Strafflagsändringar i Tyskland. Riksregeringen har d. 26 maj 1933 utfärdat en »Gesetz zur Abänderung strafrechtlicher Vorschriften», vilken i huvudsak trätt i kraft redan d. 1 juni (RGBl. s. 295 ff.).1 Ändringarna beröra vitt skilda ämnen och stå i flera fall i omedelbart samband med den politiska regimförändringen. Följande punkter synas vara av större intresse. — Användningsområdet för »Festungshaft» (custodia honesta) har inskränkts, dels genom straffartens uteslutande ur åtskilliga straffsatser i förräderikapitlet i strafflagens speciella del, dels genom en allmän föreskrift (St GB. § 20) av innehåll, att Festungshaft, då det i en straffbestämmelse upptages alternativt med tukthus eller fängelse, endast må användas under förutsättning att gärningen icke riktat sig mot folkets välfärd och att den brottslige handlat uteslutande av aktningsvärda bevekelsegrunder. — Domstol, som dömer en utlänning till frihetsstraff i minst tre månader, kan därest hans kvarstannande i riket innebär fara för andra eller för den allmänna säkerheten, förklara för tillåtet att han (efter undergånget straff) utvisas i administrativ ordning (St GB.§ 39 a). — Beträffande djurplågeri har kravet på offentlighet eller förargelseväckande tillvägagångssätt bortfallit och straffet väsentligen skärpts; gärningen utgör härefter ett egentligt brott och ej endast en Übertretung (§ 145 b, jfr § 360 nr 13). — Bestämmelserna om straff för duell skola icke äga tillämpning, om man vidtager anordningar som äro avsedda och ägnade att förebygga livsfara (§ 210 a); studentmensurerna skola m. a. o. vara straffria (jfr SvJT 1933 s. 386). — Offentligt utställande eller utbjudande av medel eller apparater för fosterfördrivning samt vissa andra offentliga meddelanden angående sådana objekt eller angående tillvägagångssätt vid sådan gärning belägges med straff; undantag stadgas för tillgodoseende av legitima medicinska behov. Likaledes straffas offentligt erbjudande av medverkan vid fosterfördrivning (§§ 219, 220). — I strafflagens misshandelskapitel införes en ny paragraf av följande innehåll: tillfogande av kroppsskada med samtycke av den skadade är rättsstridigt endast om gärningen trots samtycket står i strid med goda seder (§ 226 a). Härmed åsyftas att lösa det i Tyskland livligt dryftade spörsmålet om tillåtligheten av kirurgiska operationer o. dyl. Bl. a. lärer hava avsetts att provisoriskt möjliggöra vissa steriliseringsåtgärder, men efter den nya steriliseringslagstiftningen (jfr särskild notis härom) kommer stadgandet ej att erhålla någon betydelse i detta hänseende. — I fråga om förmögenhetsbrotten märkes, att strafflagen § 266 angående »Untreue» (jfr trolöshet mot huvudman) erhållit en ny redaktion, som är mindre kasuistisk och beträffande brottsbeskrivningen tydligare än den hittillsvarande. Det nya straffbudet omfattar alla, som på grund av lag, myndighets förordnande eller rättshandling äro behöriga att förfoga över främmande förmögenhet eller att förplikta någon annan eller som på enahanda grund (eller ett »Treuverhältnis») äro pliktiga att tillvarataga annans förmögenhetsintressen. Gärningen består i uppsåtligt missbruk av behörigheten eller kränkning av förpliktelsen, på sådant sätt att därigenom förfång