Nya riktlinjer för rättsvården i Preussen. Den nytillsatte rikskommissarien för Preussens justitieministerium (numera preussiske justitieministern) Kerrl tillträdde d. 29 mars 1933 sitt ämbete med följande proklamation.
    Tack vare ledarens för det nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet, herrrikskanslerns, förtroende, har jag blivit utnämnd till rikskommissarie för det preussiska justitieministeriet.
    Ledningen av den preussiska justitieförvaltningen anförtros därigenom för

384 MEDDELANDEN FRÅN FRÄMMANDE RÄTT.första gången åt en man, som icke förfogar över akademisk juridisk utbildning. Desto större anledning har jag att yvas över min chefs förtroende. Jag vill därför inrikta min odelade arbetsförmåga på lösningen av den mig pålagda svåra, ansvarsfulla men också oändligt stora uppgiften. Under mer än två årtionden har jag såsom enkel tjänsteman vuxit samman med justitieförvaltningen och är sålunda väl förtrogen med densamma. Som en det nyskapande folkets man, som frontkämpe och politisk soldat för den nya världsåskådning, som nu skall bliva statsuppfattning, vill jag göra mig det visade förtroendet värdig.
    Då jag övertog justitieministeriet fann jag arbetet inom rättsvårdens alla organ behäftat med en olidlig spänning och bristande kontakt mellan folk och rätt. Det vore oriktigt att icke erkänna, att skulden till denna bristande kontakt till en del även ligger hos rättskipningens organ. Återställandet av folkets förtroende till rättskipningen kommer att bliva min förnämsta uppgift. Därvid skall jag med alla krafter verka för utbildandet av en rätt som, grundad i vårt folks blodsgemenskap, motsvarar dess nuvarande livsbehov och livsmål. Att deltaga i detta arbete är en hederssak såväl för rättsväsendets ämbets- och tjänstemän som för rättens fria tjänare. Att förbereda sig för denna uppgift måste vara det orubbliga målet för varje tysk juris studerande.
    Denna stora och nya uppgift fordrar en glad, från hjärtat kommande medverkan av varje enskild person. Den som icke i sitt hjärta kan gilla den stora nationella resningen, han må förbliva en hederlig tysk man och gå sina färde (»der bleibe ein ehrlicher deutscher Mann und gehe»). Men den som stannar vid sin uppgift, han lovar därigenom troget, från hjärtat kommande medarbete och sätter in sitt eget bästa för målets uppnående. Var och en måste därvid ådagalägga offervillighet, kamratlighet, vilja till underordnande, aldrig svikande pliktkänsla och alla övriga beprövade preussiska, eller över huvudtaget tyska, nationaldygder. Den som brister i något av dessa stycken kommer jag att stryka ur kretsen av mina medarbetare. Däremot lovar jag dem trohet, som trofast med mig gå till verket. Ät den sant konungslige domaren vill jag säkra den folkets aktning, som tillkommer hans kall. Å andra sidan vill jag alltid erkänna och ära dem, som bära arbetets och ansvarets tunga. Så skall mellan mig och alla mina tusen medarbetare knytas det förtroendets band, som jag är i behov av för att en gång kunna säga till min chef: »Herrrikskansler, uppgiften är löst! Preussens rättsvård tryggar nu i vad på den ankommer beståndet av en renad, av plikttrohet buren stat, i vilken samtligas liv, frihet och ära utgör det bestämmande i den enskildes grunduppfattning.»

E. A.