Ett belgiskt rättsfall. Utan vederbörandes samtycke hade hennes fotografi utsatts å ett nothäfte, benämnt »Miss Univers Netta, One Step», ävensom å grammofonplattor, å vilka detta musikstycke inspelats. Hennes yrkande om förbud mot noternas och plattornas försäljning bifölls av handelsdomstolen i Brussel, som uttalade, att en persons rätt att förbjuda reproduktion eller utställande av ett fotografi rörande honom hade sin grund i »le droit commun». (Zeitschrift für ausländisches und internationales Privatrecht 1932 s. 179.) Jfr A. R—ss: Privatlivets Fred i T.f.R. 1932 s. 317 f.

E. L.

    Om dagsbotssystemet i praktiken höll häradshövdingen Lennart Almqvist föredrag vid Norrbottens juristförenings årsmöte d. 29 juni 1932.
    Tal. uppehöll sig bl. a. vid de två akter i vilka dagsbotsdomen är uppdelad. I den ena utmätes antalet dagsböter efter brottets beskaffenhet; i den andra bestämmes beloppet av varje dagsbot. Den förra äger sin motsvarighet i den straffmätning som förut ålegat domstolen; den senare är det specifikt nya och det varom meningarna mest komma att bryta sig.
    De båda akterna böra hållas så strängt som möjligt isär. I hög grad förkastligt är att taga till utgångspunkt ett visst bötesbelopp, som skulle hava ådömts enligt den gamla lagstiftningen och, sedan dagsboten fixerats, så att säga baklänges räkna ut antalet dagsböter för att komma fram till det önskade beloppet. Blott i sällsynta undantagsfall kan det, om den nya lagstiftningen tillämpas i enlighet med sitt syfte, slumpa sig så att det ådömda bötesbeloppet blir identiskt med vad som skulle hava ådömts enligt den gamla lagstiftningen. Det är ingalunda likgiltigt, om man kommer till ett visst slutresultat genom att bestämma ett större antal dagsböter och ett mindre dagsbotsbelopp eller tvärt om; skillnaden uppdagas vid straffets förvandling. Under det att domstolen sysslar med den ena akten i bedömandet, bör den icke alls tänka på den slutsats, till vilken den kommit i den andra akten. Ett dylikt sneglande från den ena akten till den andra är obehörigt och ägnat att snedvrida slutresultatet. Det är på grund härav lämpligt att börja med att utföra den egentliga straffmätningen, alltså bestämma dagsbot santalet, och först därefter ingå på undersökningen om dagsbotens storlek.
    Vid bestämmandet av antalet dagsböter skall i allmänhet hänsyn icke tagas till den tilltalades ekonomiska förhållanden. Ett undantag utgör det fall då den tilltalades ekonomi är av betydelse för bedömande av själva brottet. Om exempelvis en fattig snattar för att skaffa medel till de sinas uppehälle eller

 

en person bedrager sig till penningar, ehuru han redan förut var välsituerad, kommer tydligen vederbörandes ekonomi att spela in redan vid fastställandet av antalet dagsböter. Vid åtskilliga grupper av mer bagatellartade brott torde man kunna fastslå ett visst antal dagsböter för normalfallet med höjning och sänkning efter försvårande och förmildrande omständigheter. Vid andra slag av brott äro förhållandena så växlande, att en dylik standardisering är olämplig.
    Bestämmandet av dagsbotens belopp är en synnerligen grannlaga uppgift. Man bör eftersträva en gyllene medelväg mellan ett schablonmässigt uppdelande av medborgarna i grupper efter deras yrken, därvid varje yrke får ett visst belopp i dagsböter, och en minutiös utredning om varje tilltalads ekonomiska bärkraft. Till vederbörandes skulder bör hänsyn tagas endast i begränsad utsträckning. Hemmasönerna, som biträda föräldrarna i deras yrken mot fritt vivre och ringa eller ingen ersättning därutöver, böra åläggas dagsbotsbelopp först och främst efter sin levnadsstandard men ibland med högre belopp, nämligen om föräldrarna, ehuru i goda omständigheter, leva indraget. Tal. hade i fråga om hemmasöner i något mer välbärgade familjer i regel använt ett dagsbotsbelopp av 5 kr. Från regeln att dagsbotsbeloppet skulle utgöra dagsinkomsten minus ett minimum av dagsutgifter hade tal. gjort ett undantag: tal. hade reserverat beloppet 1 kr. som dagsbot för de fall då vederbörande saknade tillgångar och vore varaktigt oförmögen till arbete eller kroniskt arbetslös; förelåge ej dessa förutsättningar, ginge tal. aldrig lägre än till 2 kr. i dagsbot. Detta undantag från huvudregeln hade tal. funnit vara motiverat av den synpunkten att straffet eljest i många fall — exempelvis om böterna erlades efter upplåning — skulle bliva för obetydligt i förhållande till brottets grovlek. Då dagsbotssystemet icke tillämpas vid de ringaste brotten, skulle man också i dagsbotsmålen med ett för lågt dagsbotsbelopp ofta komma till en lägre bötessumma än vid brott som äro lindrigare men falla utom dagsbotsområdet.
    I uttalanden i pressen av vissa åklagare i större städer har anmärkts, att dagsbotssystemets införande medfört en väsentlig nedgång i kronans bötesinkomster. Sannolikt har sammanlagda beloppet ådömda böter blivit i viss mån minskat. Detta förhållande bör emellertid till stor del uppvägas därigenom att böterna måste komma att erläggas i mycket större utsträckning än hittills varit fallet.
    Det gamla och det nya systemets tillämpning sida vid sida medför vissa oegentligheter. En utvidgning av dagsbotsområdet vore därför önskvärd, måhända så långt att endast fylleri och förargelseväckande beteende uteslötes därifrån. Särskilt synas de brott, för vilka normerade böter nu utgå, vara av sådan grovlek att de böra läggas under dagsbotssystemet.
    Det torde blott råda en mening därom att den nya lagstiftningen i det hela på ett lyckligt sätt löst sin uppgift. Vad som återstår är framför allt utbildningen av en något så när enhetlig praxis.