Internationellt privaträttsliga bestämmelser i det rumänska förslaget till ny civillag. Arbetet på en gemensam civillagbok för de olika delarna av Rumänien lärer vara i det närmaste fullbordat. Tillsvidare äro emellertid offentliggjorda endast förslagen till de två första delarna, innehållande, förutom person- och familjerätten, internationellt privaträttsliga bestämmelser. Beträffande dessa skola några strödda anteckningar här göras med ledning av lagtexten, som återgives i Zeitschrift für ausländisches und internationales Privatrecht 1932 s. 744—753.
Förslaget bygger i allt vad rör personalstatutet på nationalitetsprincipen. Rätten att ingå äktenskap bestämmes sålunda i fråga om vardera nupturienten av hans hemlands lag. För rätten att erhålla äktenskapsskillnad skall gälla makarnas sista gemensamma nationella lag. Hava de ej haft en sådan gemensam lag, tillämpas den lag som vid tiden för äktenskapets ingående utgjorde mannens hemlands lag; skillnad kan dock erhållas allenast om orsak till skillnaden är för handen också enligt hustruns nationella lag vid nyssnämnda tidpunkt. Äktenskapets förmögenhetsrättsliga verkningar regleras, där förord angående förmögenhetsordningen ej upprättats, av mannens nationella lag vid äktenskapets ingående, utan hänsyn till egendomens egenskap av fast eller lös eller dess befintlighet. Det stadgas uttryckligen, att en ändring av endera eller båda makarnas medborgarskap ej har någon verkan med avseende å äktenskapets förmögenhetsrättsliga verkningar. Att sålunda den lag, som vid äktenskapets ingående blir bestämmande för dessa rättsverkningar, sedermera utan hänsyn till ändringar beträffande personalstatutet — bestämt efter nationalitet eller hemvist — förblir tillämplig, är en grundsats som, veterligen, omfattas av den internationella privaträtten i alla länder med allenast det av praktiska grunder föranledda undantag som, med hänsyn till rättslikheten mellan de nordiska staterna, kunnat stadgas i art. 3 av den mellan dem ingångna konventionen om äktenskap m. m. och som innebär, att vid prövningen av hithörande spörsmål i allmänhet skall — utan avseende å statutväxling — tillämpas lagen i det land där makarna hava hemvist.
Fastställande av faderskap till barn utom äktenskap samt bestämmandet av faderns underhållsplikt gentemot barnet skall ske enligt barnets nationella lag vid födelsen. Bestämmelsen synes medföra, att vid prövning av dylik fråga inför rumänsk domstol främmande lag skall tillämpas, även om denna beträffande faderskapstalan vilar på helt andra principer än den rumänska, och att jämväl för underhållsbidragets bestämmande den främmande lagens måhända helt avvikande grundsatser skola vinna tillämpning. Vad gällande