TEORI OCH VERKLIGHET.
NÅGRA REFLEXIONER.
AV
REVISIONSSEKRETERAREN HARRY GULDBERG.
För den praktiska juristen te sig rättsteoretiska fejder merendels såsom ett krig mellan Bolivia och Paraguay. Han följer pliktskyldigast den lärda polemiken men har en bestämd känsla av att det hela egentligen icke angår honom. Emellertid måste det finnas ett eller annat undantag, som bekräftar regeln, och såsom ett sådant undantag kan man säkerligen beteckna doktor ALF Ross' bidrag till lösningen av vissa rättsfilosofiska problem under titeln Realismen i Retsvidenskaben og Samfundsnyttekimæmren, införd i årets fjärde häfte av SvJT (s. 324 och följ.) Denna särställning får icke skyllas enbart på uppsalsens tankeväckande innehåll och medryckande stil. Till de ämnen, som där behandlas, har nämligen rättsvetenskapen numera fått sådan inställning, att teorierna erbjuda större intresse för praktisk juridik än tidigare i allmänhet varit fallet. I själva verket behövs icke bättre bevis än att en praktiker känt sig uppfordrad till några randanteckningar, med risk att råka ut på sju famnars vatten och ömkligen omkomma under medlidsamt löje från de lärde.
Doktor Ross har för sin del förklarat, att den realism i rättsvetenskapen, som hos oss har sin förnämsta företrädare i professorn V. LUNDSTEDT, icke är annat än ett slags utilitaristisk metafysik, och i uppsatsen göres gällande, att principen om samhällsnyttan icke ägnar sig såsom förklaring till rättens innehåll utan på sin höjd kan tjäna såsom handlingsnorm vid lagstiftning och rättstillämpning.
I fråga om den rättsfilosofiska rubriceringen av professor Lundstedts lärosatser torde det för den, som icke är filosof av facket, icke vara lönt att ingå på riktigheten av doktor Ross' påståenden. Vad åter angår resultatet av doktor Ross' undersökningar i övrigt, är det möjligt för envar att bilda sig en mening, och mången torde vara benägen att ansluta sig till åtskilliga av de framförda synpunkterna, även om det icke är honom beskärt att pröva sina åsikter i filosofiskt perspektiv och historisk belysning.
När det gäller att förklara tillvaron av en rättsordning, måste väl alltjämt erkännas, att vi icke nått fram till någon slutgiltig lösning. Man kan ulan svårighet uppspåra faktorer, som i särskilda fall inverka bestämmande på rättens innehåll, men någon allmängiltig för-