Nya lagar i Finland 1933. Bland de lagar, som under året utfärdats, bör kanske främst nämnas lagen om försäkringsavtal, given d. 12 maj. Den är tillkommen efter flera års skandinaviskt samarbete och ansluter sig närmast till motsvarande svenska lag. Större sakliga avvikelser från motsvarande lagstiftning i Skandinavien förete lagarna angående inhemska försäkringsbolag och rörande utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse, båda utfärdade d. 27 maj. Till denna grupp av nya lagar bör även hänföras lagen beträffande ömsesidiga skadeförsäkringsföreningar, stadfäst d. 2 juni. Den nya försäkringslagstiftningen har ock föranlett smärre uteslutningar ur och kompletterande tillägg till gällande lagar om aktiebolag, om handelsregister samt firma och prokura även som om bokföringsskyldighet. Detta har även befunnits nödvändigt beträffande UL's bestämmelser om utmätning av rätt, som grundar sig på liv eller livränteförsäkring eller av belopp, som på grund av sådan erlagts; även så i fråga om stadgandena rörande borgenärsrätt i avseende å försäkringsbelopp, som utbetalats för skada å intecknad fast eller lös egendom och angående dispasch vid tvist med anledningav sjöförsäkran. Samtliga dessa lagändringar äro givna d. 12 eller 27 maj.
    Mycket viktiga äro: den nya banklagen samt lagarna om hypoteksbanker, rörande tillsyn över bank och angående avbrytande av hypoteksförenings och bostadshypoteksförenings verksamhet samt dess likvidation och konkurs, alla utfärdade d. 17 mars. Denna lagstiftning har även betingat några ändringar i gällande lag om sparbanker. En påtaglig strävan hos lagstiftaren har varit att i allmänhetens intresse så effektivt som möjligt anordna övervakning av bankverksamheten och att söka förebygga bankfallissemang. I sådant syfte hava ingående bestämmelser givits om inställande och upphörande av banks rörelse. Därav har även betingats noggranna stadganden ombanks försättande i likvidation och konkurs och särskilt angående själva likvidationsförfarandet, varom förut föreskrifter saknats i finländsk rätt. I detta sammanhang förtjänar det måhända påpekas, att också den nya lagstiftningen angående försäkringsrörelse innehåller motsvarande bestämmelser. — I full överensstämmelse med den nya lagstiftningens allmänna tendens är den lagändring, varigenom bankruttbrottets alla tre huvudformer (StrL 39: 1, 2 o. 3), d. v. s. ej allenast konkursbedrägeriet, utan också oredlig samt vårdslös eller lättsinnig konkurs, så vitt dessa förövats vid förvaltningen av bank eller annan offentlig kontroll underställd penningeanstalt, ställts under offentligt åtal.
    Ett påtagligt uttryck för lagstiftarens starka strävan att skydda en

 

408 O. HJ. GRANFELT.obetänksam och ekonomiskt oerfaren allmänhet utgör den nya lagen om avbetalningsköp, stadfäst d. 30 november. Lagen är rik på invecklade detaljföreskrifter, vilkas allmänna syftemål är uppenbart, men effektivitet diskutabel.
    Medelst en lag angående ändring av 1 kap. JB, given d. 9 juni, har stadgats, att över köp, skifte och gåva av fast egendom skall uppsättas skriftlig handling, som bör bestyrkas av offentligt köpvittne jämte av honom tillkallat annat vittne. Såväl i lagen som i en kompletterande förordning om offentliga köpvittnen äro närmare bestämmelser givna därom, huru dylika skola utses, tillkallas och fungera.
    Ekonomiskt-administrativt innehåll har den nya brandlagen, som utfärdats d. 22 juni och d. 30 december kompletterats genom en brandstadga. Brandlagen har emellertid föranlett några smärre ändringar i StrL's stadganden (44:22, 23 o. 24) om politibrotten mot föreskrifterna till skydd för liv och egendom.
    Huvudsakligen av förvaltningsrättslig natur är en d. 17 mars utfärdad lag om effektivare upprätthållande av ordning och säkerhet. Lagen innehåller emellertid också ett antal stadganden, vilka ge polismakten en utsträckt befogenhet att skrida till husrannsakning och kroppsvisitation. I samhällslugnets intresse har även till StrL's16 kap. om brott mot offentlig myndighet och allmän ordning såsom särskild paragraf (§ 8 a) medelst en lag av d. 20 juli fogats bestämmelser om straff för den, som i egenskap av medlem ansluter sig till förening eller sammanslutning, till vars ändamål hör att inverka på politiska angelägenheter och vilken helt och hållet eller delvis är militäriskt organiserad. Mot detta tillägg till gällande strafflag korrespondera ändringar i 1919 års lag om föreningar.
    Allmännare intresse utom landets gränser saknar den lag av d.27 januari, genom vilken stadgandena om häktningsberättigade myndigheter (StrPr. §§ 22 o. 23) undergått förändring.
    Organisationen av landets åklagarväsende och de allmänna underåklagarnas inkompetens har sedan länge utgjort en källa till bekymmer och ett hinder för en tidsenlig reform av vår straffprocess. Som ett steg i lycklig riktning bör därför hälsas den lag, stadfästd. 17 mars, genom vilken tillsatts ett antal statsåklagare för väckande och utförande av åtal vid underrätt eller hovrätt för större brott och brott, som eljest äro svåra att utreda. Statsåklagarna utnämnas av justitiekanslern och han är deras förman. Kompetensvillkor är för domareämbete stadgat kunskapsprov och erfarenhet i domarevärv. Lagens genomförande är ordnat medelst en förordningom statsåklagare.
    Uti § 49 av Finlands nuvarande Reg. Form stadgas, att vid lagtima riksdag skall väljas såväl en riksdagens justitieombudsman somen suppleant för denne. Hans huvuduppgift är att » hava tillsyn överlagarnas efterlevnad i domstolars och övriga myndigheters verksamhet». Enär justitieombudsmannens ursprungliga mandattid, ett år, befunnits alltför kort, har denna medelst en lagändring av d. 10 november

 

NYA LAGAR 1 FINLAND 1933. 409förlängts till tre år. Dessutom har genom två lagar av samma dag ett försök gjorts att åstadkomma en inbördes avgränsning av justitiekanslerns och justitieombudsmannens arbetsområden. Det har nämligen påbjudits, att justitiekanslern skall vara befriad från ärenden angående tjänsteverksamhet av personer, som äro anställda vid landets krigsdomstolar eller försvarsväsendet, inclusive försvarsministeriet och skyddskårsorganisationen, eller vid någon till fängelseväsendet hörande inrättning såsom ock från ärenden innefattande klagomål av anhållna och fångar. Dessa ärendens handläggning förklaras i allmänhet böra ankomma å riksdagens justitieombudsman, med justitiekanslern dock förbehållen rätt att i visst föreliggande fall själv pröva och avgöra ärendet.
    Till slut förtjänar kanske ännu nämnas, att bestämmelserna omsättet att kungöra exekutiv auktion beträffande fast egendom såsom ock angående utfärdande av köpebrev över tvångsvis försåld fastighet (UL5:18 o. 48) för fullständigats genom en lag av d. 27 oktober.


O. Hj. Granfelt.