Äktenskapsskillnad i Spanien. I förevarande årgång av denna tidskrift (s. 287) har omnämts, att principerna för äktenskapsskilinadsinstitutet inskrivits i den nya spanska författningen av år 1931 (angående denna se SvJT 1932 s. 400). D. 2 mars 1932 har antagits en lag om äktenskapsskillnad. Skillnad kan erhållas efter ömsesidig överenskommelse. Förutsättning härför är, att båda makarna äro myndiga och att två år förflutit från äktenskapets ingående. Lagen anger vidare vissa särskilda grunder, som berättiga den oskyldige maken att få äktenskapsskillnad. En sådan grund är naturligtvis äktenskapsbrott. Enligt äldre lag medförde hustruns äktenskapsbrott städse rätt för mannen att begära skillnad, medan hustrun kunde väcka yrkande härom allenast när mannens äktenskapsbrott ledde till offentlig skandal eller »föraktliggörande» av hustrun. Den nya lagen har avskaffat mannens privilegierade ställning i nämnda avseende. En skillnadsanledning för hustrun är försök från mannen att prostituera eller sedligt fördärva henne eller barnen. Skillnadsgrunder äro vidare bl. a.: försummelse utan giltig orsak att fullgöra underhållsplikten mot familjen; egenvilligt övergivande i ett år; traktande efter makes eller barnens liv eller misshandel eller svår förolämpning av make eller barn; makes dömande till frihetsstraff av mer än tio år; svår könssjukdom; sinnessjukdom; att makarna bott åtskilda på olika orter i tre år. Det i äldre lag upptagna skälet till skillnad, att mannen utövat tvång å hustrun i syfte att förmå henne övergå till ny religion, har upphävts.
    Efter det äktenskapsskillnad beviljats, är den skyldige maken under ett år förhindrad att ingå nytt äktenskap. Var skillnadsgrunden försök från mannen att prostituera eller sedligt fördärva hustru eller barn, må han överhuvud ej ingå i nytt gifte.
    Om annat ej överenskommits, tillkommer vårdnaden av barnen samt förvaltningen av deras förmögenhet den oskyldige maken. Ändring härutinnan kan sedermera ske, om det påkallas av hänsyn till barnens hälsa eller uppfostran eller av förvaltningen av deras förmögenhet. Avlider den vårdnadsberättigade, övergår vårdnaden till den andre av föräldrarna, med mindre anledningen till skillnaden var att denne gjort sig skyldig till försök att prostituera eller sedligt fördärva hustrun eller barnen eller försummat sin underhållsplikt eller traktat efter barnens liv.
    Närmare bestämmelser om underhållsskyldighet mot frånskild make äro givna. Nämnas må, att skyldigheten upphör ej blott om den underhållsberättigade maken träder i nytt gifte utan även om maken lever i konkubinat.
    Den nya lagen medger ock rätt till separation. Sådan kan beviljas, förutom när makarna äro ense eller särskild grund till äktenskapsskillnad föreligger, också när betingelserna för äktenskapet undergått en djup förändring till följd av olikhet i makarnas seder, tänkesätt, religion eller annan sådan grund, som ej kan läggas endera maken till last.
    En utförlig redogörelse för den nya lagen är lämnad i Zeitschrift für ausländisches und internationales Privatrecht 1932 s. 652—658.

E. L.

 

    Samtycke till adoption i England. I den engelska »Adoption of Children Act» av år 1926, för vilken lag redogörelse lämnats i SvJT 1927 s. 157 f., 

38 — Svensk Juristtidning 1932.

 

föreskrives att samtycke till adoption skall givas av adoptivbarnets föräldrar. I ett fall som varit föremål för prövning av Court of Appeal hade modern till ett utomäktenskapligt barn givit sitt samtycke till adoption av barnet genom undertecknande av ett formulär, vari — i syfte att hemlighålla adoptivföräldrarna — dessas namn ej voro utsatta, men domstolen förklarade det vara fullständigt otillåtet att lämna det av lagen fordrade samtycket till adoption på sätt som skett. (Se Zeitschrift für ausländisches und internationales Privatrecht 1932 s. 607—608.)
    Den engelska lagen intager sålunda i förevarande avseende samma ståndpunkt som den svenska. Samtycket måste lämnas till visst bestämt adoptionsförhållande och sålunda med full kännedom om adoptantens person. Ståndpunkten, som har sin förklaring i motviljan emot att så fullständigt avskära sambandet med de naturliga föräldrarna att dessa förlora varje möjlighet att följa barnets vidare öden, vållar stundom svårigheter att få till stånd en kanske i och för sig önskvärd adoption. I våra västra grannländer har på den grund möjligheter i praxis skapats att få adoption till stånd, ändå att adoptantens namn hemlighålles. (Se närmare lagberedningens förslag angående vissa internationella rättsförhållanden I s. 82—83.)

E. L.