Istituto di Studi Legislativi: Annuario di Diritto Comparato e di Studi Legislativi, a cura del Segretario Generale dell'Istituto Prof. SALVATORE GALGANO. Vol. I—VII, vol. IX: suppl. Ed. dell'Istituto di Studi Legislativi, Roma, 1927 — 1932. (Vad som fattas av vol. VI och IX samt vol. VIII uppgivas vara under tryckning.) Pris: vol. I 150 lire, II o. III 250 l., IV o. V 490 l., VI—IX vardera 460 l., suppl. till IX 180 lire.
    Tillkomsten av ett rättsvetenskapligt institut i Rom (»Istituto di Studi Legislativi») med säte i justitiepalatset på högra Tiberstranden samt grundandet av den årsskrift för internationell och jänmförande rättsvetenskap, vars titel återgivits här ovan, äro att betrakta som led i den framryckning även på den andliga kulturens område, som den härskande regimen i våra dagars Italia satt på sin fana. Årsskriften är ett synnerligen beaktansvärt försök att skapa en litterär central för de grenar av rättsvetenskapen, som ha syftning utöver det egna landets gränser. Den bereder plats för artiklar av teoretisk karaktär, för bokanmälningar och litteraturnotiser, den meddelar översikter över olika länders lagstiftning och rättskipning — framför allt i vad rör internationellt-rättsliga mål — samt innehåller jämväl rättsvetenskapliga bibliografier. Dess energiske och för sin uppgift varmt intresserade utgivare, det rättsvetenskapliga institutets generalsekreterare, professorn vid universitetet i Napoli

LITTERATURNOTISER. 149SALVATORE GALGANO ställer som mål för den internationella juridik, för vilken han arbetar, icke blott kunskap om andra länders rättsväsen, utan en i allt större utsträckning genomförd rättsenhet. Målet är avlägset, men han har åtminstone en och annan ansats i den rätta riktningen att visa på: sedan oktober 1927 föreligger ett motiverat förslag till likformig lagstiftning för fransk och italiensk obligationsrätt,1 och Italien har redan år 1926, i anslutning till Nationernas Förbund, upprättat ett Institut international pour l'unification du droit privé.2 De nordiska staternas framgångsrika arbete för rättsenhet omnämner utgivaren ävenledes med erkännande.
    Årsskriftens språk är uteslutande italienskan. Innehållet är däremot hämtat från så gott som alla europeiska staters rättsväsen; ett par artiklar gälla litteratur och lagstiftning i Förenta Staterna, en annan till och med japansk lagstiftning (1924—1927). Utgivaren anmärker — icke utan en viss stolthet —att detta är första gången, Japan på sådant sätt tagits med i europeisk eller amerikansk rättslitteratur (vol. IV e V: p. II, s. 359). Beträffande valet av ämnen för årsskriftens artiklar skall för övrigt rättvisligen erkännas, att det italienska rättsväsendet ingalunda dominerar i överdriven utsträckning. Att det nyss nämnda fransk-italienska obligationslagförslaget upptagits till granskning av åtskilliga medarbetare i hemlanden och utlandet (vol. IV e V: p. I, s. 111—395), är givet; likaså att det senaste italienska strafflagsförslaget3 belysts och bedömts i en serie artiklar (vol. VI: p. I, s. 31 ff.). Av säreget intresse är en framställning av de på fredssluten efter världskriget grundade blandade skiljedomstolarnas processordning och praxis, som också fått plats i årsskriften (vol. II e III, s. 233 ff.; vol. IV e V: p. III, s. 701 ff.). Närmare svensk juridisk synkrets ligga emellertid andra bidrag: ANTONIO CURRI anmäler en skrift av Ladislao Thot om nordiska strafflagsreformer (vol. IV e V: p. I, s. 420—421), prof. GIORGIO DE SEMO skildrar och kritiserar den på 1930 års konferens i Genève antagna världsväxellagen (vol. VII: p. I, s. 220 ff.)4, och juris dr IVAR STRAHL gör i en välskriven (men tyvärr två gånger, först till tyska och sedan till italienska, översatt) artikel årsskriftens läsare bekanta med den svenska rättens grunddrag och källor, med särskild hänsyn till åren 1900 — 1929 (vol.VI: fasc. II e III).
    I supplementet till vol. IX — framlagt vid 1932 års rättsvetenskapliga världskongress i Haag (se SvJT 1932 s. 495—496) — har gjorts ett försök att bringa till stånd ett världsregister över nytillkomna lagar och förordningar. Danmark är egendomligt nog förbigånget, men eljest ha fyrtioen stater och statsförbund (jämte dessas delstater) fått sin lagstiftning från de fem första månaderna år 1932 så fullständigt som möjligt förtecknad, i stort som smått — ett jättearbete, vars praktiska nytta dock svårligen kan väntas uppväga den möda, det måste ha kostat. Jurister utanför vårt land intressera sig nog rätt

 

1 Progetto di codice delle obligazioni e dei contratti. — Projet de code des obligations et des contrats. — Roma 1928, Provveditorato generale dello Stato, Libreria. CLXXXI + 343 s.

2 Se ang. detta institut, i vars styrelse statsrådet UNDÉN är ledamot, Annuaire de la Société des Nations.

3 Se ang. detta förslag, som legat till grund för den nya italienska strafflagen d. 19 okt. 1930, SvJT 1931 s. 316—317.

4 Se ang. denna SvJT 1930 s. 497—498. Den motsvaras som bekant av den nya svenska växellagen d. 13 maj 1932.

150 LITTERATURNOTISER.litet för sådana svenska författningar som KK om skydd för litauiska varumärken eller K Cirk. ang. företräde för svenska varor vid upphandling för statens behov; dessa med flera lika speciella författningar äro emellertid noggrant registrerade, med sina svenska rubriker ganska exakt återgivna. Vi svenskar lära å vår sida ej kunna deklarera något större intresse för åtskilliga främmande lagstiftningsprodukter, som redovisats i registret: angående tillsyn å ångpannor på landet i Baden (s. 51), idrottsuppvisningar i Kambodja (s. 263). reklamskyltar i Luxemburg (s. 338) eller automobilgarager i Vorarlberg (s. 346), Men visst innehåller registret också intressanta lagrubriker, såväl juridiskt som allmänt kulturellt sett. Somliga rubriker förmå nära nog kasta ett blixtljus över livet och samhällsförhållandena i de land, från vilkas författningssamlingar de hämtats. Ser man att Tunis fått ett reglemente för sina badstränder och Spanien ett dekret om brevduvor, medan Polen medgivit lindring i tullen för judarnas ritualmässiga bröd och Sovjetrepublikerna lagstiftat om lagning av skodon och kläder i industrisamhällen (s. 73, 295, 347, 370), så undgår man ej att gripas av en stark känsla av att levnadsvillkoren i olika land äro oerhört vitt skilda — så vitt till och med, att rent elementära hinder ännu på många håll möta det framåtskridande mot rättsenhet, till vilket även förevarande register skolat vara ett välment bidrag.

C. G. Bj.