Den indiska författningsfrågan. Medan de s. k. runda-bordskonferenserna ang. den indiska frågan på sin tid väckte stor uppmärksamhet, har publicerandet av den »vita bok», som innehåller den engelska regeringens positiva förslag efter det dessa konferenser hållits, väckt endast ringa intresse. En redogörelse för det huvudsakliga innehållet i detta förslag synes dock vara påsin plats, då en viss sannolikhet talar för, att förslaget kommer att läggas till grund för de lagstiftningsåtgärder, som förr eller senare måste vidtagas.
    Genom Government of India Act 1919 skapades ett dubbelt representativt system genom att de olika — ej furstestyrda — provinserna erhöllo sina provinsråd och samtidigt en centrallegislatur, bestående av två kammare Legislative Assembly och Council of State, bildades för samtliga — ej furstestyrda — provinser.
    Den engelska regeringens nuvarande förslag innebär en väsentlig utökning av rösträtten till provinsråden liksom till the Legislative Assembly. The Council of State skall däremot väljas av provinsråden. Som rösträttsvillkor har bibehållits en viss förmögenhetscensus, men förmögenhetsstrecket har sänkts. En tredjedel av platserna i the Legislative Assembly har reserverats för representanter från de furstestyrda staterna, liksom furstarna skola tillsätta 150 av the Council of State's 260 medlemmar. Vissa platser såväl i provinsråden som i centrallegislaturen äro avsedda för representanter för de lägsta kasterna samt för muhammedaner, sikher m. fl. Tack vare dessa bestämmelser torde den engelska regeringen få möjlighet att i sitt intresse utnyttja de starka intressemotsättningarna mellan de olika folkslagen, kasterna och religionerna.
    Den engelska regeringen har enligt förslaget därjämte förbehållit sig vissa viktiga prerogativ. Sålunda har vice-konungen rätt att ensam genom av honom utsedda ministrar utan inblandning från representationens sida handhava försvar och utrikespolitik. Övriga centrala förvaltningsgrenar äro däremot i olika avseenden, bl. a. i fråga om anslag, beroende av legislaturen. Dock har vice konungen, om han finner den allmänna ordningen eller den ekonomiska stabiliteten äventyrad, rätt att inskrida även på dessa förvaltningsområden.

G. B.