Blodprov för utrönande av alkoholpåverkan godtaget av tysk domstol. I Berlin har d. 2 jan. 1934 — av vissa uppgifter att döma för första gången i Tyskland — en fällande dom i bilmål grundats å det Widmarkska förfarandet att genom blodprov fastställa blodets alkoholhalt och med ledning därav bedöma, huruvida och i vad mån den tilltalade är påverkad av starka drycker.

 

    Dödsstraffet återinföres i Österrike. Dödsstraffet avskaffades i Österrike år 1919 såsom straff att ådöma i den ordinära straffprocessen. För det fall att undantagstillstånd proklamerats kan det emellertid fortfarande ådömas av s. k. ståndrätt för vissa i straffprocessordningen angivna brott. I en kungörelse d. 10 nov. 1933 har nu österrikiska regeringen förklarat undantagstillstånd gällande i hela Österrike samt förordnat, att ståndrättsligt förfarande skall tillämpas beträffande mord, rån, mordbrand och vissa allmänfarliga brott. I kungörelsen förklaras vidare i enlighet med straffprocessordningen, att de angivna brotten jämte anstiftan och delaktighet däri skola bestraffas med döden. Landesgericht für Strafsachen i Wien utgör enda ståndrätt med kompetens för hela Österrike. Ståndrättsförfarande kan ifrågakomma endast i fall, där brottslingen gripits å bar gärning eller där man har grundad anledning att antaga, att bevisning skall kunna förebringas utan dröjsmål. Den nu vidtagna åtgärden, som föranletts av oron i landet och framför allt åsyftar att verka avskräckande, är icke avsedd att bliva bestående. C. W.

 

    Det franska advokatståndet och politiken. Som bekant ha i Frankrike på grund av vissa nationella särdrag advokaterna sedan länge ofta spelat en stor och avgörande politisk roll. Att detta i regel kunnat ske utan någon skadlig sammanblandning av yrkes- och statsintressena framstår klart, om man tänker på namn som Arago, Gambetta, Waldeck-Rousseau, Poincaré och Millerand. Å andra sidan är i Frankrike faran stor, att en advokat, som blivit medlem av parlamentet eller ministären, skall frestas att utnyttja den stora makt, som politikerna ha över förvaltningen och därmed även — på grund av den franska ministerstyrelsens möjligheter att ingripa på rättsordningens område — indirekt över rättsvården, till sina klienters förmån.
    Under den allra senaste tiden har, som känt är, åtskilliga missbruk i denna riktning uppdagats och ännu fler påståtts föreligga.
    Vissa åtgärder ha dock vidtagits för att söka råda bot härpå. Sålunda har i senaten framlagts en motion om förbud för advokater, som äro deputerade eller senatorer, att åtaga sig någondera partens talan i mål, där den ena parten utgöres av staten, departement, kommuner, vissa offentliga inrättningar eller institutioner, som stå under offentlig kontroll. Motionens öde är naturligtvis under nuvarande förhållanden osäkert.
    Viktigare är dock ett beslut av le Conseil de l'Ordre des Avocats vid apellationsdomstolen i Paris. Stödjande sig på en sedan gammalt gällande regel,

 

MEDDELANDEN FRÅN FRÄMMANDE RÄTT. 185att ingen advokat får åtaga sig en sak, som riktar sig mot någon, som redan, låt vara i helt andra avseenden, är hans klient, förklarar styrelsen, att detta bl. a. innebär, att en advokat, som utövar en offentlig funktion, vare sig som parlamentsledamot eller ledamot av den departementala eller kommunala representationen, icke får åtaga sig att föra talan mot staten, departementet eller kommunen. Det är honom vidare förbjudet att låta sina medarbetare utföra dylik talan. Slutligen har styrelsen förbjudit varje advokat, som är medlem av ministären eller understatssekreterare, att under den tid han bekläder en sådan post, i vilken form det vara må, alltså såväl direkt som indirekt, utöva sitt yrke som advokat. G. B.