NOTISER. 197    Professuren i rättshistoria och romersk rätt i Stockholm. Sedan Stockholms högskolas styrelse d. 25 nov. 1933 till innehavare av professuren i rättshistoria och romersk rätt vid högskolan utnämnt docenten Jan-Eric Almquist (se SvJT 1934 s. 111), har utnämningen underställts K. M:t för stadfästelse.
    Prof. C. G. Bergman har i skrivelse till K. M:t hemställt, att ärendet måtte återförvisas till högskolestyrelsen för ny behandling.
    Universitetskanslern har i avgivet utlåtande d. 27 febr. 1934 bl. a. anfört, att intetdera av de i professuren ingående ämnena kunde betraktas som biämne i förhållande till det andra, om ock rättshistorien vore det centrala, att Almquist på ett synnerligen förtjänstfullt sätt ådagalagt sin kompetens till en professur i rättshistoria samt att han åtminstone styrkt de kunskaper i romersk rätt och den förmåga att behandla dess problem, som erfordrades för utredning av romerskrättsliga inflytelser på svensk rätt och för meddelande av undervisning i romersk rätt, sådan denna dreves vid våra juridiska fakulteter. I anledning härav och med hänvisning till sin uppfattning angående omfattningen av den prövningsrätt, som enligt grundstadgarna för högskolan tillkomme K. M:t, har kanslern hemställt att Almquists utnämning måtte stadfästas.
    K. M:t har genom beslut d. 16 mars 1934, på ecklesiastikministerns föredragning, förklarat sig vid prövning av ärendet jämlikt Stockholms högskolas grundstadgar § 16 finna, att styrelsen vid bedömandet av de båda sökandenas skicklighet och inbördes företräde till ifrågavarande professur icke tagit tillbörlig hänsyn till den olika graden av skicklighet beträffande det till professurens läroområde hörande ämnet romersk rätt, och på grund härav icke kunna meddela den sökta stadfästelsen.
    Statsrådet Schlyter var inom regeringen skiljaktig och anförde:
    »Med stöd av de sakkunnigas utlåtanden finner jag, att Almquist icke styrkt sin kompetens i det ena av de till professurens läroområde hörande ämnena, nämligen romersk rätt. På grund härav hemställer jag, i likhet med föredraganden, att den sökta stadfästelsen å Almquists utnämning icke måtte av K. M:t meddelas.»

 

    Svenska medborgares giftermål å utrikes ort. SvJT innehöll år 1932 å s. 478 en sammanställning av de regler, som äro gällande i olika länder beträffande möjligheten för svensk medborgare att ingå giftermål å utrikesort. Till komplettering av vad där sägs under I a) angående vigsel inför svensk diplomatisk eller konsulär ämbetsman må antecknas, att K. M:t ytterligare meddelat följande uppdrag att förrätta vigsel, nämligen: åt generalkonsuln i Tanger, dock endast avseende vigsel mellan svenska medborgare eller mellan svensk medborgare och medborgare i annan främmande stat än Marocko; åt generalkonsuln i Teheran, dock endast avseende vigsel mellan svenska medborgare; samt åt ministern i Berlin och generalkonsuln i Hamburg, dock endast avseende vigsel mellan svenska medborgare, som icke hava hemvist eller vanligen uppehålla sig i Tyskland. Legationsrådet i Berlin och vicekonsuln i Hamburg hava bemyndigats att vid förfall för ministern resp. generalkonsuln inträda i dennes ifrågavarande befogenhet.


C. W.