Tysk steriliseringslag. Bland resultaten av det förenklade och snabbt arbetande tyska lagstiftningsmaskineriet är nu även att anteckna en av riksregeringen d. 14 juli 1933 utfärdad steriliseringslag, »Gesetz zur Verhütung erbkranken Nachwuchses», vilken skall träda i kraft d. 1 jan. 1934 (RGBl. s 529 ff.).

    Beträffande lagens allmänna ståndpunkt framgår redan av dess rubrik, att den endast åsyftar sterilisering på eugenisk (sjukdomsprofylaktisk) indikation. Vidare må framhållas, att den uttryckligen medgiver tvångssterilisering. Förstnämnda begränsning avser icke endast den förevarande lagens tillämpningsområde utan hänför sig till tillåtligheten av sterilisering överhuvud. Det stadgas nämligen (§ 14), att sterilisering i annan ordning än enligt förevarande lag är tillåten endast vid rent medicinsk indikation. Alla sociala, humanitära och även kriminalpolitiska indikationer skola sålunda vara betydelselösa, jämväl för frivillig sterilisering av en fullt rättskapabel individ.
    Såsom materiell förutsättning för den tillåtna steriliseringen föreskrives, att den saken angår skall vara behäftad med ärftligt betingad sjukdom av särskilt angivet slag och att det enligt den medicinska vetenskapens erfarenheter med stor sannolikhet skall vara att förvänta, att hans avkomlingar komma att lida av svåra kroppsliga eller själsliga defekter av ärftlig natur. Såsom ärftliga sjukdomar i lagens mening anses: medfödd sinnesslöhet, schizofreni, manisk-depressiv sinnessjukdom, ärftlig fallandesot, ärftlig danssjuka (Huntingtons chorea), ärftlig blindhet eller dövhet samt svår ärftlig kroppslig missbildning. — Den eugeniska synpunkten har icke genomförts så konsekvent, att en person som själv är frisk men är bärare av ärftliga sjukdomsanlag kan steriliseras. Och denna synpunkt lärer å andra sidan till en viss grad hava uppgivits, då lagen medgiver att den som lider av svår alkoholism kan steriliseras utan att i övrigt några särskilda materiella förutsättningar behöva vara uppfyllda.
    I formellt hänseende är att uppmärksamma dels frågan om initiativet dels prövningsförfarandet. Framställning om sterilisering kan i varje under lagen hänförligt fall göras av vederbörande tjänsteläkare; vidare av den som saken angår, därest han icke saknar rättslig handlingsförmåga (vid begränsad kapacitet erfordras medverkan av företrädare); beträffande en inkapabel av förmyndare, med tillstånd av förmynderskapsdomstolen; samt beträffande den som är intagen å vård- eller straffanstalt av dennas föreståndare.
    För prövningen skola inrättas särskilda domstolar i två instanser: »Erbgesundheitsgericht» och »Erbgesundheitsobergericht»; de förra organiseras till erforderligt antal vid Amtsgerichte och de senare vid varje Oberlandesgericht. Specialdomstolarna bestå av en medlem av den allmänna domstolen samt av en tjänsteläkare och en annan läkare med särskild sakkunskap inom den medicinska ärftlighetsläran. Specialdomstolarna hava att införskaffa nödig utredning, eventuellt i muntligt förfarande (utan offentlighet); läkare, vilka inför dem höras såsom vittnen eller sakkunniga, äro förpliktade att uttala sig utan hänsyn till eljest gällande tystnadsplikt. Vid delade meningar bestämmer majoriteten domstolens beslut. Talan mot ett beslut i första instans må ej blott föras av sökanden utan även av annan som kunnat taga initiativ (utomanstaltsföreståndare); sålunda kan t. ex. även den saken angår eller ställföreträdare för honom överklaga ett beslut, varigenom sterilisering medgivits. Beslut av Erbgesundheitsobergericht är slutgiltigt; dock medgives i vissa fall återupptagande till ny prövning.
    Steriliseringsoperationen skall, sedan beslutet därom vunnit laga kraft, verkställas av någon i administrativ ordning därtill bemyndigad läkare på ett för ändamålet i enahanda ordning godkänt sjukhus. Om beslutet ej meddelats

på ansökan av allenast den sjuke själv, skall operationen utföras även mot hans vilja, eventuellt med anlitande av polishandräckning och under utövande av fysiskt tvång. Ytterligare meddelas bestämmelser om rapport över verkställd operation, tystnadsplikt m. m.

R. B.