Ny fransk lagstiftning om tvångsmedel i brottmål. Genom en lag av den 7 februari 1933 »sur les garanties de la liberté individuelle» ha vissa ändringar företagits i code pénal, code d'instruction criminelle och code de procédure civile i syfte att skapa ökade garantier för den medborgerliga friheten. För svensk publik torde ändringarna i code d'instruction criminelle vara av intresse, särskilt med hänsyn till vår nya lagstiftning om tvångsmedel i brottmål av den 12 maj 1933, något som däremot knappast synes vara fallet med de ändrade bestämmelserna i de två andra lagverken om domares och andra ämbetsmäns ansvar för vissa tjänstefel.
    De nya stadgandena i code d'instruction criminelle innehålla regler om häktning, beslag och husrannsakan. Om häktning, détention, stadgas i allmänhet, att ingen får häktas eller kvarhållas i häkte om han har fast hemvist och det straff vartill han gjort sig förfallen (la peine encourue) ej uppgår till två års fängelse (emprisonnement). I andra fall gäller, att anhållen person efter förhör skall provisoriskt sättas å fri fot för fem dagar, men kan kvarhållas i häkte om han ej har fast hemvist i Frankrike, om han tidigare blivit dömd till mer än tre månaders fängelse, om det finns anledning att befara flykt eller kollusion eller om vederbörande är farlig för den allmänna säkerheten. Häktningstiden får i nyss nämnda fall ej överskrida femton dagar, med mindre undersökningsdomaren inhämtar särskilt tillstånd av la chambre du conseil (i regel ordföranden i den dömande rätten), vilken kan besluta om den misstänktes kvarhållande i häkte högst en månad, ett beslut som kan upprepas ett obegränsat antal gånger till dess den förberedande undersökningen avslutats. Undersökningsdomaren och rätten kunna när som helst ex officio eller på den häktades yrkande provisoriskt försätta honom på fri fot, om så finnes påkallat mot ställande av säkerhet. Om klagan över undersökningsdomarens och rättens beslut i häktningsfrågor givas utförliga föreskrifter. Av intresse för våra förhållanden torde vara stadgandet, att om rätten finner sig obehörig att upptaga ett mål till prövning, den dock skall vara kompetent att avgöra häktningsfråga i målet; motsatsen torde i viss mån gälla enligt svensk rättsuppfattning. Vidare må antecknas, att misstänkt som satts å fri fot när som helst kan ånyo häktas, om han underlåtit att iakttaga förelagd inställelse eller befinnes på sätt ovan sagts tidigare vara dömd eller ej ha fast hemvist i Frankrike eller flykt- eller kollusionsfara eller fara för den allmänna säkerheten finnes föreligga, eller ock nya besvärande omständigheter kommit i. dagen.
    Då skriftliga handlingar eller andra föremål, som kunna tjäna till bevis, anträffas i en misstänkt persons bostad, skall åklagaren taga desamma i beslag och upprätta protokoll däröver. Endast åklagaren och vissa andra ämbetsmän äga taga del av skriftlig handling innan den beslagtages. Beslagtagna föremål skola förseglas under åklagarens sigill. Meddelande till obehörig person om beslagtagen handlings innehåll straffas med 5,000 fr. böter och fängelse i två månader till två år. Den misstänkte skall beredas tillfälle att närvara vid beslag; kan det ej ske, skola av honom tillkallade vittnen, ombud för honom eller medlemmar av hans familj eller i sista hand två av undersökningsdomaren förordnade vittnen närvara. Föremål som tages i beslag skall företes för den eller de närvarande.

 

Husrannsakan, visite domiciliaire et perquisition, får blott företagas av

undersökningsdomare, såvida det ej är fråga om un cas de flagrant délit (som bekant ett tekniskt uttryck för vissa fall då polismyndighet handlar å färsk gärning). Förutsättning är i allmänhet, att den hos vilken husrannsakan sker skall vara misstänkt för crime eller att föremål, som stå i samband med sådant brott, kunna antagas finnas hos honom. Angående rätten för den hos vilken husrannsakan sker att vara närvarande vid densamma gäller i huvudsak vad ovan sagts om närvaro vid beslag. Undersökningsdomaren äger givetvis i samband med husrannsakan företaga beslag. Endast domaren och vissa andra ämbetsmän få taga del av skriftlig handling innan den beslagtages. Den misstänkte skall beredas tillfälle att närvara vid öppnande av förseglad handling. Post- och telegrafmyndigheterna ha att till domaren utlämna post- eller telegrafförsändelse, som härrör från den misstänkte eller är adresserad till honom. Beslag får läggas å handling, som tjänar till upplysning i målet eller vars utlämnande kan anses innebära fara för utredningens behöriga gång. Så snart det kan ske utan sådan fara skall försändelsen i original, avskrift eller utdrag delgivas den misstänkte eller adressaten. Angående beslag är ytterligare stadgat, att var och en som påstår rätt till beslagtaget föremål kan begära dess utlämnande hos undersökningsdomaren eller om denne vägrar hos la chambre du conseil. 

Å. H.