ROBERT HERMANSON. Utlåtanden och betänkanden. På uppdrag av statsrådet samlade och utgivna av en för ändamålet tillsatt kommitté. Helsingfors 1933. Statsrådets tryckeri. IX + 463 s. Fmk 60.00.
    »Robert Fredrik Hermanson är ett av de verkligen stora, de bärande och oförgängliga namnen i Finlands vetenskapliga värld, ett namn över vilket varje folk kunde vara stolt. Årtionden igenom har han varit och förblivit vår främsta auktoritet på stats- och förvaltningsrättens område, summus juris publici Finlandiœ doctor, och i denna stund framstår han såsom den statsrättsliga forskningens store mästare i norden» (R. ERICH i FJFT 1926 s. 5).
    Den höga uppskattning av Hermanson, varom de citerade orden till hans 80-årsdag bära vittne, fick ett enastående uttryck när efter hans bortgång, i dec. 1928, den finska staten bekostade griftefärden. Nu har fosterlandet även rest åt hans livsverk en värdig minnesvård i den genom det allmännas försorg utgivna bok vars titel läses här ovan. Kort efter Hermansons död beviljade nämligen statsrådet nödiga medel för utgivande i tryck av hans efterlämnade opublicerade skrifter och utlåtanden. Redaktionen anförtroddes av undervisningsministeriet åt en kommitté under ordförandeskap av f. d. justitiekans-

 

1 Som Hæfte 11 af det ovenfor S. 439 noten nævnte af Professor K. Haffudgivne Samleværk »Archiv für Beiträge zum deutschen, schweizerischen und skandinavischen Privatrechte» har Dr. juris HANS-JÜRGEN KÖLLN offentliggjort» Minderheitenschulrecht in Nord- und Südschleswig. Vergleichende Darstellung der dänischen und preussisch-deutschen Minderheitsschulbestimmungen mit 45 Bildern und 3 Karten» (Leipzig. A. Deichert 1932).

LITTERATURNOTISER. 447lern Charpentier och med fyra ledamöter, av vilka Suomalainen lakimiesten yhdistys och Juridiska föreningen i Finland utsågo vardera två, den förra riksdagens sekreterare Kotonen och biträdande justitiekanslern Ahla, den senare prof. Björksten och regeringssekreteraren Flodström. Det är resultatet av denna kommittés prövande urval som nu föreligger. En upplaga på finska språket har samtidigt sett dagen.
    Samlingen består av två avdelningar som äro kronologiskt omkastade, så att den förra utgöres av utlåtanden och betänkanden från tiden efter frigörelsen medan den senare hänför sig till den ryska tiden. De äro till omfånget i det närmaste jämstarka (den förra avd. upptar s. 1 — 234), men innehållet är i den förra så till vida mer lockande som den behandlar 27 ämnen mot endast 16 i den senare.
    Verket är av den storleksordning — såsom det nu för tiden plär heta — och ligger så på sidan av vad en svensk yrkesjurist kan på lediga stunder unna sig att läsa att något å redbart studium fotat omdöme ej nu kan givas. Redan på grund av det flyktiga genombläddrande som anmälaren medhunnit kan han dock med trygghet anbefalla boken att njutas i småportioner under vila från arbetet. Det vore ej svårt att med några stickprov visa hur nära speciellt svenska intressen flerstädes beröras. Man kunde nämna att samlingens första nummer (Finlands lantdags rätt att skrida till konungaval) till stor del rör sig om tolkningen och den fortfarande giltigheten av § 38 i 1772 års RF. Man kunde också hänvisa till sådana rubriker som »Bildandet av en rikssvensk lutersk församling i Helsingfors, under lydande k. m:t iSverige samt Uppsala domkapitel» eller »Synpunkter i fråga om svenskspråkiga studenters rätt att utträda ur studentkåren vid Helsingfors universitet och bilda en särskild svensk studentkår». Men vad som framför allt och för varje läsare gör boken uppbygglig är kontakten med en ädel personlighet søm under de svåraste förhållanden, hovsamt men oförfärat och med orubblig fasthet, fyllt sin plikt i striden för rätten. Man läser t. ex. icke utan rörelse Hermansons under förtryckets tid uttalade varning mot laglöshetens anda. Inför den ryske självhärskarens maktspråk framhåller han att det är en upphöjd tanke som ligger till grund för den enväldige svenske konungens (Karl XI) reskript till Svea hovrätt: »att Vi intet vele det Våre brev eller resolutioner, fastän de med klare både ord och meningar mot Lag och ens eller annans välfångne Rätt skulle något förmäla och befalla, skole anses eller att enderas — — —. Vi befalle Eder fördenskull nådeligen att Våre resolutioner och remisser intet anses såsom utfärdade Justicen till förfång och Eder till hinders uti Edre ämbeten».

B. W.