Svensk Juristtidning. Till ansvarig utgivare av Svensk Juristtidning har efter statsrådet Schlyter, som på grund av sitt ämbete är förhindrad kvarstå i denna egenskap, utsetts tidskriftens redaktionssekreterare hovrättsassessorn jur. dr Ivar Strahl.
Ernst Wilhelm Grefberg †. D. 2 nov. 1932 avled i sitt hem i Stockholm efter endast några dagars sjukdom f. d. justitierådet Ernst Wilhelm Grefberg i en ålder av nära 88 år. Grefberg var till börden östgöte, född d. 27 jan. 1845 i Söderköping. Vid denna sin födelsetrakt förblev han fäst med starka band i hela sitt liv. Hans bana var uteslutande domarens. Efter avlagd hovrättsexamen tjänstgjorde han först en kortare tid dels i Svea hovrätt och dels i Stockholms rådstuvurätt, men flyttade snart över till Göta hovrätt. I denna blev han, efter längre tids tjänstgöring såsom biträde vid häradsrätt och t. f. domhavande samt i hovrätten, fiskal år 1880 och assessor 1884. I samband med överflyttningen år 1896 av en division från Göta hovrätt till Svea hovrätt fick Grefberg sin verksamhet förlagd till sistnämnda domstol, där han d. 4 dec. samma år blev hovrättsråd. Till justitieråd utnämndes han d. 8 juli 1898 och kvarstod sedan i denna befattning till dess han vid uppnådda 70 år avgick med pension.
Grefberg var framför allt den skolade domstolsjuristen i detta ords bästa bemärkelse. Snabb i uppfattningen, klartänkt och utrustad med en vaken blick för praktiska realiteter gjorde han sig alltid gällande varhelst han kom att verka. Det kanske mest utmärkande draget hos honom var hans temperamentsfyllda rättskänsla, som ibland kunde växa till patos och som kom honom att med hela sin personlighet gå in för vad han ansåg för rätt.
Ända in i det sista bibehöll han sin vitalitet, lika intresserad som alltid av vad som försiggick omkring honom och icke minst av sådant, som berörde de domstolar, han tillhört under sin verksamhetstid i rättskipningens tjänst. Hans utpräglade personlighet skall alltid i kärt och aktat minne bevaras av dem, som därunder hade förmånen att vara hans medarbetare.
P. v. S.
Ernst Håkanson †. Den 14 dec. 1932 avled f. d. häradshövdingen Ernst Mauritz Håkanson. Född 1859 tjänstgjorde han, efter avslutade universitetsstudier i Lund, först vid Hovrätten över Skåne och Blekinge samt därefter vid Göta hovrätt. Under sistnämnda hovrätt fullgjorde han tingstjänstgöring åren 1885 — 1887 samt utnämndes till vice häradshövding 1886. Till assessor i Göta hovrätt utnämndes han i juli 1893. Redan i oktober s. å. erhöll han förordnande såsom revisionssekreterare; 1897 blev han konstituerad och 1899
ordinarie revisionssekreterare. Under lång tid skötte han med erkänd skicklighet en av de, som bekant, särdeles besvärliga skiftesrotlarna. I juli 1901 blev han — sedan han, till sin stora besvikelse vill jag minnas, fått såsom extra sökande till Södra Åsbo och Bjäre härads domsaga vika för en annan — utnämnd till häradshövding i Västra Göinge härads domsaga, där han emellertid, efter vad jag vet, kom att känna sig väl till rätta. Från detta ämbete erhöll han avsked först 1929, när den lagstadgade åldersgränsen nåtts.
Dessa data beteckna i huvudsak gången av hans egentliga levnadsbana. Under tiden 1890 — maj 1893, då jag var »tingssittare» i Jönköping, förmärktes nogsamt, att han var en ovanligt framstående och insiktsfull jurist; och under den korta tid, jag därefter hade förmånen att få arbeta under honom i hovrätten, blev den uppfattning härutinnan, som jag fått av honom under tingstiden, på närmare håll till fullo bekräftad. Utrustad med en sällspord intelligens, en juridisk skärpa av ovanliga mått och en kritisk läggning — icke minst självkritisk — var han en förnämlig hovrättsledamot, som alltid snabbt uppfattade vad en sak gällde och efter noggrann prövning nästan undantagslöst dömde rätt. I privatlivet var han älskvärd, försynt och vänfast, om ock någon gång en smula kärv till sättet. Hans pietetsfulla och självuppoffrande godhet mot sina anhöriga bör icke här förbigås.
Håkansons eminenta förmåga togs mycket i anspråk även för andra värv än domarens. Sålunda var han åren 1908 — 1910 ordförande i kommittén för ny expropriationslagstiftning samt åren 1911 — 1913 ordförande i den kommitté, vars arbete omsider ledde till 1920 års lag med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar m. m. Under tiden 1909 — 1912 var han ledamot av riksdagens första kammare och såsom sådan ledamot i lagutskottet 1910 och 1912 samt ordförande i utskottet 1911. I 14 år var han landstingsman, i åtskilliga år ordförande i Hässleholms främsta kommunala styrelser. Håkanson hann ock med att under 16 år fungera som ordförande i styrelsen för Kristianstads läns sinnesslöanstalt Fridhem. Såsom en känd sak kan tillläggas, att det uteslutande berodde på honom själv, att han icke kom att lämna domsagan för att taga säte i den rätt, där man dömer Konungens dom.
Håkansons synnerligen gode vän Berndt Hasselrot — den såsom jurist och politiker så bekante mannen — utgav ensam första delen av standardverket »Handelsbalken jämte tillhörande författningar och belysande prejudikat»; men han visste vad han gjorde när han till sig knöt Håkanson såsom medarbetare vid fortsättningen. Att denne efter fullbordandet av andra, tredje och fjärdedelarna »tröttnade» berodde nog på att han fann sig icke riktigt väl trivas med litterärt arbete av detta slag. Jag vill här erinra om en vacker scen, när en majdag 1921 Hasselrot — då president i Skånska hovrätten — vid firandet av hovrättens 100-årsjubileum under uttalande av alla vederbörandes stora erkänsla för gediget arbete på många områden och i närvaro av, bland andra, i det närmaste alla häradshövdingarna under hovrätten fäste kraschanen av nordstjärneorden på vännens bröst.
Till sist är att nämna, att när Håkanson måste lämna sitt häradshövdingämbete, han icke därmed lämnade tingshuset. På önskan av efterträdaren ville han icke, vital som han var, undandraga sig att såsom ständig rättens ombudsman arbeta i samma hus där han förut så länge som hövding skipat en den bästa möjliga rättvisa.
S. S.