Bror Otto Bergman †. Svea hovrätt är för den, som haft förmånen att fostras i dess skola, en rik och vacker tillgång i livet. Där lades den fasta grund, på vilken man, även utanför den rent juridiska banan, kunde bygga sin blivande verksamhet; därifrån bevarar man många ljusa minnen av ungdomlig entusiasm och gott kamratskap; där knötos vänskapsband för livet.
    Med vemod har jag sett, huru åter en länk brustit i hovrättsvännernas krets. Bob Bergman har gått bort. Våra vägar gingo i sär i det offentliga livet men så mycket mer samman i det enskilda. De höga ämbeten han beklätt vittna tillräckligt om arten av hans offentliga verksamhet, vilken för övrigt så vackert tolkades av justitierådet Sundberg vid den gripande gravsättningen ute på Lindhagens kulle.
    Här endast några glimtar ur ett rikt liv, som belysa människan och vännen.
    Försynt och stilla gick han sin väg rakt fram, och fåfänga var honom främmande. Visst var han en mycket angenäm och mycket omtyckt sällskapsmänniska, men de stora festerna älskade han icke; han trivdes bäst vid de små samkvämen i den intima vänkretsen. Där var han sig själv, fri från alla konventionella band, där deltog han, den allvarlige domaren, med liv och lust i ett glatt skämt. — Minnenas mångfald är överväldigande och saknaden stor.
    Hans älskade Ramsund var ett typiskt uttryck för hans kynne. Långt bort från allfarväg i Sörmlands fagra bygd redde han sitt sommarbo. Dit stod hans håg, dit skyndade han, så snart arbete och plikter tilläto det. Där levde han lycklig och nöjd i naturens lugna sköte, där ansade han kärleksfullt sin stora fruktträdgård. Ett par dagar före sin död sade han: »Nu får jag inte mera se mina fruktträd blomma och den blåa himlen däröver». Det låg poesi i ett till synes nyktert sinne.
    Trofast, ärlig och pålitlig var han en vän som få. Frid över hans minne!

E. B.

 

412 NOTISER.    Justitierådet Bror Otto Bergman avled i Sthm 8 juni 1932. B., som var född i Göteborg 1865, avlade studentexamen i Uppsala 1882 och jur. utr. kand.- ex. där 1889. Efter fullbordad tingstjänstgöring inträdde B. i Svea hovrätt, varest han 1901 utnämndes till assessor. Efter några års tjänstgöring som revisionssekreterare utnämndes B. 1904 till expeditionschef i ecklesiastikdepartementet. Sedan 1908 har B. varit ledamot av Högsta domstolen. B. var dessutom alltsedan 1909 ordförande i direktionen för Drottninghuset och under tiden 1914 — 1918 ledamot i Hedvig Elenora församlings kyrkoråd.