KARL OLIVECRONA. Föreläsningar över inteckningsförordningen. Uppsala 1934. A.-B. Lundequistska bokhandeln i distr. 144 s. Kr. 5.00.
I förordet till föreliggande arbete yttrar prof. Olivecrona, att han trott sig kunna gagna den akademiska undervisningen genom att utge de föreläsningar över inteckningsrätten, som han hållit vid Uppsala universitet under vikariat å professuren i familjerätt och sakrätt. Såsom en lärobok vid studierna i inteckningsrätten fyller arbetet högt ställda anspråk. Boken ger en klar, väl disponerad, överskådlig framställning av ämnet, och sedan LAMMS för åtskilliga år sedan utgivna föreläsningar om inteckning för fordran i fast egendom numera utgått i bokhandeln, har en lärobok sådan som den förevarande varit av ett verkligt behov påkallad, och detta desto mera som på senare tid nya författningar tillkommit inom både den formella och den materiella inteckningsrättens område, såsom lagen om handläggning av inskrivningsärenden, lagen om inteckningshavares rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal, och lagen om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet. Genom Olivecronas arbete och UNDÉNS kommentar till lagfartsförordningen hava goda hjälpmedel vunnits för undervisningen inom den viktiga del av sakrätten, som lagfarts- och inteckningsförordningarna utgöra.
Olivecronas arbete är emellertid till nytta även för den praktiska juristen. Inom inteckningsrätten föreligga många svårlösta spörsmål, och i åtskilliga frågor hava olika meningar gjorts gällande. O. lämnar talrika hänvisningar till upplysande prejudikat och redogör för de olika åsikter, som yppats inom doktrinen. Såsom exempel härutinnan må nämnas frågan, huruvida i de fall då fastighetsägarens samtycke kräves för intecknings relaxation med förbehåll samtycke bör fordras även av ägarens make. Förf. hyllar i denna fråga samma åsikt som BJÖRLING (SvJT 1929 s. 568), nämligen att makens samtycke icke erfordras. Motsatt mening har framförts av bl. a. STEN-
BECK (SvJT 1927 s. 225). Anmälaren ansluter sig för sin del till den förra ståndpunkten. Såsom stöd för denna torde utom de skäl förf. anfört kunna åberopas grundsatsen, att formföreskrifter icke böra i tvivelaktiga fall givas en utvidgad tillämpning. Beträffande frågan, huruvida rättens tillstånd erfordras vid en förmyndares medgivande till relaxation, uttalar förf. likaledes den meningen, att sådant icke kräves, varemot Lamm och Stenbeck anse förmynderskapsdomstolens tillstånd erforderligt. Det vore önskligt, att i dessa frågor vunnes prejudikat från högsta domstolen.
Några smärre erinringar kunna göras beträffande vissa punkter i arbetet.
Vid omnämnande av gällande föreskrift angående åsättande av inteckningskontrollstämplar uppger förf., att sådan stämpel skall åsättas inteckningshandling varje gång den företes för inteckningsåtgärd. Bestämmelsen avser emellertid ej andra inteckningshandlingar än skuldebrev, och beträffande dessa undantagas de fall, då inteckning på grund av skuldebrevet ej längre skall gälla.
I den avdelning, vari behandlas frågan angående inteckningsbara fastigheter, uttalar förf. den åsikten, att ägaren av ideell andel i en fastighet kan inteckna denna endast i dess helhet och att den, som äger hela hemmanet, icke kan inteckna t. ex. en ideell hälft i detsamma, samt att undantag från denna regel gäller endast för det fall, att inteckning sökes för ogulden köpeskilling i en ideell del av hemmanet, som ägaren förvärvat genom köp. Förf. åberopar härutinnan lagberedningens uttalande i förslaget till jordabalk avd. II s. 322 f. Denna åsikt torde emellertid icke övensstämma med gällande praxis. Om t. ex. en person efter den ena av sina föräldrar ärft hälften av hemmanet 1 mtl Torp och därå erhåller lagfart och sedermera efter den andra ärver den återstående hälften och får lagfart å detta fång samt därefter söker inteckning ½ mantal med åberopande av det ena lagfartsbeviset såsom fångeshandling, torde väl ej någon inskrivningsdomare avslå denna ansökning. Någon praktisk olägenhet kan ej anses följa härav. Om vid exekution fordringen skall uttagas ur den intecknade hemmansdelen och denna i anledning därav försäljes, blir köparen ägare av en ideell hälft av hemmanet och kan få denna utbruten genom laga skifte. Författarens åsikt skulle tvinga inskrivningsdomaren att vid inteckningsansökan göra en fullständig utredning angående ägarens olika åtkomster, något som kan vara förenat med åtskilligt besvär, särskilt om något fång ej redovisas i fastighetsböckerna.
Då förf. omnämner, att inteckning kan meddelas för en eventuell fordran, som är angiven till bestämt belopp, och såsom exempel härå anför vites- eller borgensförbindelse och eventuell rätt till skadestånd, hade det varit lämpligt att särskilt omnämna ett annat exempel, avseende de helt visst oftast förekommande eventuella fordringar, för vilka inteckning plägar beviljas, nämligen dem, som avse ersättning för indrivningskostnader, en post som ju alltid förekommer i hypoteksföreningarnas inteckningsreverser.
Förf. påpekar, s. 26, att för intecknings beviljande erfordras, att upplåtarens äganderätt skall vara fri från inskränkningar, och anför såsom exempel på en dylik inskränkning stadgandet i 4 kap. 6 § testamentslagen, att om någon genom testamente erhållit nyttjanderätt till egendom, vartill äganderätten vid testators död eller senare skall tillfalla annan, ägaren ej må utan nyttjanderättshavarens samtycke överlåta eller eljest förfoga över egendomen. Det skydd för en fastighets belastande med inteckningar, som sålunda tillförsäkrats en nyttjanderättshavare, blir ofta illusoriskt. Om exempelvis en avliden persons hustru genom mannens testamente, som vederbörligen bevakats, tillförsäkrats nyttjanderätt under sin livstid till hans efterlämnade fastighet, samt lagfart beviljas för den avlidnes barn å fastigheten på grund av arvskifte, vari någon uppgift ej finnes om testamentet, kommer i regel någon anteckning om inskränkningen i barnens förfoganderätt över fastigheten icke att inflyta i lagfartsboken. Då inskrivningsdomaren därför i allmänhet saknar kännedom om testamentet, kunna inteckningar komma att meddelas i fastigheten på grund av skuldebrev, utfärdade av barnen, och hustrun torde icke kunna göra gällande sin nyttjanderätt till förfång för godtroende innehavare av sådana skuldebrev.
Överlåtelse av en fastighet hindrar ej inteckning på grund av medgivande från förre ägaren, så länge förvärvaren ej sökt lagfart, om inteckningshavaren är i god tro, men, om fastigheten sålts exekutivt, avklipper redan själva försäljningen förre ägarens möjlighet att inteckna. Såsom förf. anmärker, kan det emellertid lätt inträffa, att inskrivningsdomaren ej observerar, att exekutiv försäljning ägt rum, enär anteckning om exekutionens inledande göres i inteckningsprotokollet och inteckningsboken men ej i lagfartsprotokollet och lagfartsboken, och anteckningen i inteckningsboken skall avföras, så snart anmälan inkommit rörande försäljningen och köpeskillingslikviden. För undvikande av ovanberörda olägenhet vore det därför önskligt, att föreskrift utfärdades om antecknings verkställande jämväl i lagfartsprotokollet och lagfartsboken angående exekutionens inledande.
Anmälaren anser sig böra särskilt understryka förf:s påpekande av att reglerna om ogulden köpeskilling äro ganska betungande för fastighetsomsättningen och fastighetskrediten. Till följd av ifrågavarande bestämmelser nödgas köparen av en fastighet, som i bank vill belåna av honom tagna inteckningar i fastigheten, i allmänhet jämväl ställa borgen för lånet under den kritiska tiden, och en hänvändelse om tecknande av borgen kan medföra olägenheter och obehag.
Förf. påpekar, att om flera i anledning av samma köp utfärdade köpeskillingsreverser intecknas vid olika tillfällen under lagaståndstiden, de hava samma förmånsrätt. Däremot uttalar förf. sig ej angående frågan, huruvida särskilda köpeskillingsreverser, som intecknas vid olika tidpunkter under lagaståndstiden, vid inteckningens
meddelande kunna förklaras skola gälla med olika förmånsrätt sinsemellan.
Om först beviljas inteckning såsom för ogulden köpeskilling på grund av ett skuldebrev, utfärdat å en del av köpeskillingsbeloppet, och därefter under lagaståndstiden sökes inteckning för ett skuldebrev, avseende en annan del av köpeskillingen, kan man ifrågasätta, huruvida denna senare inteckning på begäran kan förklaras skola gälla med förmånsrätt efter den förra inteckningen. Om båda skuldebreven tillsammans motsvara hela den oguldna köpeskillingen, synes något hinder ej föreligga för att meddela den begärda förklaringen. Om däremot det skulle återstå någon del avden oguldna köpeskillingen samt inteckning härför skulle sökas under lagaståndstiden, utan att någon framställning gjordes beträffande denna intecknings förmånsrätt, skulle det missförhållandet uppstå, att inteckningarna nr 1 och nr 3 komma att gälla med samma förmånsrätt samt inteckningen nr 2 med förmånsrätt efter inteckningen nr 1 men ej med förmånsrätt efter inteckningen nr 3. Av de regler, som gälla i fråga om postposition av inteckning, följer, att en dylik anordning ej får komma till stånd. Det är ock att märka, att ett skuldebrev, för vilket inteckning sökes under lagaståndstiden, i verkligheten kan avse ogulden köpeskilling, utan att detta angives i handlingen eller omnämnes vid inteckningsansökningen. Här ifrågavarande spörsmål synes böra lösas på det sätt, att under lagaståndstiden inteckning kan fastställas med olika förmånsrätt för särskilda av köparen utfärdade skuldebrev endast om vid samma tillfälle inteckning sökes för två eller flera skuldebrev, som tillsammans avse hela den del av köpeskillingen, som ej betalts kontant, eller om inteckning sökes först för en del av den icke kontant erlagda köpeskillingen och vid ett senare tillfälle å hela återstoden.
Vid behandling av nyttjanderättsinteckning yttrar förf. å s. 90, att sådan inteckning skulle förnyas en gång efter inteckningsböckernas uppläggande och att denna bestämmelse därefter hade betydelse blott för det fall, att en nyttjanderättsinteckning icke blivit rätteligen införd i boken vid inteckningens beviljande. Det är ej fullt klart, vad förf. härmed avser. Har en ansökan om inteckning för nyttjanderättenligt protokollet beviljats rätt men införningen i boken är felaktig, torde väl vederbörande med företeende av inteckningshandlingen och åberopande av inteckningsbeslutet när som helst kunna få anteckningen i boken rättad. Någon slags förnyelse av inteckningen innebär ej detta.
Å s. 47 förekommer en misskrivning, då det uppgives, att utbyte av inteckningshandling sker genom beslut av rätten i stället för genom beslut av inskrivningsdomaren.
De anmärkningar, som här ovan framställts, äro av oväsentlig betydelse och förringa ej arbetets värde.
Carl Arhusiander.