Avbetalningsköpen och brottsligheten. Genom 1915 års lag infördes nu gällande bestämmelser om avbetalningsköp. Redan kort tid efter lagens tillkomst riktades åtskilliga anmärkningar mot de avarter, som beträffande avbetalningsköpen börjat uppkomma i den allmänna marknaden. Som bekant avlät även riksdagen år 1927 skrivelse till Kungl. Maj:t med hemställan om utredning rörande det s. k. avbetalningssystemets omfattning och verkningssätt. Riksdagen synes huvudsakligen hava fäst sig vid de ekonomiska olägenheter, som avbetalningsköpen medförde i olika hänseenden, vid vilka jag icke här torde behöva uppehålla mig. För domstolarna samt åklagare- och polismyndigheternas representanter hava emellertid avbetalningsköpen sedan länge visat sig behäftade även med andra synnerligen allvarliga olägenheter. Jag syftar på den ofrånkomligt stora inverkan, som gällande bestämmelser angående avbetalningsköp haft på brottslighetens tilltagande inom landet.
Statistiken över anmälda brott i Stockholm under år 1931 utvisar, att brott anmälts till ett antal av 10,500. Av dessa brott voro 1,500 förskingringsbrott, och av förskingringsbrotten utgjordes 775 utav förskingring av på avbetalning inköpt gods. Detta vill alltså säga, att ungefär vart sjunde anmält brott var ett förskingringsbrott och ungefär vart fjortonde brott bestod i förskingring av på avbetalning inköpt gods.
Att brottslighet, där sådan förekommer, skall straffas, är en sats, vars riktighet åtminstone icke undertecknad på något sätt vill draga i tvivelsmål, men när man under årens lopp förvärvat kännedom om de slag av gärningar, vilka medföra straff för förskingringsbrott, ställer man sig icke utan fog synnerligen tveksam till om lagstiftningen å förevarande område verkligen motsvarar det allmänna rättsmedvetandets krav.
Avbetalningsköpen äro givetvis i åtskilliga fall till gagn, exempelvis då det gäller för en nybildad familj att skaffa möbler till bosättning eller dylikt. I en alltmera tilltagande omfattning, därom vittna tillfyllest föreliggande polisrapporter, hava emellertid avbetalningsköpen urartat till att bliva en slags maskerad utpressning eller ockerverksamhet, bedriven därjämte under ett för låntagaren, köparen, alltid överhängande hot om straff för brottsligt förfarande.
I icke ringa utsträckning möter åklagaren i polisrapporterna situationer ungefär sådana som den följande: Agenten för en avbetalningsaffär söker upp en arbetslös och vill sälja t. ex. en guldklocka för 150 kronor. Den arbetslöse svarar, att han icke kan köpa något, ty han har inga penningar. »Jaså», svarar agenten, »ja, men just då skall ni köpa en guldklocka på avbetalning. Sedan kan ni pantsätta klockan, och så får ni penningar, som ni behöver.» Ve-