JUSTUS WILHELM HEDEMANN. Die Flucht in die Generalklauseln. Eine Gefahr für Recht und Staat. Tübingen 1933. Mohr. 76 s. M. 2.00.
    Förf. tager sin utgångspunkt i den tyska civillagens stadganden om hänsynstagande till tro och heder, vad goda seder fordra med mera dylikt och söker visa, huru dylika obestämda regler, vilka han kallar generalklausuler, på senare tid ej blott erhållit en oanat stor användning inom privaträtten utan även trängt fram på andra rättsområden såsom civilprocessrätten, straffrätten, finansrätten och statsrätten. Han ser i sådana generalklausulers ökade betydelsen för hela rättslivets utveckling karakteristisk företeelse, jämförlig med framträngandet i den romerska rätten av exceptio doli generalis och hänsyn till bona fides och æquitas. Förf., som icke är blind för generalklausulernas fördelar, ser dock med bekymmer på denna utveckling, vilken enligt honom är förknippad med fara för löslighet, rättsosäkerhet och godtycke. Lagen upphör att vara norm för domstolarnas avgöranden; det sättes subjektiv känsla i stället för objektiv måttstock, anför han från en annan författares kritik av en nyligen fälld dom av riksarbetsrätten.
    De i skriften framförda synpunkterna äro intressanta att jämföra med framställningen i docenten KARLGRENS uppsats om 33 § avtalslagen ovan s. 219 ff. Docenten Karlgren hävdar där, att avtalslagens till synes så obestämda stadgande om hänsynstagande till tro och heder bör genom rättspraxis och doktrin kompletteras med mera utförda regler och att den väsentliga betydelsen av 33 § avtalslagen ligger däri att bestämmelsen öppnar möjlighet för rättstilllämpningen att för vissa typer av fall antaga ogiltighet av rättshandlingar.

I. S.

 

P. KJERSCHOW. Forbrydelsene og deres årsaker. Straffen, dens øiemed, virkning og utmåling. En kort populær oversikt. Oslo 1933. Grøndahl & søn. 65 s. Kr. 2.40.
    Denna lilla skrift av riksadvokaten Kj. omfattar fyra avdelningar, en om brotten, en om deras orsaker, en om straffet, dess ändamål och verkan, och en om straffmätningen. Vidlyftigast — på 23 s. — avhandlas orsakerna till brott, varvid förf. delvis upprepar vad han yttrat om samma ämne i NTfS 1926 s. 308 f. (ämnet rubriceras där Forbrydelsernes aarsaker). Skriften anger sig själv vara en populär översikt, och sin uppgift som sådan torde den fylla väl. Att juristen skulle köpa sig denna spatiöst tryckta broschyr i liten oktav torde redan på grund av priset vara uteslutet. Eljes kunde han nog hitta ett och annat korn, t. ex. den galghumoristiska anekdoten att i England aldrig så många fickstölder begingos som bland åskådarmassorna vid ficktjuvars offentliga avrättning, eller den förbluffande upplysningen att sista tyska strafflagsförslagets föga märkvärdiga anvisning rörande straffets utmätande blivit betecknad som en av förslagets »pärlor».

B. W.