Ny presslagstiftning i Tyskland. D. 4 okt. 1933 utfärdades en ny lag för pressfriheten i Tyskland, den s. k. Schriftleiter Gesetz. Rätt att utöva verksamhet som Schriftleiter (redaktör) tillkommer endast tyska medborgare av arisk härstamning. Härutöver fordras bl. a. att ha uppnått viss ålder, att äga facklig utbildning samt att äga de egenskaper, som fordras för andlig verksamhet inför offentligheten. Redaktören bär ansvar såväl för de artiklar han själv författat som för dem, som han bestämt skola införas. Huvudredaktören (Hauptschriftleiter) ansvarar dessutom för hela innehållet i tidningen. Redaktören och huvudredaktören skola bl. a. tillse, att den tidning de leda icke innehåller något som strider mot goda seder eller är ägnat att försvaga tyska rikets kraft, den tyska viljan till värnkraft, kultur eller näringsliv eller sårar andras religiösa känslor. Varje framställning, som förblandar enskilda intressen med allmänna på ett vilseledande sätt, är förbjuden.
    Alla journalister skola tillhöra Reichsverband der deutschen Presse, som uttryckligen förklaras utgöra »eine Körperschaft des öffentlichen Rechts».Förbundets ledare utses av propagandaministern.
    Särskilda yrkesdomstolar för pressen finnas. Medlemmarna i dessa utses likaledes av propagandaministern. Domstolarna ha att döma icke blott i mål om journalisternas förseelser mot Schriftleiter Gesetz utan även om deras anställningsförhållanden m. m. ävensom angående gjorda ansökningar att få upptagas i Reichsverbands der deutschen Presse yrkeslista. Den som sysslar med journalistik utan att vara införd i denna lista, kan ådömas böter eller fängelse.
    Lagen synes bl. a. innebära, att pressverksamheten blivit en offentligt rättsligfunktion utövad av en offentligträttslig korporation. I full överensstämmelse härmed är redaktörernas ovan omnämnda ansvar icke blott civil- och straffrättsligt utan även »eine berufsrechtliche Verantwortung».
    Vid lagförslagets framläggande förklarade riksminister Goebbels, att det innehöll den modernaste presslagen i världen och att den om några år kommer att utgöra förebild för andra länders lagstiftningsarbete å detta område.

 

184 MEDDELANDEN FRÅN FRÄMMANDE RÄTT.    »Denn es ist», fortsatte riksministern, »das einzige mögliche, die Freiheit des Geistes und die Interessen des Staates in Einklang zu bringen». Det torde vara framtiden förbehållet att yttra sig härom.

G. B.