Suomalainen Lakimiesten Yhdistys, Finlands finskspråkiga juristförening, höll årsmöte d. 19 dec. 1933. Prof. Lauri Cederberg höll ett föredrag om minoritetsskydd i aktiebolagsrätt. Pris för litterär produktion tilldelades yngre justitiesekreteraren, jur. dr Paavo Kekomäki och jur. dr Tauno Tirkkonen, båda 3,500 mark, och universitetsadjunkten Brynolf Honkasalo, 4,500 mark.
    Till ordf. i föreningen återvaldes prof. Bertil Sjöström och till v. ordf. utsågs prof. Kaarlo Kaira. Föreningens sekr. är yngre justitiesekreteraren, jur. dr. Paavo Kekomäki och dess skattmästare advokaten Lauri Norros. Föreningens tidskrift »Lakimies» har till huvudredaktör justitierådet Allan Serlachius och till redaktionssekr. justitierådet K. Kaila.
    Föreningen har 683 medlemmar.

 

    Sextonde nordiska juristmötet, vilket såsom förut meddelats kommer att hållas i Oslo d. 23 — 25 aug. 1934 (se SvJT 1933 s. 392), upptager å sitt program utöver överläggningarna även föredrag i juridiska ämnen. För medlemmar av juristmötet, vilka önska hålla sådant föredrag, har anmälningstiden förlängts till d. 1 maj 1934.

 

    Carl Delin †. Kort efter det nya årets ingång avled å trettondagen i sitt hem i Stockholm efter en långvarig sjukdom f. d. professorn i rättshistoria och romersk rätt vid Stockholms högskola Carl Delin i en ålder av nära 69 år. Han var en av dem, som ingingo i den första uppsättningen av jurisprofessorer vid den år 1907 nyupprättade juridiska fakulteten i Sveriges huvudstad. Hans liv utgör ett exempel på de i den svenska juridikens annaler icke helt okända, men dock sällsynta fall, där en tidigare djupgående matematisk skolning utgjort bakgrunden för en juridisk livsgärning.
    Född 15/4 1865 i Dädesjö socken i Kronobergs län avlade han studentexamen i Växjö år 1884, och blev efter avlagt disputationsprov å en avhandling »Über zwei ebene Punktsysteme, die algebraisch auf einander bezogensind» år 1893 fil. dr samt docent i matematik vid Lunds universitet. Efter att ha utgivit ännu en avhandling »Några konsekvenser av Webers lag för elektriska massor, tillämpad på materiella punkter» tog han emellertid 1900 avsked från denna docentur samt avlade redan 1902 juris kandidatexamen och

 

förordnades efter avlagt disputationsprov år 1905 till docent i romersk rätt vid samma universitet. År 1907 förordnad till docent i samma ämne vid Stockholms högskola, förordnades han därvid tillika att förestå den därstädes nyinrättade professuren i rättshistoria och romersk rätt, av vilken han blev ordinarie innehavare d. 1/2 1909. Vid Lunds universitets 250-års jubileum år 1918 kreerades han till juris hedersdoktor. Hans juridiska docentavhandling »Om det romerska skiljemannainstitutets utveckling under den för-justinianska rätten med huvudsakligt avseende fästat på det grundläggande partsinitiativet», tillkommen just vid den tid då interpolationsforskningen höll sitt intåg i den romerska rättens bearbetande, erhöll på sin tid från sakkunnigt håll höga vitsord. Bland hans senare produktion är särskilt att märka den skarpsinniga och av nya uppslag genomvävda studien »Om blodshämnden och götalagarnas straffbestämmelser för viljadråp», vilken säkerligen kommer att sätta förblivande märken i svensk rättshistorisk forskning.
    Carl Delin var en kritisk natur. Den skepsis, som präglade hans blick på världen och dess företeelser omkring honom, riktade han även mot sig själv; och i icke ringa grad inverkade denna hans inställning hämmande på hans vetenskapliga gärning. Men till gengäld var han en särdeles boksynt man; och det föll nästan av sig självt, att hans gärning inom högskolan i särskilt hög grad kom att inrikta sig på den vidare utvecklingen av högskolans juridiska bibliotek, till vilket visserligen redan före den nya juridiska fakultetens inrättande en utomordentligt värdefull grundval var lagd genom det stora och särdeles rikhaltiga Montan' ska bibliotekets donerande till Stockholms högskola. Han sökte icke många vänner; men särskilt i kretsen av kolleger utfyllde hans försynta personlighet med dess något kärva humor en plats, väl ägnad att för denna vänkrets hålla saknadens känslor vid liv. Och hans skeptiska blick på samtidslivets företeelser bottnade i en varm och levande övertygelse om att endast ett individens stränga inordnande under överindividuella värden var istånd att bära mänskligheten framåt på dess i stort sett ganska vingliga stråt.

N. S—g.