Ändringar i den tyska straffprocessen. Genom tyska riksregeringens nödförordning av d. 14 juni 1932 hava betydande förändringar vidtagits inom den tyska straffprocessrätten.1 De nya bestämmelserna givas separat och hava icke inarbetats i Strafprozessordnung och Gerichtsverfassungsgesetz. Främst avser reformen en minskning av antalet instanser i kriminalmål och därmed av domstolarnas alltmer hotande arbetsbörda. För detta ändamål har sålunda Amtsgerichts funktionella kompetens inskränkts, så att vissa medelsvåra brottmål, vilka av dylik domstol handlagts i första instans under medverkan av lekmän (Schöffen), numera anhängiggöras direkt hos Landgericht vid dess s. k. grosse Strafkammer. Härigenom åstadkommes en begränsning av antalet instanser i dessa mål till två: Landgericht och efter revisionsansökan antingen Oberlandesgericht eller Reichsgericht. Allmän åklagare kan även i brottmål, för vilka alltjämt en Schöffengericht är behörig, i fall sakens omfång och betydenhet så kräva, föranstalta om sakens upptagande direkt vid Landgericht. Genom denna reform har tillståndet blivit ungefär detsamma som före 1924 års processlagstiftning (se SvJT 1924 s. 304 f.). Vidare införes ett nytt rättsmedelssystem beträffande utslag av Amtsgericht (inkl. Schöffengericht). I de fall talan över huvud får föras mot dylik domstols beslut, har klaganden valrätt mellan Berufung till Landgericht, d. v. s. sakens förnyade prövning i hela dess vidd, och Revision tlll Oberlandesgericht, varigenom endast rättsfrågan kommer under bedömande. Ytterligare innehåller den nya nödförordningen föreskrifter, varigenom domstolarnas rätt att avvisa erbjudna bevismedel utvidgats, ävensom förfarandet förenklats och i vissa fall påskyndats. I fall, då privat talan om brott anställes, företager domstolen ingen som helst handling, förrän lagstadgade processkautioner ställts.
I. A.
Polsk civilprocesslag. Det i SvJT 1931 s. 87 f. omnämnda förslaget till enhetlig civilprocessordning för Polen har med vissa smärre ändringar antagits och promulgerats som lag med ikraftträdande d. 1 jan. 1933.
Tjeckoslovakisk konkurslag. Alltsedan statens tillblivelse har ett energiskt lagstiftningsarbete bedrivits bl. a. med syfte att åstadkomma en enhetlig rättsordning för rikets skilda delar, där tidigare österrikisk resp. ungersk rätt gällt. Ett av de viktigare resultaten av detta arbete är nu vunnet i och med antagandet av en ny konkurslag år 1931. Lagen bygger i stort sett på motsvarande österrikiska lag.