Nya pensionsbestämmelser för domare i statens tjänst. Genom proposition nr 222 till innevarande års riksdag har framlagts förslag bland annat till civilt tjänstepensionsreglemente att gälla för ordinarie och vissa icke-ordinarie tjänstemän vid nyreglerade verk, tillhörande den civila statsförvaltningen. För ordinarie befattningshavare vid den allmänna civilförvaltningens nyreglerade verk skulle detta reglemente ersätta 1907 års civila pensionslag samt de kompletterande provisoriska pensionsbestämmelser, vilka utfärdats i samband med löneregleringen (kungörelse nr 456/1921).
    Samtidigt har i proposition nr 223 framlagts förslag till vissa ändringar i civila pensionslagen, vilken lag fortfarande skulle gälla förbefattningshavare vid oreglerade verk.
    De båda förslagen hava numera godkänts av riksdagen, förslaget till civilt tjänstepensionsreglemente dock med vissa jämkningar. De nya författningarna skola träda i kraft den 1 juli 1935.
    I det följande lämnas några korta notiser rörande de nya bestämmelserna, i den mån dessa kunna anses vara av särskilt intresse för innehavare av domartjänster.
    Reglementet skall äga tillämpning icke blott å innehavare av befattningar, för vilka civilförvaltningens allmänna avlöningsreglemente gäller, utan även å justitieråd och regeringsråd, för vilka särskilda lönebestämmelser äro utfärdade (1 §).

 

    I fråga om tjänstårsberäkning för pension gäller enligt reglementet den huvudregeln, att tjänstår beräknas för tid, under vilken tjänsteman före uppnående av pensionsåldern innehaft med pensionsrätt förenad befattning i statens tjänst (3 §). Tjänstår må sålunda enligt huvudregeln icke såsom enligt nuvarande bestämmelser beräknas för praktiskt taget all tjänstgöring i statstjänst utan endast för anställning, som medför pensionsrätt. Tjänstårsberäkningen kommer regelmässigt att börja, då tjänstemannen erhåller icke-ordinarie tjänst, som är förenad med pensionsrätt, och därmed blir skyldig att själv erlägga bidrag till sin pensionering. De icke-ordinarieanställningar, å vilka reglementet skall äga tillämpning, äro i första hand alla extra ordinarie befattningar, men därjämte har åt K.M:t lämnats befogenhet att förordna om reglementets tillämpning å vissa andra icke-ordinarie befattningar. Beträffande hovrätternas icke-ordinarie personal, som i avlöningshänseende i viss mån intager en särställning, har i propositionen anförts, att det syntes naturligt, att icke-ordinarie befattningshavare med fortlöpande adjunktion eller med andra ord av K. M:t förordnade assessorer erhölle pensionsrätt.
    Då enligt de nyss angivna tjänstårsberäkningsreglerna tjänstår icke får räknas för tid efter pensionsålderns inträde, kan en domare, som efter pensionsåldern kvarstår intill dess avgångsskyldighet inträder, icke — såsom nu är fallet — därigenom öka antalet tjänstår för pension.
    Åt K. M:t har lämnats rätt att besluta om tillgodoräknande såsom tjänstår av tid, som icke omfattas av de allmänna reglerna för tjänstårsberäkningen men under vilken tjänsteman i eller utom statens tjänst förrättat arbete eller uppdrag, som finnes vara av beskaffenhet att böra helt eller delvis tillgodoräknas.
    Enligt övergångsbestämmelser till reglementet äger tjänsteman, som vid reglementets ikraftträdande innehar ordinarie eller extra ordinarie tjänst, å vilken reglementet erhåller tillämpning, såsom tjänstår tillgodoräkna före ikraftträdandet förfluten tjänstetid, i den mån densamma fått tillgodoräknas enligt de för ordinarie tjänstemän vid vederbörande verk tidigare gällande bestämmelserna, dock att härigenom icke skall ske någon inskränkning av den rätt till tjänstårsberäkning, som följer av de nya bestämmelserna.
    Tjänstemännens bidrag till pensionskostnaderna skola uttagas i form av pensionsavdrag å lönen från och med den dag, då pensionsrätt enligt reglementet vinnes, och intill utgången av den månad, då tjänstemannen uppnår 30 tjänstår eller dessförinnan inträder i pensionsåldern (4 §). Efter 30 tjänstår upphör alltså bidragsplikten, varefter lönen utgår med det i avlöningsbestämmelserna upptagna bruttobeloppet. Denna bestämmelse innebär en betydelsefull ändring av nuvarande föreskrifter, enligt vilka avgiftsplikten fortfar intill avgången ur tjänst. För bestämmande av tiden för bidragspliktens fortvaro må emellertid enligt reglementet såsom tjänstår endast räknas tid, varunder bidragsskyldighet förelegat (alltså t. ex. icke tjänstetid

 

i häradshövdingbefattning, vilken för närvarande icke är förenad med avgiftsplikt).
    Pensionsavdragen äro för ordinarie tjänstemän bestämda till samma belopp som de nuvarande pensionsavgifterna för vederbörande lönegrader. Likaledes sammanfalla pensionsunderlagen för ordinarie befattningshavare med nuvarande underlag (18 §). För extra ordinarie tjänstemän äro pensionsunderlag och pensionsavdrag satta tillsamma belopp, som gälla för närmaste lägre ordinarie lönegrad.
    Reglerna för beräkning av pension (ålderspension, invalidpension, sjukpension) innefattas för ordinarie tjänstemän i 13—16 §§ och överensstämma i huvudsak med nuvarande bestämmelser, dock med den skillnaden, att för hel ålderspension fordras endast 30 i stället för, såsom nu, 35 tjänstår. Pensionen utgår från och med dagen näst efter avgång från tjänsten till och med den dag, då en månad förflutit efter pensionstagarens frånfälle. Genom den ändring, som sålunda vidtagits i nuvarande regler om tiden för pensions utgående — enligt dessa regler utgår pensionen till och med den månad, varunder pensionstagaren avlider — erhåller pensionstagarens dödsbo alltid viss begravningshjälp. Det för tiden efter pensionstagarens frånfälle utgående pensionsbeloppet må emellertid icke överstiga 500 kronor.
    Enligt reglementet är pensionsåldern för alla domare — liksom för flertalet andra tjänstemän i löneställning över 12 :e lönegraden — bestämd till 65 år. Beträffande andra tjänstemän än domare har den avskedande myndigheten erhållit befogenhet att under viss förutsättning medgiva anstånd med avsked under högst två år efter pensionsålderns inträde. Åt domare har lämnats en motsvarande anståndsrätt utan prövning av någon myndighet. I enlighet härmed har avgångsskyldigheten på grund av uppnådd åldersgräns för domare bestämts att inträda vid utgången av den månad, under vilken han fyller 67 år.
    De nu omnämnda bestämmelserna innebära, att pensionsåldern för domare sänkts med två år (från 67 till 65) och att åldersgränsen för avgångsskyldighetens inträde nedsatts med tre år (från 70 till 67).
    I övrigt har avgångsskyldigheten för domare reglerats i principiell anslutning till nuvarande bestämmelser, dock med vissa jämkningar i skärpande riktning, såvitt angår skyldigheten att på grund av sjukdom avgå före 67 års ålder. Enligt reglementet inträder sålunda avgångsskyldighet för innehavare av domarämbete, då han under tre på varandra följande år till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte i andra fall, än då fråga är om olycksfall i tjänsten, varit ur stånd att tjänstgöra och det behörigen styrkes, att han är för framtiden oförmögen att på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst, eller då han, efter att hava uppnått pensionsåldern, under sex månader på grundav sjukdom, vanförhet eller lyte varit oförmögen till tjänstgöring.
    K. M:ts förslag innehöll icke några övergångsbestämmelser i anledning av de nya föreskrifterna om pensionsålder och avgångsskyldighet. Riksdagen har emellertid beslutat sådana bestämmelser.

 

Enligt dessa bestämmelser skall justitieråd och regeringsråd äga kvarstå i sin tjänst, om han vid reglementets ikraftträdande fyllt 65 år intill fyllda 70 år, om han vid nämnda tidpunkt fyllt 60 men ej 65 år, intill fyllda 69 år och om han vid samma tidpunkt fyllt 55 men ej 60 år intill fyllda 68 år. Annan innehavare av domarämbete, vilken på grund av reglementets bestämmelser är skyldig att avgå från tjänsten före den 1 juli 1938, skall äga kvarstå i tjänst intill fyllda 69 år; är han på grund av reglementets bestämmelser skyldig att avgå under tiden 1 juli 1938—30 juni 1939, äger han enligt övergångsstadgandena kvarstå intill fyllda 68 år.
    Reglementet innehåller vissa betydelsefulla nyheter i fråga om förmåner åt tjänstemän, vilka frivilligt avgå ur tjänst. Enligt 17 § må tjänsteman, som tidigast 5 år före uppnåendet av pensionsåldern frivilligt avgår, kunna av K. M :t tillerkännas förtidspension, om han innehar minst 30 tjänstår och avgången finnes icke vara stridande mot statens intressen. Sådan pension motsvarar hel ålderspensionmen skall för tiden till pensionsålderns inträde vara underkastad viss reduktion. Enligt 22 § är vidare tjänsteman, som avgår från tjänsten utan rätt till pension, från och med avgången försäkrad till erhållande av uppskjuten livränta, att utgå från och med tiden för pensionsålderns inträde. Livränteförmånen, som beräknas försäkringstekniskt, är i princip så avvägd, att den motsvarar icke blott tjänstemannens egna bidrag till pensionskostnaden utan även den del av pensionen, som intjänats enbart genom tjänstgöringen. I fall, där antalet tjänstår vid avgången understiger 30, göres emellertid vid livräntans beräknande viss reduktion av den intjänta pensionen.
    De i propositionen nr 223 föreslagna och av riksdagen antagna ändringarna i 1907 års civila pensionslag åsyfta i huvudsak att draga gränserna mellan lagens och det nya pensionsreglementets tillämpningsområden. Vissa andra ändringar hava emellertid samtidigt vidtagits. Den viktigaste av dessa innebär en sänkning av den enligt lagen nu gällande allmänna pensionsåldern för manliga befattningshavare från 67 till 65 år. Samtidigt hava reglerna för avgångsskyldigheten jämkats i nära anslutning till vad i civila tjänstepensionsreglementet i detta hänseende stadgats för innehavare av domarämbeten. Enligt den nya lydelsen av pensionslagens 6 § inträder avgångsskyldighet för innehavare av domarämbete (häradshövding) vid fyllda 67 år eller där han, efter att hava uppnått pensionsåldern, under sex månader på grund av sjukdom varit till tjänstgöring oförmögen; vidare gäller för domare liksom för andra tjänstemän, att avgångsskyldighet före uppnådd pensionsålder inträder, då tjänstemannen under tre på varandra följande år på grund av sjukdom varit ur stånd att tjänstgöra och finnes vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen. Ytterligare har i lagen införts befogenhet för K. M:t att bestämma om tillgodoräknande såsom tjänstår av tid, varunder tjänsteman utom statens tjänst förrättat arbete eller uppdrag.
    Då redan utnämnda tjänstemän med oreglerad avlöning — i motsats till tjänstemän vid nyreglerade verk — i allmänhet icke äro skyl-

 

diga att underkasta sig ändrade bestämmelser i fråga om pension, har till den antagna lagen om ändringar i 1907 års civila pensionslag fogats en övergångsbestämmelse av innehåll att för tjänsteman, för vilken dylik skyldighet ej gäller, äldre föreskrifter skola lända till efterrättelse, där ej tjänstemannen inom tre månader efter lagens ikraftträdande anmäler, att de nya bestämmelserna må tillämpas å honom.

A. Westling.