J. K. om uppskovsbeslut. I ett mål vid rådhusrätten i Sundsvall ang. växelfordran, där svaranden uteblev vid första rättegångstillfället, uppsköts målet på begäran av kärandeombudet, som önskade bliva i tillfälle förete de till grund för kravet åberopade växlarna. Målet förehades därefter åtta gånger utan att svaranden kom tillstädes. Vid sex av dessa rättegångstillfällen dömdes svaranden för förfallolös utevaro; inalles utdömdes i böter och viten 1,560 kr. Vid det därefter följande rättegångstillfället tillstädeskom svaranden och meddelades dom.
Justitiekanslersämbetet fann i skrivelse d. 4 aug. 1933 anmärkningsvärt, att genom upprepade uppskovsbeslut i förening med vitesförelägganden avgörandet av ett mål av ifrågavarande art blivit avsevärt fördröjt. Ämbetet ville väl icke påstå att i förevarande fall sådana omständigheter förelegat, att tredskodom bort meddelas. Däremot ansåge ämbetet, att genom slutligt föreläggande för båda parterna målet bort snarast möjligt bringas i det skick att målet kunde avgöras. Att sådant föreläggande kunnat givas käranden i målet, torde rådhusrättens ledamöter i sin till ämbetet avgivna förklaring icke velat bestrida. Däremot hade i förklaringen antytts att, då tvistemål däri svaranden försuttit stämningen blivit uppskjutet, detsamma därefter icke skulle kunna avgöras förrän svaranden kommit tillstädes. Justitiekanslersämbetet kunde icke dela den antydda uppfattningen. Även efter ett uppskov torde gälla, att saken bör avdömas efter ty sanning däri utletas kan, d. v. s. på den utredning och bevisning käranden presterat jämte vad i övrigt förekommit i målet. Domstolen hade väl, då svarandens hörande erfordrades, att söka tvinga honom till inställelse med användande av de tvångsmedel, som anvisats genom Kungl. förordningen d. 6 okt. 1882. Men att detta icke vore enda utvägen att komma till rätta med en tredskande svarandepart, torde framgå av 14 kap. 3 § och 24 kap. 1 § rättegångsbalken. — Justitiekanslersämbetet hänvisade till KALLENBERG, Svensk civilrätt, bd 2 del III s. 459 ff., 471 m. fl., samt Lärobok i rättskunskap för blivande landsfiskaler, del IV: 1 s. 117, ävensom till NJA 1912 s. 504. — Justitiekanslersämbetet hade velat giva rådhusrättens ledamöter del av sin uppfattning i saken men hade därutöver ej funnit skäl vidtaga åtgärd i ärendet.
Kriminalbiologisk kongress i Hamburg. Den 7—10 juni 1933 avhölls i Hamburg fjärde mötet av »Kriminalbiologische Gesellschaft» (ordf. Hofrat Prof. Ad. Lenz i Graz). De flesta deltagarna voro från Tyskland och Österrike; åtskilliga andra länder voro emellertid även representerade. Flera tyska länders justitieministerier hade sänt officiella representanter; riksjustitieministeriet företräddes av Geheimrat Dr Leopold Schäfer. Från Sverige deltog på uppdrag av chefen för justitiedepartementet professor R. Bergendal. De egentliga förhandlingarna voro den 8 och 9 juni, under vilka i föredrag och diskussioner behandlades dels åtskilliga spörsmål ur den empiriska kriminologien, dels