Lagstiftningsfrågor vid 1932 års riksdag. Då här en översikt lämnas över vid årets riksdag behandlade lagstiftningsärenden, måste denna översikt av naturliga skäl bliva synnerligen kortfattad. Helt åsido lämnas exempelvis skattelagstiftningen, liksom ett flertal ekonomiska och andra frågor av mindre juridiskt intresse, särskilt sådana utanför lag- och konstitutionsutskottens verksamhetsområden.
    Civilrätt och speciell privaträtt. Frågan om inteckning i jordbruksinventarier har erhållit sin lösning genom en lag i ämnet, som trätt i kraft den 1 juli 1932 (SFS nr 171; tillämpningsföreskrifter SFS nr 282). Enligt denna lag må inteckning meddelas i inventariebeståndet vid visst jordbruk. Inteckningen medför en förmånsrätt i konkurs av enahanda slag som förlagsinteckning. Även i övrigt överensstämma reglerna om inventarieinteckning i huvudsak med bestämmelserna om förlagsinteckning. I detta sammanhang har företagits en revision av 1883 års förordning om förlagsinteckning i syfte att i olika avseenden förstärka den rätt, som vinnes genom förlagsinteckning, och att överhuvud bringa institutet i bättre överensstämmelse med det praktiska livets krav. Bl. a. har införts en skarpare avgränsning av de inteckningsberättigade näringarna samt upptagits en bestämmelse att, sedan inteckning beviljats genom laga kraft vunnet beslut, ej i konkurs eller eljest må komma under bedömande, huruvida rörelsen varit av den art eller drivits i den omfattning, att inteckning bort beviljas (se SFS nr 172—176 samt 283 och 284). — På hemställan av enskild motionär har riksdagen i skrivelse (nr 209) till Kungl. Maj:t begärt omarbetning av lösöreköpsförordningen; detta revisionsarbete förutsättes skola ske i lämpligt sammanhang med förestående bearbetning av vissa delar av handelsbalken. — För riksdagens beslut i fråga om inskrivningsreformen har en redogörelse lämnats tidigare i denna årgång av SvJT (s. 382; SFS nr 169 och 170).
    I SvJT 1930 (s. 497) ha omnämnts de tre i Genève år 1930 avslutade konventionerna på växelrättens område och i SvJT 1931 (s. 460) har en redogörelse lämnats för de tre i Genéve år 1931 avslutade konventionerna rörande checkrätten; dessa konventioner samt såsom följd därav nya växel- och checklagar m. m. ha nu antagits av riksdagen (SFS nr 130 — 133 samt 361 och 362).
    Närmast i anledning av Kreugerkoncernens sammanbrott ha antagits lagar om anstånd i särskilt fall med gälds betalning, den första (SFS nr 45) att gälla till den 1 juni 1932 och den andra (SFS nr 156) med giltighetstid till den 1 mars 1933. Dessa lagar ha förlänat möjlighet åt Kungl. Maj:t att »där det med hänsyn till svår penningkris prövas oundgängligen nödigt för tillgodoseende av allmänt väl» medgiva s. k. specialmoratorium. — I samband med den

 

458 JOEL LAURIN.ekonomiska krisen står också den vidtagna ändring i aktiebolagslagen, varigenom införts att aktie må lyda å lägre belopp än 50 kronor icke blott, som hittills gällt, för det fall att aktiekapitalet ej överstiger 50,000 kronor utan jämväl då Kungl. Maj:t för särskilt fall giver tillstånd därtill; denna nyhet avser närmast att underlätta nedskrivning av aktiekapital (SFS nr 207). — Guldmyntfotens övergivande och den svenska valutans fall har föranlett antagande av en lag om betalning på grund av vissa obligationer (SFS nr 212). Enligt denna lag, vilken gäller intill dess skyldighet åter inträder för riksbanken att inlösa sina sedlar med guld, må här i riket före den 28 september 1931 utfärdad obligation, ändå att den lyder å kronor i guld eller guldmynt, av gäldenären inlösas i riksbankens sedlar. Vidare stadgas rörande s. k. flermyntade obligationer, att för sådan ej må fordras betalning annorledes än i svenskt mynt, såvida icke densamma vid viss tidpunkt före lagens antagande tillhörde utländsk eller i utlandet bosatt svensk borgenär. — Såsom en beredskapsåtgärd i syfte att möjliggöra att Sverige med andra länder ingår s. k. valutaclearingavtal har antagits en lag (SFS nr 244), vilken berättigar Kungl. Maj:t att, därest i främmande stat rätten att förfoga över betalningsmedel inskränkts, för vinnande av betalningsutjämning förordna, att den som är pliktig erlägga betalning till någon i den främmande staten skall fullgöra betalningsskyldigheten genom insättning i svensk bank på visst i lagen närmare angivet sätt.
    Ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag till lag om kringföringshandel och tillfällighetsförsäljning, vilket innefattade en nyreglering av de särskilda instituten gårdfarihandel och realisation i näringsfrihetsförordningen, avslogs av första kammaren i enlighet med första lagutskottets hemställan, under det att andra kammaren biföll förslaget med viss modifikation. Denna lagstiftningsfråga erhöll således icke någon lösning vid årets riksdag; redan i propositionen hade avvisats kraven på införande av legala kompetensvillkor för rätt att idka handel eller hantverk liksom ock planerna på en fullständig omarbetning av näringsfrihetsförordningen.
    De mellan regeringarna i Sverige och ett flertal andra länder avslutade båda konventionerna för tryggande av säkerheten för människoliv till sjöss och angående internationella bestämmelser om lastlinjer m. m. ha godkänts av riksdagen. I samband därmed ha antagits lagar om vissa ändringar i 35 § sjölagen och i lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg (SFS nr 321 och 324).
    Riksdagen har begärt Kungl. Maj:ts övervägande, huruvida åtgärder kunna vidtagas i syfte att förhindra patenthavare att vid upplåtelse av patenterat föremål eller förfaringssätt sålunda utnyttja sin genom patentet gynnade ställning att, på sätt i en avgiven motion anges, köpare eller legotagare åläggas oskäligt betungande villkor (riksdagens skrivelse nr 260).
    Lagen den 28 april 1926 om inskränkning i rätten till inmutning inom vissa län — Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands — vilken

 

LAGSTIFTNINGSFRÅGOR VID 1932 ÅRS RIKSDAG. 459lag gäller till den 1 januari 1933, har genom en ny lag (SFS nr 129) beretts fortsatt giltighet, utan tidsbegränsning, även efter nämnda dag. — Den nu gällande s. k. lappmarkslagen (KF den 18 juni 1915 angående utsyning av viss skog inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. fl. områden) har — utom i fråga om vissa kronohemman — ersatts med en lag om vård av vissa skogar inom nämnda områden (SFS nr 180). Den nya lagen innebär vissa lättnader i de nuvarande snäva avverkningsbestämmelserna, samtidigt som den tillgodoser vissa önskemål angående en avverkningskontroll; lagens handhavande skall i olikhet med den hittills gällande utövas av skogsvårdsstyrelser.
    En helt ny lag om häradsallmänningar har antagits (SFS nr 107). Lagen bygger på den uppfattningen, att häradsallmänningarna böra anses med äganderätt tillhöra dem, som äga i mantal satt jord inom häradet, där ej för särskilda fall annorledes bestämts. Lagens bestämmelser om rätten till delaktighet i häradsallmänning och i fråga om användande av sådans avkastning ansluta sig i följd härav nära till vad som nu gäller. Däremot ha betydelsefulla förändringar genomförts i fråga om häradsallmänningarnas förvaltning; denna skall generellt övertagas av särskilda allmänningsstyrelser med biträde av personer med högre skoglig utbildning, och tillsyn å förvaltningen skall utövas av skogsvårdsstyrelserna. I övrigt märkas bl. a. bestämmelser om avyttring av mark från häradsallmänning och om införlivning av mark med sådan allmänning.
    S. 465 i detta häfte av SvJT lämnas en redogörelse för den nya lagen med särskilda bestämmelser om äldre ägogränser (SFS nr 230).
    En för Dalarna viktig fråga har vunnit sin lösning i och med antagandet av propositionen med förslag till lag med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs län jämte följdförfattningar samt lag med särskilda bestämmelser om lagfart inom vissa delar av Kopparbergs län (SFS nr 223—226). I den förra lagen ha införts särbestämmelser i de delar — huvudsakligen avseende laga skifte till rubbning av storskifte — där den allmänna lagstiftningen ansetts mindre lämpad för de säregna förhållandena inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade delarna av länet. Sålunda ha undantagsstadgan den meddelats rörande skiftets omfattning och om rätt för delägarna att genom omröstning bestämma i skiftesfrågan, angående utflyttning och om ägolotts beskaffenhet m. m. Särskild uppmärksamhet har ägnats den i nyssnämnda orter tilltrasslade fastighetsredovisningen. För åvägabringande av reda härutinnan ha föreskrifter lämnats om en djupgående äganderättsutredning och om sammanläggning av fastigheter i samband med skifte av bys heminägor. I lagen om lagfartsväsendet har införts ett särskilt förfarande, varigenom lagfarandet grundas direkt å skiftet och den därvid verkställda äganderättsutredningen.
    I lagen den 27 juni 1896 om rätt till fiske ha vidtagits ändringar, varigenom strömmingsfisket med viss rörlig redskap inomskärs i Upp-

 

460 JOËL LAURIN.sala, Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar och Blekinge ävensom Gotlands län med en del inskränkningar frigivits; enligt hittillsvarande lydelse av lagen är detta fiske förbehållet strandägarna. Den nya principen står i viss överensstämmelse med sedvänjor, som på sina håll varit rådande före tillkomsten av nämnda lag men vilka enligt denna saknat rättslig betydelse (SFS nr 239).
    Riksdagen har i skrivelse (nr 167) till Kungl. Maj:t anhållit om utredning, huruvida och på vad sätt nu gällande regler om fördelning av expropriationsersättning ävensom de andra regler om ersättningsfördelning, som kunna komma i fråga, må kunna förenklas i vad de avse ersättning beträffande mark, som är samfälld för ett flertal fastigheter.
    I lagen den 18 juni 1925 ang. förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom ha (SFS nr 183) vidtagits sådana ändringar att lagen erhållit tillämpning jämväl å stiftelser och ideella föreningar, dock med undantag för stiftelse, vars styrelse utgöres av statlig eller kommunal myndighet eller tillsättes av sådan myndighet. Ändringen är närmast föranledd av en riksdagsskrivelse 1931 och har skett i syfte att förhindra det kringgående av förbudslagen som ägt rum genom att å stiftelser överlåtits i de fyra nordligaste länen belägna fastigheter.
    Processrätt. I denna årgång av SvJT har redan lämnats redogörelse för den beslutade omorganisationen av vattendomstolarna (s. 406; SFS nr 208). Likaså har (s. 259) redogjorts för den mellan de nordiska staterna den 16 mars 1932 avslutade konventionen om erkännande och verkställighet av domar; riksdagen har numera godkänt ett på grundval därav uppgjort förslag till lag om erkännande och verkställighet av dom, som meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge.
    I ett senare häfte av SvJT lär komma att behandlas den nya lagstiftningen om stads och landsbygds förenande i judiciellt avseende (SFS nr 263—265).
    Riksdagen har antagit en lag om häradsnämnds tjänstgöring (SFS nr 137) med syfte bland annat att tillgodose kravet på kontinuitet i nämndens sammansättning vid handläggning och avgörande av ett och samma mål. För det fall att i tingslag erfordras flera än tolv nämndemän stadgar lagen att Konungen skall bestämma deras antal. — I 1886 års lag om ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål har (SFS nr 128) vidtagits sådan ändring att reseersättning alltid skall utgå enligt lägsta reseklass i allmänna resereglementet; för närvarande kan oskäligt höga ersättningar förekomma på grund därav att ersättning utgår såsom för hästskjuts så snart järnväg eller ångbåt ej kunnat begagnas, således även om t. ex. omnibusförbindelse finnes.
    I vattenlagen ha vidtagits sådana ändringar (SFS nr 138), att talan i farleds- och flottledsmål städse och i sin helhet skall fullföljas till vattenöverdomstolen och därifrån till högsta domstolen samt att handlingar i vattenmål i större utsträckning än hittills skola tillhandahållas sakägarna.
    De omfattande konkurserna i samband med Kreugerkraschen ha

 

LAGSTIFTNINGSFRÅGOR VID 1932 ÅRS RIKSDAG. 461föranlett antagande av en lag med särskilda bestämmelser om konkurs (SFS nr 119). Dessa särbestämmelser, främst avseende förvaltningsorganens anordnande och reglerna om egendomens försäljning, kunna genom förordnande av Kungl. Maj:t göras tillämpliga, »där det med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av gäldenärs till konkurs avträdda bo prövas nödigt för tillgodoseende av borgenärernas rätt och bästa».
    I tvenne viktiga frågor på processrättens område har riksdagen hos Kungl. Maj:t begärt utredning. Sålunda har (i skrivelse nr 68) anhållits om undersökning, huruvida och i vad mån en överflyttning å de allmänna domstolarna av mål, som höra till krigsdomstolarnas upptagande, må kunna redan under nuvarande rättegångssystem ske; i samband härmed begäres också utredning rörande sådan revision av strafflagen för krigsmakten, som må kunna genomföras utan avvaktan på en allmän revision av den allmänna strafflagen. Vidare begäres (i skrivelse nr 74) utredning, huruvida utan avbidan på en allmän rättegångsreform en reglering i lag av vissa av de straffprocessuella tvångsmedlen låter sig genomföras; av första lagutskottets av riksdagen godkända motivering framgår att det är en reglering av instituten anhållande, hus- och kroppsrannsakan samt beslag som närmast åsyftas.
    I anledning av väckta motioner har riksdagen såsom vilande antagit förslag till sådan ändring av tryckfrihetsförordningen att personlig inställelse för boktryckare eller författare i tryckfrihetsmål icke längre blir obligatorisk.
    Straffrätt. Från straffrättens område har redan omnämnts den begärda revisionen av strafflagen för krigsmakten. Av intresse är dessutom, att den ovan berörda nya checklagen innehåller särskilda straffbestämmelser — utan motsvarighet i gällande lag — för de fall att någon med uppsåt eller av vårdslöshet till annans förfång utställt check utan täckning; enligt propositionen skulle en liknande straffbestämmelse upptagas såsom ett tillägg till 22 kap. 13 § strafflagen, men riksdagen beslöt för sin del i enlighet med första lagutskottets hemställan bestämmelsernas intagande i checklagen. — I samband med de straffrättsliga frågorna må jämväl erinras, att riksdagen i skrivelse (nr 29) till Kungl. Maj:t anhållit om utarbetande av förslag till ny lagstiftning rörande hittegods i stället för de nuvarande föråldrade bestämmelserna i strafflagens promulgationsförordning.
    Statsrätt. Den av Kungl. Maj:t på grundval av ett kommittébetänkande framlagda propositionen om antagande såsom vilande av åtskilliga grundlagsändringar med avseende å riksdagens arbetsformer blev endast till vissa delar av riksdagen antagen. Bl. a. förkastades förslagen om inrättande av ett särskilt utrikesutskott, om utökning av antalet ledamöter i vissa utskott, om rätt för utskotten att utse en »utskottsreferent» med rätt att i kammaren yttra sig med avvikelse från den vanliga ordningsföljden mellan talare ävensom förslaget om begränsning av de tillfälliga utskottens användning. Såsom vilande antogos däremot förslag om viss begränsning av propositionstiden och om enhetlig motionstid, om införande av en begränsad

 

462 JOËL LAURIN.replikrätt vid debatterna i kamrarna, om införande av bestämmelser, som lägga en viss disciplinär makt i talmannens hand till skydd mot missbruk av yttrandefriheten, om skapande av möjlighet att vid remiss till ständigt utskott taga hänsyn till ärendes samband med annan fråga, om ändringar i syfte att uppnå ett bättre samarbete mellan de budgetbehandlande utskotten ävensom förslagen om begränsning eller förenkling av de sammanträden å rikssalen, som nu för vissa fall äro föreskrivna. — Förslag om nedsättning av riksdagsmännens arvoden och vissa andra ändringar i bestämmelserna angående dessa ha antagits såsom vilande. — Kungl. Maj:ts förslag om ändringar i riksdagsordningen av innebörd att 30 av andra kammarens 230 ledamöter skulle utses gemensamt för hela riket (»riksmandat»), så att varje parti erhölle det antal mandat som svarade mot dess totala rösttal i hela riket, blev av riksdagen avslaget. — Förslag om sådan ändring i regeringsformen, att urtima riksdag må sammanträda redan å andra i stället för tidigast å åttonde dagen från kallelsens utfärdande antogs såsom vilande.
    I syfte att möjliggöra att lagrådets ledamöter, därest under någon tid inga lagförslag skulle föreligga för granskning, må kunna återgå för tjänstgöring i högsta domstolen, resp. regeringsrätten samt att ytterligare en avdelning i högsta domstolen skall kunna bildas under sådan tid, ha beslutats ändringar i 1909 års lag om tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd och 1915 års lag ang. Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på avdelningar (SFS nr 135 och 136).
    I fråga om riksbankens organisation antogos såsom vilande ändringar i regeringsformen (§ 72) och riksdagsordningen (§ 73), innebärande bl. a. att inom eller utom riksbanksfullmäktige skall utses en suppleant för förste deputeranden-riksbankschefen att med fullmäktigs rätt och ansvar vid inträffande förfall träda i dennes ställe. — Kungl. Maj:ts förslag om sådan ändring i § 60 regeringsformen att postmedlen icke längre skola räknas till bevillningarna avstyrktes av konstitutionsutskottet men antogs av riksdagen såsom vilande; ändringen skulle medföra att postavgifterna må bestämmas av Kungl. Maj:t ensam utan riksdagens medverkan i likhet med de övriga affärsdrivande verkens taxor. — Riksdagen har vidare såsom vilande antagit ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen, innebärande en viss utvidgning av sekretessen i fråga om bankinspektionens handlingar samt införande av motsvarande sekretessbestämmelser jämväl i fråga om tillsynsmyndighet över sparbanker och försäkringsanstalter.
    Slutligen kan erinras, att riksdagen godkänt en mellan Sverige och Turkiet avslutad traktat angående förlikning, rättsligt avgörande och skiljedom samt att riksdagen i anledning av väckta motioner hos Kungl. Maj:t hemställt, att Kungl. Maj:t ville överväga, huruvida och under vilka förutsättningar ett biträdande för Sveriges del av kapitel III (om skiljedom i icke juridiska tvister) i den av Nationernas förbunds församling år 1928 till antagande förordade generalakten bör äga rum.
    Förvaltningsrätt. Senare i denna årgång av SvJT torde komma att särskilt behandlas de vid årets riksdag i samband med den nya

 

LAGSTIFTNINGSFRÅGOR VID 1932 ÅRS RIKSDAG. 463lagstiftningen om stads och landsbygds förenande i judiciellt avseende genomförda ändringarna i lagen om kommunalstyrelse i stad m. fl. författningar (SFS nr 266—280).
    Starka meningsbrytningar förekommo i riksdagen vid behandlingen av den proposition, vari Kungl. Maj:t begärde riksdagens yttrande över ett författningsförslag, enligt vilket för riket i dess helhet,ledes även landsbygden, skulle gälla vad nu i 1868 års ordningsstadga för rikets städer (13 §) stadgas om tillstånd av polismyndighet för anordnande av icke blott »marknad, bal, lekstuga» etc. (s. k. icke-kulturella nöjestillställningar) utan jämväl alla tillställningar, som skola äga rum »på gata, torg eller annan allmän plats eller på annat under bar himmel beläget ställe, till vilket allmänheten eljest har obehindrat tillträde», således bl. a. under vissa förutsättningar demonstrationståg o. d. Förslaget tillstyrktes av första lagutskottets majoritet, men första kammaren förordade den ändring i förslaget, att för den senare arten av tillställningar endast skulle fordras anmälan, icke tillstånd, och andra kammaren ville för sin del icke vara med om ifrågavarande bestämmelsers utsträckning till landsbygden annat än i fråga om nöjestillställningarna. Författningen har utfärdats i enlighet med sistnämnda alternativ (SFS nr 198 och 199). Riksdagen har däremot godtagit särskilda författningsförslag av innebörd att vad i åtskilliga författningar — bl. a. ordningsstadgan för rikets städer — är stadgat angående offentliga tillställningar skall gälla jämväl sådana tillställningar, till vilka tillträde visserligen är beroende av medlemskap i viss förening eller av inbjudning men som i realiteten äro att jämföra med offentliga tillställningar. De nya bestämmelserna (SFS nr 200—205) ha tillkommit i syfte att förhindra kringgående av gällande föreskrifter och taga bl. a. sikte på de s. k. nattklubbarna och boxningssällskapen.
    För att möjliggöra inrättande av en statspolisorganisation, ansluten till städernas poliskårer i likhet med den nuvarande reservpolisen, ha genomförts ändringar i polislagen av innebörd bl. a. att Kungl. Maj:t skall kunna ålägga stad att — mot full ersättning för kostnaderna — öka sin polisstyrka med ett visst antal man och ständigt avdela detta antal för tjänstgöring såsom statspolis. I samband härmed har reservpolisinstitutionen i vissa avseenden utvidgats. — Ett annat led i strävandena att stärka ordningsmakten är antagandet av en lag om skyldighet i vissa fall att tillhandahålla förnödenheter m. m. för ordningsmaktens behov (SFS nr 242), vilken avser att förhindra att ordningsmaktens verksamhet genom blockader o. d. lamslås.
    Riksdagen har (i skrivelse nr 25) uttalat, att riksdagen i princip vore av den uppfattningen, att Sverige borde biträda ett av internationella arbetsorganisationens konferens år 1931 vid dess femtonde sammanträde antaget förslag till konvention angående begränsning av arbetstiden i kolgruvor. Med ratifikation av konventionen bör emellertid, enligt andra lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande i ärendet, anstå, till dess åtminstone några av de kolproducerande länder, vilkas produktion är av större betydelse för Sveriges kolimport, ratificerat densamma. Enligt konventionsförslaget skall arbetstiden i under-

 

464 JOËL LAURIN.jordiska stenkols- och brunkolsgruvor vara högst 7 timmar 45 minuter om dagen och i kolgruvor med dagbrytning högst 8 timmar om dagen. Från dessa regler medgivas emellertid viktiga undantag.
    Den s. k. invandringslagen (lagen den 2 augusti 1927 om utlännings rätt att här i riket vistas) har med smärre ändringar förlängts till och med den 31 december 1937 (SFS nr 134).
    Genom beslutad ändring av 4 § i lagen den 21 september 1915 om behörighet att utöva läkarkonsten har medicinalstyrelsen erhållit befogenhet att låta verkställa undersökning av sådana legitimerade läkare, som giva grundad anledning till antagande, att de på grund av sinnessjukdom eller annan rubbning i själstillståndet, orsakad av missbruk av alkohol, morfin eller dylikt medel, äro ur stånd att nöjaktigt utöva läkekonsten (SFS nr 54).
    Genom ändring av 1 § i lagen den 9 april 1926 ang. meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning har åldersgränsen för barn, som må förbjudas att idka försäljning i handelsbod m. m., höjts från tolv till tretton år (SFS nr 68).
    Enligt en av riksdagen antagen lag om viktmärkning i vissa fall av gods som skall inlastas å fartyg (SFS nr 55) skall gods med en bruttovikt av 1,000 kg. eller mera, som är avsett att inom eller utom riket för befordran inlastas å fartyg, före inlastningen eller, där denna skall ske i utländsk hamn, före avsändandet från riket förses med uppgift om bruttovikten i kg. Lagen har tillkommit i arbetarskyddssyfte.
    I skrivelse (nr 83) till Kungl. Maj:t har riksdagen anhållit, att Kungl. Maj:t ville under förnyad prövning taga frågan om en utvidgad barnavårds- och ungdomsvårdslagsliftning, omfattande ungdom i åldern upptill 21 år, en fråga som varit föremål för prövning vid utarbetandet av de olika förslagen till reformering av lösdrivarlagstiftningen.
    Genom en kungörelse om ändring i vissa delar av stadgan den 8 juni 1917 ang. hotell- och pensionatrörelse (SFS nr 177) ha brandskyddsföreskrifterna i nämnda stadga, vilka icke trätt i tilllämpning beträffande hotell och pensionat som voro i drift den 1 januari 1918, utbytts mot andra. Även i övrigt ha vissa jämkningar i stadgan vidtagits.
    Genom en KF med vissa bestämmelser ang. film och en KF med vissa bestämmelser ang. biografer och filmförevisning ha speciella brandskyddsföreskrifter givits för de verksamhetsområden, som förordningarnas titlar angiva (SFS nr 178 och 179).
    Motorfordonsförordningen den 20 juni 1930 har ändrats dels på det sätt att i förordningen införts bestämmelser om registreringsskyldighet och vissa därmed sammanhängande stadganden beträffande släpvagnar, avsedda för stadigvarande bruk, och dels på det sätt att i förordningen uttryckligen stadgats rätt för innehavare av tillstånd till stads- eller länstrafik att i anledning av beställning, som av honom emottagits å ort inom hans trafikområde, utföra körning jämväl till ort utom detta (SFS nr 233).
    Kyrkolagstiftningen. En betydelsefull omgestaltning av den

 

LAGSTIFTNINGSFRÅGOR VID 1932 ÅRS RIKSDAG. 465kyrkliga jordens förvaltning och användning har beslutats genom att riksdagen — liksom sedermera kyrkomötet — i väsentliga delar bifallit Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ett flertal nya lagar på detta område, främst en ny ecklesiastik boställsordning, ny lag om kyrkofond samt lag om ändring i vissa delar av lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning. Reformen innebär en brytning med den 1910 genomförda centraliseringen av boställsförvaltningen och prästlöneväsendet; i stället införes nu en stark decentralisering, i det att förvaltningen av boställena anförtros de särskilda pastoraten vilka ha att utöva denna i den kommunala självstyrelsens vedertagna former. Kontrollen å förvaltningen skall ankomma å boställsnämnderna jämte nyinrättade s. k. stiftsnämnder; de senare bliva också besvärsinstanser i förhållande till boställsnämnderna. För kontrollen å skogsskötseln skall hos stiftsnämnderna anställas stiftsjägmästare. Genom reformen befrias länsstyrelserna och kammarkollegiet från befattning med boställsförvaltningen. Möjligheterna för Kungl. Maj:t att utan hänvändelse till riksdag och kyrkomöte försälja kyrklig jord ha utvidgats. I fråga om ordningen för gäldande av prästlönekostnaderna innebär reformen bl. a. att pastoraten berättigas att för bestridande av sina prästlönekostnader i första hand taga i anspråk avkastningen av sina boställen; enligt nuvarande ordning får detta ske först i det fall att en uttaxering av 30 öre per skattekrona icke förslår till täckande av kostnaderna.

Joël Laurin.