Krigsdomstolarna återupprättas i Tyskland. Enligt en av riksregeringen d. 12 maj 1933 utfärdad lag skall den militära domsrätten återinföras på grundval av 1898 års Militärstrafgerichtsordnung. Lagen innebär upphävande av föreskrifter i riksförfattningen därom att den militära domsrätten skall upphöra utom för krigstider och ombord på krigsfartyg. Tiden för återinförandet skall bestämmas av riksvärnsministern i samförstånd med justitieministern. Åt den förre ger lagen bemyndigande ej blott att utfärda övergångs- och promulgationsbestämmelser utan även att, i samråd med justitieministern, vidtaga sådana ändringar i Militärstrafgerichtsordnung m. fl. författningar som erfordras för deras anpassande efter nu gällande försvarsorganisation och allmänna processordning. I ett avseende kommer emellertid den nuvarande, sedan d. 1 okt. 1920 tillämpade rättegångsordningen i militäramål att äga bestånd, nämligen i fråga om handläggningen i högsta instans. Den nya lagen stadgar nämligen, att Reichsgericht skall träda i stället för Reichsmilitärgericht, en modifikation som lär vara föranledd av ekonomiska skäl. Den beslutade nyorganisationen av krigsdomstolarna (Standgerichte, Kriegsgerichte och Oberkriegsgerichte) beräknas icke kunna fullbordas förrän efter en tämligen avsevärd tid.

C. H.

 

    Tyska reformer av exekutionsrätten. Genom en förordning av d. 26 maj innevarande år har kabinettet Hitler på grundval av tidigare nödförordningar vidtagit betydande ändringar av exekutionsrätten i syfte att ytterligare utsträcka det »Vollstreckungsschutz», som anses nödvändigt för att hindra ekonomiskt sammanbrott på olika områden av näringslivet. (Jfr s. 474.)
    Vad sålunda exekution i fast egendom angår, gälla åtskilliga nya regler om lägsta budets bestämmande, om uppskov med auktioner, om tvångsförvaltning av skuldbelastad egendom m. m. I alla dessa avseenden har särskild hänsyn tagits till lantbrukets skyddande från exekutiva försäljningar med därav orsakade förluster och deras inverkan på jordbruksnäringen i stort.
    Vid exekution i lös egendom stadgas tills vidare en utvidgad behörighet för av utmätning hotad gäldenär att därifrån undantaga lösöre till personligt bruk, inredningar (t. ex. i affärslokaler), varulager eller dylikt, som tjänar hans förvärvsverksamhet eller tillhör en av honom driven rörelse. Likväl förutsätter lagen härvid, att gäldenären utan egen skuld och efter resp. förpliktelses åtagande råkat i betalningssvårigheter och att förlusten av ifrågavarande egendom för honom skulle betyda en i förhållande till utmätningsfordringen oproportionerlig nackdel för hans verksamhet. I varje fall har exekutionsdomstolen att diskret väga borgenärens och gäldenärens ekonomiska risker mot varandra. I vissa fall kan domstolen förordna om gälds avbetalande med bestämda

474 MEDDELANDEN FRÅN FRÄMMANDE RÄTT.frister. Vissa reformer hava ock vidtagits i syfte att begränsa utmätningsgäldenärs ohemula invändningar mot en legitimt företagen exekution samt för att begränsa användningen av utmätningsed.
    I många punkter har den nya lagstiftningen upptagit idéer, som kommit till uttryck i 1931 års stora utkast till civilprocesslag (härom se SvJT 1933 s. 370 ff.).

I. A.