Nordisk Tidsskrift for Strafferet. Av löpande årg. (1934) hava de två första häftena utkommit. Det redan förut i tidskriften avhandlade spörsmålet om psykoanalysens betydelse för straffrättsskipningen belyses närmare i två artiklar (båda i h. 1). I den ena lämnar Politiadvokat HARALD PRYTZ en ingående skildring av ett intressant fall ur praxis. Det rör sig om en kvinna med kleptomani såsom utslag av abnorm, omedveten sexuell impuls, vars förhandenvaro klarlagts genom en av icke medicinskt fackutbildad person företagen psykoanalytisk undersökning. Förf. är värd allt erkännande såväl för sitt om humanitet och psykologisk förståelse vittnande praktiska ingripande i det relaterade fallet som för sin sakliga och välskrivna skildring därav. Klokt nog har han icke låtit förleda sig till några förhastade generella slutsatser beträffande de psykoanalytiska metodernas och hypotesernas värde. Sistnämnda spörsmål upptages däremot till kritisk behandling i den andra av de ovan åsyftade artiklarna, som bär titeln: »Om Psykoanalysens Anvendelse i Retsplejen» och till författare har den kände danske psykiatern prof. AUGUST WIMMER. Sitt slutomdöme sammanfattar förf. sålunda: »Psykoanalysen, der er yderstbetænkelig i sin Explorationsteknik, højst angribelig i sine Tydninger, ganskehypotetisk eller antibiologisk i sine psykologiske Teorier, synes da et vel far-

 

ligt Vaaben i Retsplejens Tjeneste, et Vaaben, som maaske endda kunde misbruges i en smart Forsvarers Haand. Kedeligt er det jo ogsaa, at NutidensForbrydere foruden at udnytte andre af Tidens Fremskridt ogsaa er begyndtat paradere med 'ubevidste Ideer', Incestkomplexer' osv.» Därför finner förf. det också tryggast att nöja sig med de mera »banala» psykiatriska undersökningsmetoderna. Dessa sätta nämligen psykiatern i stånd att giva de rättsvårdande myndigheterna »det Totalskøn over Lovbryderens sjælelige Struktur», som dock bildar den säkraste grunden för valet mellan olika repressiva åtgärder. Psykoanalysens påstådda terapeutiska betydelse för »neurotiska» brottslingar synes vara mindre än man förväntat. — Prof. O. Hj. GRANFELTS artikel (i h. 1) om »åtalsorganen och åtalsrätten i Finland» återgiver hans föredrag i ämnet vid femte nordiska student-juriststämman i Helsingfors 1933. Presidenten for Østre Landsret OLAF HAACK, som uppmärksamt följer steriliseringsfrågans läge i olika länder, redogör dels för det nya svenska förslaget (i h. 1), dels för nya tyska lagbestämmelser (i h. 1 och 2), vilka liksom den föreslagna svenska lagtexten återgivas in extenso på originalspråket. Sitt omdöme om det svenska förslaget sammanfattar han sålunda: »Forslaget og dets Motiver vidner om en meget grundig Gennemtænkning af Problemet i alle dets retligrelevante Faser. Det maa imidlertid være tilladt at sige, at der for en danskOpfattelse er noget betænkeligt ved at affatte et Lovforslag saaledes, at detteshele positive og negative Indhold kun kan udfindes ved et meget indgaaendeStudium af Motiverne». Om den danska steriliseringslagens tillämpning har Rigsadvokat AUGUST GOLL i ett föredrag å Kriminalbiologische Gesellschaft's möte i Hamburg 1933 (för mötets förhandlingar i övrigt redogöres i h. 2, sid. 154 ff.) lämnat statistiska upplysningar, som återgivas i h. 2 (sid. 189 f.). Ett tyskt upptagningshem för frigivna fångar skildras av RUDOLPH THIEME (i h. 2). Hemmet i fråga, som grundades i Sachsen år 1928 och verkat till dess det stängdes av den nationalsocialistiska regeringen, lät sina skyddslingar åtnjuta stor frihet och beviljade dem samma löneförmåner som de på arbetsmarknaden gällande. Förf. har tydligen ägnat uppmärksamhet åt klientelets biologiska och psykologiska struktur. Under titeln »Det nye Tyskland og Straffuldbyrdelsen. Nye Fuldbyrdelsesregler i Prøjsen» har Fængselsinspektør VIGGOWAAGENSEN (i h. 2) sammanställt material ur olika tyska fångvårdstidskrifter. Om fångvården i Danmark 1933, Sverige och Finland 1932 lämnas redogörelser i h. 2. Bland litteraturrecensioner må särskilt framhållas P. C. POULSENS utförliga anmälan (i h. 1) av en år 1933 vid Köpenhamns universitet ventilerad gradualavhandling av STEPHAN HURWITZ: »Bidrag til Læren om kollektive Enheders pønale Ansvar» samt den sistnämndes recension (i h. 2) av EDMUND MEZGER'S »Kriminalpolitik auf kriminologischer Grundlage» (Stuttgart 1934), ett arbete som enligt recensenten betecknar det första mera betydande försöket att slå en bro mellan moderna kriminologiska undersökningar och synpunkter, å ena sidan, och nationalsocialistisk kriminalpolitik, å andra sidan.

O. B.