Nya lagar i Finland 1932. Främst bland de lagar, som under år 1932 utfärdats och trätt i gällande kraft, stå de nya växel- och checklagarna. Dessa äro resultat av ett mångårigt mellanfolkligt lagberedningsarbete. I avseende å innehållet överensstämma de nära med motsvarande lagar i de andra nordiska landen. — Från den civila och rent ekonomiska lagstiftningens gränsgebit förtjänar omnämnas en ny gruvlag, stadfäst d. 22 april, en lag om renskötsel, given d. 19 augusti och en förordning av d. 14 juli om godkännande av den år 1928 i Rom reviderade Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk.
    Finlands kriminallagstiftning har d. 27 maj kompletterats med en synnerligen viktig lag om farliga återfallsförbrytare och en av denna lags verkställighet betingad förordning. Enligt lagen skall domstol, då någon, som utstått ovillkorligt frihetsstraff för tre eller flera förbrytelser, av vilka åtminstone en medfört tukthus ej under ett

år, eller som, efter att hava utstått ovillkorligt frihetsstraff i sammanlagt minst tio år, inom fem år efter det han senast undergått dylikt straff ånyo ådömes tukthusstraff i tre år eller därutöver, bestämma, att slik »återfallsförbrytare» kan interneras i »tvångsinrättning», därest domstolen prövar den dömde vara vådlig för allmän eller enskild säkerhet. Ett slikt förordnande äger domstol också giva beträffande för säkerheten vådlig brottsling, som, efter att hava blivit villkorligen frigiven från tvångsinrättning, beträdes med brott och dömes till tukthus i ett år eller därutöver. Vid avgörandet av frågan, huruvida en brottsling må kunna interneras i tvångsinrättning, får emellertid icke hänsyn tagas till brott med en jämlikt gällande strafflag övervägande politisk karaktär (kap. XI—XIV och XVI: 24). Ej heller må tvångsinternering ifrågakomma beträffande den, som dömts till livstids tukthus. Det definitiva interneringsbeslutet ankommer å en för detta ändamål inrättad s. k. »fängelsedomstol», bestående av chefen för landets fångvårdsväsende i egenskap av ordförande och tre ledamöter, en av dem förfaren i domarevärv och en läkare med erfarenhet i sinnessjukvård. Tvångsinternering får beslutas, ifall det vid straffets verkställande befinnes, att straffet ej länder förbrytaren till förbättring, likvisst icke förrän fången avtjänat den del av det honom ådömda straffet, som bör utstås i enskild cell. Så snart fången varit intagen i straffanstalt och tvångsinrättning sammanräknat den tid, för vilken honom ådömts frihetsstraff, anses detta vara till fullo undergånget. Har tvångsinterneringen fortvarit i tre år därutöver, äger fängelsedomstolen besluta hans villkorliga frigivande. Redan efter två års tvångsinternering utöver strafftiden kan dock en villkorlig frigivning på två veckor om året försöksvis beslutas. Den, som en gång förut undergått tvångsinternering och villkorligen frigivits, äger emellertid icke komma i åtnjutande av denna förmån, innan han under tio år utöver strafftiden varit intagen i tvångsinrättning. Har villkorlig frihet, som medgivits internerad fånge, icke av honom förverkats inom förloppet av fem år, anses han hava blivit slutligt frigiven från tvångsinrättningen. — Genom en lag av d. 27 maj hava huvudstadgandena i 1 § I kap. gällande StrL om dem, som äro underkastade finländsk straffrätt, omformulerats. Därjämte har genom en lag av samma dag bestämts, att utlänning i vissa fall hemfaller under Finlands StrL för utomlands förövat brott. Gällande StrL's stadganden angående myntbrotten hava undergått en del förändringar genom lagnovellen av d. 27 maj. Dessa ändringar hava jämväl betingat det uttryckliga tillägget till stadgandena om vilka brott som hemfalla under finländsk straffrätt, att så skall vara fallet också med utomlands förövat myntbrott. Och därav har än vidare föranletts de ändrande tillägg till gällande bestämmelser om utlämning av förbrytare, att utleverering för myntbrott är tillåten, även om det för andra brott såsom villkor stadgade straffminimum icke föreligger, ävensom att myntbrott aldrig räknas som politiskt brott. — I sammanhang med den nya checklagen har d. 14 juli i StrL's kapitel om oredlighet och straffbar egennytta intagits

tilläggsstadganden om straff för den, som utfärdat check utan täckning eller före checks förfallotid utan skälig anledning återkallat check eller förfogat över täckningen. — Medelst en lag av d. 13maj har StrL's stadgande om myteri förfullständigats. Därjämte hava nya staffbestämmelser givits för fånge, som tillverkat eller anskaffat eller förvarar vapen eller redskap, som kan brukas vid begåendet av våld, liksom ock för fånge, vilken gör sig skyldig till rymning. — Finlands strafflagstiftning har ock kompletterats med några bestämmelser, som avse att i vidsträcktare mån än förut möjliggöra beslag av egendom, vilken använts vid förövandet av brott eller därför tillverkats eller anskaffats, ävensom att effektivt förebygga att en förbrytare drager ekonomisk profit av sitt brott. Privata rättsintressen i avseende å egendom, som förklarats förbruten, skola dock icke genom beslaget varda läderade. Dessa lagändringar äro stadfästa d. 13 och 27 maj. — Genom en liten lagnovell, också den av d. 13 maj, hava StrL's stadganden om rätt till nödvärn förfullständigats. — Annoteras förtjänar ännu, att medelst en lag, jämväl utfärdad d. 13 maj, har påbjudits, att villkorlig straffdom icke bör, utom för några i lagen särskilt angivna förbrytelser, givas för brott förövat av den som fyllt 21 år, om straffmaximum in abstracto är tukthus i fyra år eller därutöver.
    På processrättens område hava utfärdats ett par lagar av ringa omfattning men icke desto mindre av praktiskt ganska stor betydelse. I den ena, given d. 10 maj, tillåtes underdomstol att, då omständigheterna synas sådant påkalla, undantagsvis företaga ett brottmålsbehandling annorstädes än å den ordinarie domstolsplatsen. Därjämte har justitieministern tillerkänts rätt att i fråga om brottmål, för vilket någon är häktad, förordna om dess handläggning i fängelset. Den andra lagen, utfärdad d. 29 april, avser att påskynda underrättsbehandling av brottmål rörande häktad. — Genom en lag av d. 8 april hava bestämmelserna därom, vilken egendom som bör undantagas vid utmätning för gäld, undergått smärre förändringar i liberal riktning.
    Slutligen har 1932 års lagstiftning i Finland speciellt på den ekonomiska och exekutiva rättens områden att uppvisa flere stadganden och t. o. m. hela lagar, vilka äro uttryck för kristidens krav. De hava därför även givits en blott temporär karaktär.

O. Hj. Granfelt.