t264 LITTERATURNOTISER.Brott och samhälle. Kriminalpolitisk tidskrift. Utg. av Jönköpings länsskyddsförening. Jönköping 1934. Nr 1, 1934. 22 s. Fol.
Glädjande nog tycks det råda stort intresse i vårt land för reformering av straffrätten och vad därmed sammanhänger. Ett nytt bevis härpå erbjuder den tidskrift, som Jönköpings läns skyddsförening nu startat med uppgift att behandla kriminalpolitiska frågor.
Det utsända provhäftet innehåller flera intressanta bidrag, bl. a. en artikel av f. d. överdirektören VIKTOR ALMQUIST, innehållande en rad önskemål och synpunkter rörande arbetet på brottslighetens bekämpande, samt en undersökning angående tattarna av fil. mag. ALLAN ETZLER.
Det förefaller som om i tidskriften den individualpreventiva synpunkten skulle dominera. Betecknande för denna inställning är en passus i en läsvärd artikel om kriminalpolitiken i psykoanalytiskt perspektiv av fil. lic. EBBE LINDE. Förf. uttalar där såsom ett kriminalpolitiskt recept: »Har nu en samhällsskadlig handling konstaterats, så blir nästa steg att låta fackmän studera såväl den som gärningsmannen, i och för klarläggande av huruvida abnorma omständigheter eller en abnorm personlighet varit vållande till det abnorma dådet. Det finns situationer, så abnorma, att de skulle framkalla brott av snart sagt alla personer. Det finns personer så abnorma, att de begå brott i snart sagt alla situationer. Finner man att en abnorm situation bär skulden till brottet, bör man sörja för att den ingenstädes upprepas. I den mån en personlighet bär skulden bör den oskadliggöras: ändras, om det går, eljes oskadliggöras genom internering, övervakning, ombyte av miljö och yrke el. dyl., vilket som i vart fall befinnes lämpligt och effektivt.» Om detta uttalande får läsas som ett påstående att brott förutsätter abnormitet hos brottslingen eller den situation vari denne befinner sig vid brottets förövande, är man frestad att redan på denna punkt ställa sig tvivlande. Men förutsatt att ett sådant påstående kan försvaras, är det då månne icke just till stor del straffrättens moralbildande och avskräckande verkan som gjort, att brott och brottslingar framstå såsom abnormiteter i samhället?
Tidskriften utkommer detta år med två nummer à 50 öre men beräknas nästa år utkomma med ett nummer i kvartalet. Förhandlingar lära pågå om dess övertagande av en mera central organisation.
I. S.
Brottsligheten år 1931. Av Statistiska centralbyrån. Sthm 1934. 17 + 100 s.— Sveriges officiella statistik. Rättsväsen.
I den innehållsrika översikt, vilken traditionellt inleder Statistiska Centralbyråns årliga sammanfattningar rörande brottsligheten i riket, fäster man sig denna gång särskilt vid påpekandet, att såväl absoluta som relativa antalet brott under de fem åren 1927—1931 oavbrutet stigit. För egendomsbrottens del var ökningen under redogörelseåret så stark, att man måste gå tillbaka till år 1918 för att finna siffror för dessa brott, tagna över ett, vilka överträffa 1931 års tal. Brotten mot staten (utom enligt strafflagen 11:15 och 18:15) hava vidare år 1931 på det hela taget ökats i förhållande till de fyra närmast föregående åren. Särskilt gäller detta brotten enligt strafflagens 10 kap., framför allt dess 6 §. I betraktande av dessa utvecklingstendenser torde det få anses innebära en måttlig tröst, att brott enligt strafflagens 9 kap. enligt berättelsens — ur viss synpunkt måhända väl kategoriska — uppgifter »icke