Juridiska Fakultetens i Lund porträttsamling har, efter det porträttet av professor Ernst Kallenberg tillkommit (se SvJT 1931 s. 639), ökats med fyra i olja utförda porträtt av förutvarande fakultetsmedlemmar:
    professorn greve G. K. Hamilton (utfört av hans dotter fröken Hedvig Hamilton 1931 och skänkt av henne samma år för att avtäckas på hundraårsdagen av faderns födelsedag),
    professor Gustaf Broomé (utfört av Anna Cervin efter fotografi från 1860-talet, gåva av vice häradshövdingen Albert Broomé 1933),
    professor C. J. Schlyter (av A. Rabe 1866, gåva av professor Johan C. W. Thyréns arvingar 1933) samt
    professor Johan C. W. Thyrén (av Fredrik Krebs 1914, ävenledes gåva av professor Thyréns arvingar).

C. G. Bj.

 

    Statsvetenskaplig examen. Från ecklesiastikdepartementet utsändes föregående år på remiss en inom departementet upprättad promemoria angående inrättande av en statsvetenskaplig examen.
    I promemorian erinras om att denna fråga tidigare varit föremål för utredning av tillkallade sakkunniga, vilka år 1910 avgåvo ett betänkande med förslag till sådan examen. Utgångspunkten för dessa sakkunniga var, att den moderna utvecklingen på stats- och samhällslivets områden skapat behov av en grundläggande universitetsexamen, som bättre än gällande juridiska examina tillgodosåge kravet på fördjupade reala kunskaper inom dessa områden. Den av de sakkunniga föreslagna examen tänktes som en ämbetsexamen, vilken skulle ge kompetens för inträde i statsförvaltningen. Tyngdpunkten i examen skulle utgöras av de centrala statsvetenskapliga ämnena (statskunskap, nationalekonomi och statistik), men med dessa ämnen skulle kombineras en viss juridisk utbildning. De sakkunniga funno det omöjligt att grunda en statsvetenskaplig examen på gällande exa-

 

NOTISER. 195mina vare sig inom den juridiska eller den filosofiska fakulteten och föreslogo därför tillskapande av en ny fristående examen. Obligatoriska juridiska ämnen i denna skulle vara »juridisk propedeutik» (motsvarande den nuvarande propedeutiska kursen) och — i vissa examenstyper — »administrativrätt» (= delar av den speciella privaträtten, förvaltningsrätten och finansrätten); obligatoriska statsvetenskapliga ämnen i första hand statskunskap, nationalekonomi och statistik, vilka som huvudämnen skulle bilda kärnan i var sin examenstyp. Minsta betygssumman skulle vara 7 enheter, normal studietid 4 år, den examinerades titel politices kandidat (polit. kand.). På examen skulle följa en fakultativ ettårig praktisk utbildning vid länsstyrelse, i någon mån motsvarande juristernas tingstjänstgöring. Statsvetenskaplig examen borde enligt de sakkunniga i främsta rummet skänka kompetens för åtskilliga grenar av den civila förvaltningen, sålunda statsdepartementen (utom justitiedepartementet), flera centrala ämbetsverk (bl. a. kommerskollegium, statskontoret, domänstyrelsen, generaltullstyrelsen, armé- och marinförvaltningen), diplomat- och konsulsstaterna samt länsstyrelserna, dessutom även för två statsförvaltningen närstående områden, nämligen riksdagens och dess utskotts kanslier samt kommunalförvaltningen. För den civila förvaltningens del förutsattes alltså en kompetensreglering, som skulle ge den nya examen plats vid sidan av de dittills så gott som utan all konkurrens gällande juridiska examina.
    1910 års betänkande blev föremål för stark kritik och kom icke att föranleda någon åtgärd. De skarpaste anmärkningarna framställdes av de juridiska fakulteterna — från deras håll hävdades, att ingen verklig juridisk utbildning stode att vinna genom en examen som den föreslagna, vilken endast vore ägnad att uppamma »juridiska dilettanter».
    På grundvalen av 1910 års förslag och kritiken häremot avser den nu föreliggande promemorian att giva vissa riktlinjer för frågans återupptagande. Den tidigare diskussionen anses hava givit vid handen, att förenandet i en och samma examensform av juridiska och filosofiska studier knappast är en lämplig utväg. Sedan tanken att grunda en statsvetenskaplig examen på en kombination av en särskild (lägre) juridisk examen och en särskild filosofisk examen samt möjligheten att för administrationens behov delvis omlägga juris kandidatexamen på olika grunder mer eller mindre bestämt avvisats, behandlar promemorian utvägen att anordna en statsvetenskaplig examen inom filosofiska fakulteten.
    Inom denna skulle i så fall inrättas en examenslinje för avläggande av en statsvetenskaplig magisterexamen (vid sidan av den förefintliga magisterexamen för läroverken). Ämnen, som kunna och böra ifrågakomma, äro enligt promemorian statskunskap, nationalekonomi, statistik, historia och geografi, ev. sociologi. Som ett huvudönskemål för den nya examen uppställas koncentration och fördjupning av de statsvetenskapliga studierna. Därpå skulle examens värde både såsom förberedelse för inträde i statsförvaltningen eller i de fria yrkena och såsom ren bildningslinje hänga. Minsta betygssumman skulle liksom i 1910 års förslag vara 7 enheter, ehuru dessa här komma att avse uteslutande icke juridiska ämnen. Studietiden beräknas till 31/2 år. Det ifrågasättes, huruvida icke de studerande, som avlagt statsvetenskaplig examen, borde få

 

196 NOTISER.tillfälle komplettera denna examen med en viss juridisk kompetens genom att avlägga examen i (enbart) första gruppen av de i juris kandidatexamen ingående ämnena (dock icke romersk rätt) jämte förvaltningsrätt.
    Som allmän motivering för inrättande av en statsvetenskaplig examen av angivet slag åberopas först, att anordnandet av en dylik studielinje skulle bidraga till att giva de samhällsvetenskapliga studierna den framskjutna ställning, som de förtjäna och som icke minst i vår tid kräves. Vidare anföres, att en särskilt organiserad statsvetenskaplig examen torde bliva till nytta som förutbildning för inträde i vissa grenar av statsförvaltningen. Antalet tjänster, för vilka en sådan utbildning är lämpad, har enligt promemorian stegrats under de sista 20 åren. Inrättande av en statsvetenskaplig examen antages vidare komma att ge impuls åt ämbetsverk och privata arbetsgivare att vid fastställande av kompetensbestämmelser taga hänsyn till nyttan av statsvetenskaplig utbildning. Först genom tillvaron av en preciserad statsvetenskaplig utbildningslinje vid universiteten kunna enligt promemorian verkliga förutsättningar skapas för de statsvetenskapliga studiernas tillgodogörande för statsförvaltningen och andra befattningar.
    De hittills avgivna yttrandena andas i allmänhet en viss tvekan mot projektet. Gynnsammast ställa sig de akademiska myndigheterna vid Uppsala universitet, vars juridiska fakultet dock framhåller, att den föreslagna examen blott skulle få begränsad användning; en verklig förvaltningsexamen säges med fördel kunna organiseras endast inom den juridiska fakulteten. Synpunkten att för en förvaltningsexamen mer juridik vore erforderlig återkommer även i yttrandena från Lunds universitet, vars konsistorium påyrkar ytterligare utredning. Även från Stockholms högskola påtalas den begränsade användning, som den statsvetenskapliga examen skulle erhålla. Göteborgs högskolas lärarråd betecknar de uppdragna riktlinjerna såsom ofruktbara och avstyrker förslaget. Innan någon ny examen av den ifrågavarande typen inrättas, bör enligt lärarrådets mening kompetensfrågan och spörsmålet om kombination med juridiska studier lösas.
    Universitetskanslern avstyrker slutligen inrättande av en statsvetenskaplig examen för den händelse denna skulle vara avsedd att godtagas som kompetensprov inom avsevärda delar av statsförvaltningen. Förvaltningsarbetet säges ovillkorligen kräva en grundlig juridisk utbildning och det betecknas som en oskattbar fördel, att det övervägande flertalet av befattningshavarna, särskilt i de högre graderna, hittills erhållit fullständig juridisk utbildning och före inträdet i förvaltningen under någon tid tjänstgjort i domstolarna. Enligt kanslerns mening är det den genom en dylik utbildning erhållna fasta inriktningen på en objektiv tillämpning av rättsnormerna på de konkreta fallen, som utgör en av de viktigaste orsakerna till att vår förvaltning hittills varit i åtnjutande av ett stadgat anseende för skicklighet och oväld. Avslutningsvis säger sig kanslern emellertid icke förneka, att blivande funktionärer inom vissa grenar av statsförvaltningen ofta kunna hava nytta av studier i ämnen inom den filosofiska fakulteten. Det föreslås därför, att utredning verkställes rörande möjligheten att bereda dem, som avlagt juris kandidatexamen eller kansliexamen, tillfälle att undergå särskild prövning inom filosofiska fakulteten efter fordringarna för filosofie kandidatexamen i vissa till fakulteten hörande ämnen.

K. H.