Svenska medborgares giftermål å utrikes ort. Till utrikesdepartementet riktas ofta förfrågningar från advokater och andra beträffande de möjligheter, som föreligga för svenska medborgare att ingå giftermål å utrikes ort. I anledning därav har å departementets juridiska byrå upprättats nedanstående sammanställning av de regler i hithörande avseende, som äro gällande i olika länder. Särskilt vad beträffar vigsel inför utländsk myndighet gör samman-

 

ställningen icke anspråk på fullständighet utan avser närmast att med stöd av tillgängliga upplysningar giva ledning åt personer, som önska ingå äktenskap i utlandet, eller deras juridiska rådgivare.

 

    I. Vigsel inför svensk myndighet i utlandet.

    a) Inför svensk diplomatisk eller konsulär ämbetsman.
    Enligt K. M:ts särskilda beslut hava för närvarande följande diplomatiska och konsulära ämbetsmän personliga bemyndiganden att förrätta vigsel i enlighet med lagen den 12 november 1915 om äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet, nämligen ministrarna i Paris, Köpenhamn, Istanbul (Konstantinopel), Cairo, Tokio, Bangkok och Peking, generalkonsulerna i Shanghai och Bangkok samt konsuln i Jerusalem.
    Legationsråden i Paris och Peking, legationssekreterarna i Cairo och Tokio samt vicekonsuln i Shanghai hava personliga bemyndiganden att vid förfall för vederbörande minister eller generalkonsul inträda i dennes befogenhet.
    De bemyndiganden, som lämnats ministrarna i Paris, Köpenhamn och Istanbul, avse endast vigsel mellan svenska undersåtar, övriga däremot jämväl vigsel mellan svensk undersåte och undersåte i främmande stat; ministern i Tokio äger dock icke förrätta vigsel mellan svensk och japansk undersåte. Det uppdrag att förrätta vigsel, som lämnats ministern i Köpenhamn, innebär icke något åliggande för ministern att förrätta vigsel i andra fall än då legationspredikanten vid beskickningen (kyrkoherden i svenska församlingen i Köpenhamn, Gustafskyrkan) icke äger viga (jfr nedan punkt c).
    Den som önskar erhålla vigsel av diplomatisk eller konsulär ämbetsman bör härom, i och för överenskommelse om tiden, i förväg underrätta vederbörande beskickning eller konsulat. Har lysning ägt rum i Sverige, erfordras inga andra handlingar än lysningsbevis.

    b) Inför svensk missionär.
    K. M:t har, med stöd av 6 § i lagen den 12 november 1915 om äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet, förordnat åtskilliga svenska missionärer i Kina att förrätta borgerlig vigsel, då båda kontrahenterna äro svenska undersåtar.

    c) Inför präst inom svenska kyrkan.
    Enligt 8 § i lagen den 8 juli 1904 om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap är bl. a. giftermål, som å utrikes ort förrättas mellan svenska undersåtar av präst inom svenska kyrkan i enlighet med svensk lags föreskrifter giltigt i Sverige.
    Det bör emellertid uppmärksammas, att lagstiftningen i vissa länder betraktar dylik vigsel som nullitet ävensom under straffhot förbjuder förrättande av sådan vigsel. Detta är fallet bl. a. i Tyskland, Frankrike, Belgien och Nederländerna, varför sålunda kyrkoherdarna i de svenska församlingarna i Berlin och Paris samt de svenska sjömansprästerna i nämnda länder äro förhindrade att förrätta vigsel.
    Kyrkoherden i svenska Gustafsförsamlingen i Köpenhamn och kyrkoherden i svenska Olaus-Petri-församlingen i Helsingfors äga viga svenska undersåtar, för vilka lysning ägt rum i Sverige, utan att lysning skett i Danmark, resp. Finland.

 

    II. Vigsel inför utländsk myndighet.
    Då svensk undersåte ämnar ingå äktenskap inför utländsk myndighet med person, som vistas på ifrågavarande utländska ort, är det alltid tillrådligt, att han (hon) genom sin trolovade eller på annat sätt direkt hos den utländska lysnings- eller vigselmyndigheten inhämtar, vilka handlingar som kunna erfordras. Här nedan lämnade upplysningar avse endast att utgöra en mera allmän orientering.
    a) I allmänhet gäller, att särskilt kungörelseförfarande (lysning) erfordras i det land, där äktenskapet skall ingås, oavsett om lysning skett i Sverige (undantag: se nedan). I regel tager ett dylikt förfarande minst 2—3 veckor i anspråk och, då kontrahenten icke vistats längre tid på orten, erfordras i vissa länder i samband därmed även kungörelsens införande i tidning i Sverige. Särskilt bör framhållas, att det i vissa länder även kräves, att en eller båda kontrahenterna vid kungörelseförfarandet har hemvist eller sedan viss tid vistas i landet. Sålunda gäller härom följande beträffande nedan angivna länder:
    1) Nederländerna: En av kontrahenterna måste hava hemvist i Nederländerna.
    2) Rumänien: En av kontrahenterna måste vara boende i Rumänien sedan minst 6 månader.
    3) Tjeckoslovakien: Enligt praxis torde fordras, att båda kontrahenterna vistas sedan sex veckor i Tjeckoslovakien.
    4) Tyskland: En av kontrahenterna måste hava hemvist eller »gewöhnlichen Aufenthalt» i Tyskland.
    I Storbritannien (England, Wales och Skottland) och Norra Irland, liksom även med få undantag i övriga delar av det Brittiska riket, samt i Amerikas Förenta Stater kan särskilt tillstånd (»Licence»), berättigande till omedelbar vigsel, i allmänhet erhållas utan föregående kungörelseförfarande. Villkor för erhållande av dylikt tillstånd är i regel, att en av kontrahenterna sedan viss kortare tid vistas inom vederbörande myndighets distrikt. I England, Wales och Norra Irland — där även ett kungörelseförfarande förekommer, som tager en tid av tre veckor och som förutsätter, att båda kontrahenterna vistas sedan 7 dagar i distriktet — gäller sålunda följande: En av kontrahenterna måste vara boende inom distriktet sedan minst 15 dagar. Framställning om »Licence» skall göras av båda kontrahenterna personligen till distriktets »office of the superintendent registrar» och erhålles påföljande helgfria dag; kostnaden för dylik »Licence» är i allmänhet 2 à 3 pund sterling.
    I Italien gäller, att därest båda de utländska kontrahenterna icke stadigvarande vistas i Italien, vigsel kan erhållas omedelbart inför borgerlig myndighet utan föregående kungörelseförfarande på platsen, under förutsättning, att äktenskapscertifikat och utdrag av födelse- och dopbok företes. Därjämte torde som regel erfordras intyg av svenska beskickningen i Rom eller av svensk konsul i Italien, att ingendera av kontrahenterna stadigvarande vistas i Italien. Finnes icke äktenskapscertifikat, men däremot lysningsbevis, kan beskickningen i Rom med stöd av detta utfärda för omedelbar vigsel erforderligt intyg om att hinder mot äktenskapet icke föreligger; även i dylikt fall måste därjämte utdrag av födelse- och dopbok företes. Det är tillrådligt, att — vare sig äktenskapscertifikat eller lysningsbevis finnes — hänvändelse

 

först sker, helst genom personligt besök, till beskickningen i Rom i och för handlingarnas eventuella kompletterande.
    b) 1. Svenskt äktenskapscertifikat kräves eller torde i vart fall underlätta hinderslöshetsprövningen i särskilt följande länder: Belgien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Norge, Polen, Rumänien, Schweiz, Spanien, Tjeckoslovakien, Tyskland, Ungern och Österrike. Detsamma bör vara översatt till vederbörande lands språk, ävensom legaliserat av landets beskickning eller konsul i Sverige.
    2. I särskilt följande länder kräves — även om äktenskapscertifikat finnes — utdrag av födelse- och dopbok (åldersbetyg godtages icke): Belgien, Frankrike, Italien, Tjeckoslovakien och Österrike. Detsamma bör på samma sätt som ovan sagts om äktenskapscertifikat vara översatt och legaliserat.
    3. I Storbritannien, liksom även med få undantag i Brittiska rikets övriga delar samt i Amerikas Förenta Stater styrkes hinderslösheten i allmänhet genom att kontrahenten under ed lämnar uppgift om sin person; äktenskapscertifikat eller andra prästbevis erfordras däremot icke. Identiteten styrkes exempelvis med pass.