Den tyska juristdagen. Tysklands första stora juristmöte (Juristentag) under den nationalsocialistiska regimen ägde rum i Leipzig i slutet av september och början av oktober innevarande år. Redan förhandsmeddelandena angående mötet hade otvetydigt klargjort, att detsamma skulle erhålla en väsentligt annan prägel än sina föregångare. I den redaktionella hälsning, som det tyska advokatsamfundets organ Juristische Wochenschrift ägnade mötet, framhölls så t. ex., att i stället för de ändlösa debatterna på tidigare juristmöten skulle träda föredrag av män, som visste, huru »der Führerder Deutschen» tänkte över alla stora problem och huru enligt hans sinnelagstiftningsspörsmål och yrkesfrågor skulle lösas. Mötets allmänt politiska

karaktär angavs klart genom det motto, som uppställts för detsamma: Durch Nationalsocialismus dem Deutschen Volke das Deutsche Recht.
    Ehuru mera fackmässiga programpunkter ingalunda saknades, erhöll mötet  otvivelaktigt främst sin prägel av de inslag, som avsågo att tillgodose tendensen i det uppställda mottot. En av mötets första dagar förekom sålunda en pompös akt, då de 12,000 deltagarna, samlade vid Reichsgerichtsbyggnadens portal, inför allt folket avlade en ed, »att de såsom tyska jurister intill sina sista dagar skulle följa sin ledare Adolf Hitler på hans väg». Vid det högtidliga öppnandet klarlade Reiohs justizkommissar Dr FRANK rättens och rättsordningens aktuella uppgifter. De nationalsocialistiska juristerna såge i rätten blott ett medel för vinnande av ändamålet att garantera folket »die heldische Kraft zum Wettstreit auf dieser Erde». Därför finge i intet fall sunda och livskraftiga strävanden av rätten sättas tillbaka till förmån för osunt, värdelöst liv. Därav följde vidare, då rasen vore folkets skapande substans, att det vore en uppgift för rättsordningen att skydda det tyska folkets rassubstans. Såsom ett andra högsta goda — jämte rasen — måste äran skyddas, tänkt både såsom folkets vapenära, familjens ära och individens ära. Juristen borde uppfostras ej blott med tanke på sitt yrke utan också med hänsyn till sitt medlemskap i folkgemenskapen. Dr Frank uppehöll sig även vid de olika reformönskemålen på rättens område och nämnde härvidlag en ny straffrätt, en ny civilprocessordning och handelsrättens anpassning efter näringslivets krav, varvid näringslivet borde befrias från sin osunda tendens till anonymitet och oansvarighet. Rättsväsendet borde vidare övertagas av riket. — Dr Frankssynpunkter på rättens allmänna uppgifter varierades i flera andra föredrag, betitlade »rätten i den nationalsocialistiska staten», »ras och rätt» o. s. v.
    Straffrättsreformen behandlades av OETKER, som inledningsvis anförde denna reforms historia såsom ett exempel på det förutvarande politiska systemets bristfällighet. Straffrättens förnämsta syfte vore förbrytarens bestraffning, alltså tillfogande av ett kännbart lidande, däremot icke förbättring eller avskräckning — bådadera vore endast biverkningar. På senare tid hade straffrättsskipningen nedsjunkit till ett slags sjukvård — den borde i stället göra bruk av svärdet, vilket vore ett av Justitias attribut. — Från Münchenprofessorn KISCHS föredrag om civilprocessreformen är främst att anteckna talarens hävdande av domstolarnas självständighet och domarnas oavsättlighet. Talaren betonade vidare betydelsen av rättsskipningens folklighet och framhöll, att i valet mellan endomarsystem och kollegial domstolsförfattning den senare lätesig rättfärdiga i trots av den av nationalsocialismen uppställda ledareprincipen. — Andra föredragsämnen än de redan nämnda voro »den nya Erbhofrecht» (se härom SvJT 1933 s. 384 och 586), »rätt och näringsliv», »stats- och förvaltningsrättens nyordning» (»Höchstes Gesetz sei jetzt der Wille des Führers, das sei ein Grundsatz des geltenden Staatsrechts»), »den nya beskattningsrätten» samt »civilbefolkningens rättsliga ställning vad angår skyddet mot luftangrepp».
    I samband med juristdagen konstituerades den nya »Akademie für Deutsches Recht». Akademiens uppgift angavs av Kisch vara att skärskåda rättslivets huvudproblem från en högre utsiktspunkt. I densamma skulle män från rättsvetenskapens och näringslivets områden tillsammans pröva vad som vore värt att bibehållas och återställas av det gamla tyska rättsarvet, vilka väsens främmande element som borde utskiktas och vad som kunde nyttiggöras av främ-

mande folks erfarenheter. Akademiens första medlemsuppsättning kom icke att uteslutande omfatta jurister, ehuru givetvis ett stort antal sådana, främst akademiker, invaldes (bl. a. Bruns, van Calker, Kisch, Koellreutter, Mezger, Mitteis, Oetker, Richard Schmidt, Carl Schmitt, Wenger och Zwiedineck-Südenhorst.) De övriga medlemmarna utgöras av nationalsocialistiska ledare (bl. a. Frick, Goebbels, Göring, Hess, Röhm och Rosenberg) samt ledande handels-och industrimän (bl. a. Junkers, Schacht, Thyssen och Vögler.)

K. H.