451 Tidsskrift for Rettsvidenskap. I det andra häftet för året publicerar prof. FREDRIK STANG sin avskedsföreläsning vid Oslo universitet. I en intressant »tilbakeblikk» på utvecklingen under hans 35-åriga professorstid utvecklar han sin för nordiska jurister välbekanta syn på rättsvetenskapen, dess mål och medel. Två med varandra nära sammanhängande omständigheter finner han framför allt hava karakteriserat utvecklingen: dels striden mot den romerska rättens och den romanistiska rättsvetenskapens herravälde i nutidens rättssamhällen, dels striden mot den konstruktiva skolan. Kampen har på båda fronterna varit segerrik. Ohindrad av romanistisk doktrin och gamla konstruktioner har rättsvetenskapen allt mera sökt finna sambandet mellan rätten och livets realiteter. Kvar står emellertid alltjämt som ett tyngande arv från den gamla tiden en rättsvetenskapens isolering från andra vetenskaper och annat mänskligt tänkande över huvud, något som framför allt innebär den faran, att rättsvetenskapen »bærer med sig ukontrollert og ufornyet det tankestoff den hade optat før isolasjonen begynte». I den försiggångna utvecklingen ligga också riktlinjerna för den nya rättsvetenskap, som nu kräves: »en sociologisk og økonomisk innstillet rettsvidenskap», som har insikt om »vekselspillet mellem rettsreglene på den ene side og den samfundsmessige utvikling på den annen side», som har blick för de nya och sociala synpunkter, vilka alltmera sätta sin prägel på rätten, och som känner sin förbindelse med andra kulturvetenskaper och låter sig befrukta av dem. — Nästan som en illustration till vissa delar av Stangs framställning kan man betrakta den närmast efter följande uppsatsen av den nyutnämnda professorn vid Oslo universitet CARL JACOB ARNHOLM. Denne behandlar spörsmålet, huruvida »eiendomsforbehold i sikringsøiemed» även under nutidens väsentligt ändrade förhållanden böra tilläggas samma rättsverkningar, som norsk praxis med stöd av några avgöranden omkring år 1870 hittills tillagt dem. Frågan är för förf., huruvida den lösning praxis en gång givit alltjämt stämmer med livets behov. Så vitt angår huvudfrågan, huruvida dylika förbehåll, vilka ju fått sin stora betydelse särskilt i avbetalningshandeln, böra upprätthållas gent emot köparens borgenärer, ger förf. utan tvekan ett jakande svar; gängse invändningar om avbetalningssystemets krisalstrande och krisskärpande inverkan, om dess fördyrande inflytande å varupriserna och om den genom denna kreditform uppammade oberättigade lyxkonsumtionen avvisar förf. — hans argumentation är icke vidare ingående — såsom i det stora hela oberättigade. Beträffande åter frågan om äganderättsförbehållens upprätthållande gentemot godtroende förvärvare går förf:s resultat i motsatt riktning: den vindikationsrätt, som norsk rätt tillerkänner en ägare, även om hans äganderätt är blott förbehållen vid en föryttring, bör, liksom i svensk rätt, få vika för den godtroende förvärvarens bättre rätt. — Samma förf. har även bidragit med en annan intressant uppsats — »Om prejudikaters betydning for rettsutviklingen», vilket ämne belyses med talrika exempel ur norskt rättsliv. — »Om innskrenkninger i fløtningsfriheten» handlar en uppsats av høiesterettsadvokat H. KIÆR MORDT. Den utgör ett bidrag till den av flera norska författare — Rygh, Knoph, Rynning — förut i tidskriften disku-