KARL ARVID EDIN. Undersökning av abortförekomsten i Sverige under senare år. Malmö 1934. Gleerup. 69 s. Kr. 2.25. — Skrifter utgivna av Fahlbeckska stiftelsen. XXI.

 

    Såsom tidigare i SvJT anmärkts (1933 s. 555) utsände medicinalstyrelsen i syfte att vinna kännedom om förekomsten av aborter samt om dessas orsaker och följder m. m. i slutet av år 1930 frågeformulär rörande aborterna till rikets samtliga sjukhus, lasarett, sjukstugor, barnbördshus och förlossningsanstalter samt till alla tjänste- och privatpraktiserande läkare ävensom till alla barnmorskor. I de till anstalterna sända frågeformulären avsågo de begärda uppgifterna åren 1922, 1926 och 1930, av läkarna begärdes uppgifter i första hand blott beträffande det sistnämnda året och barnmorskorna tillfrågades blott angående detta.
    En bearbetning av de inkomna svaren har tidigare på uppdrag av medicinalstyrelsen verkställts av docenten med. dr JOHN NÆSLUND. En redogörelse härför har lämnats i denna tidskrift årg. 1933 s. 555.
    Medicinalstyrelsen har sedermera uppdragit åt docenten, numera byråchefen K. A. EDIN att verkställa en statistisk bearbetning av det insamlade materialet. Från denna, vilken nu föreligger i tryck, må följande antecknas.
    Hela antalet till medicinalstyrelsens undersökning rapporterade aborter under år 1930 uppgick till 10 445. Då antalet börder med livsdugliga foster samma år utgjorde 95 407 var alltså abortproportionstalet, d. v. s antalet aborter per 100 börder, 10.9 %. På 9 födslar skulle alltså ungefärligen komma en abort. För Stockholmsområdet utgjorde abortproportionstalet 25.8 % (en abort på 4 födslar), för Stockholms-, Göteborgs- och Malmöområdena sammantagna 17.3 % och för det övriga riket 8.9 %.
    Abortproportionstalet var genomgående högre för de ogifta än för de gifta. För hela riket utgjorde detta tal för de ogifta 14.3 % och för de gifta 9 %. För Stockholmsområdet voro siffrorna 33.8 % och 15.8 %.
    Förf. beräknar att abortproportionen från 1922 till 1930 stigit med omkring 60 %. Det framhålles emellertid att beräkningen på grund av bristfällighet i 1922 års material (för år 1922 föreligga endast uppgifter från sjukvårdsinrättningarna, ej från läkarna och barnmorskorna) är mycket osäker.
    Någon uppskattning av det verkliga antalet aborter eller av antalet kriminella (provocerade) aborter göres icke. Förf. yttrar härom följande: »Att utöver de till medicinalstyrelsen inrapporterade abortfallen, för hela riket inalles något mer än 10 000 eller ej fullt 11 per 100 barnaföderskor, inträffat rätt så många (ej kända) aborter, särskilt provocerade, är tämligen säkert. Det är t. o. m. ej otroligt, att hela det verkliga antalet provocerade abortfall är åtskilligt större än 10 000. Men att söka uppställa några som helst grundade beräkningar över, huru stort det verkliga abortantalet kan antagas vara, torde vara alldeles omöjligt — åtminstone så länge ej allmän och obligatorisk sjukförsäkring existerar, på grundval av vilken bortovaro från arbete på grund av läkarintygad abort kunde statistikregistreras. Å andra sidan synas de på tysk sjukkassestatistik grundade abortuppskattningarna vara åtskilligt överdrivna, redan av den grund att en hel del kvinnor, som uppgivits frånvarande från

 

arbetet på grund av abort, sannolikt fått sina läkarintyg något lättvindigt. Men dessutom äro i varje fall kvinnosjukkassornas uppgifter orepresentativa, emedan deras flesta medlemmar äro ogifta arbeterskor, där abortförekomsten är särskilt hög. Generaliseringar på grundval av uppskattningar från vissa kvinnosjukkassor, gående ut på att antalet aborter inom ifrågavarande yrken skulle vara mer än 50 % högre än antalet livsdugliga börder, synas sålunda vara alltför pessimistiska. Tills vidare kan med säkerhet sägas endast så mycket, som att huvudstaden med närliggande områden i Sverige intager en bevislig särställning genom hög abortproportion, säkerligen allra minst 30 aborter per 100 barnsbörder.» Sedan förf. upplyst om att den tyska medicinalstyrelsen år 1931 beräknat det verkliga antalet aborter för hela tyska riket till ungefär 33 per 100 barnsbörder anför han: »Går man ut ifrån den ovananförda beräkningen för Tyskland, och beaktar, att fosterfördrivningen i detta land — delvis redan av det skälet att det inrymmer en proportionsvis mycket större storstadsfolkmängd än Sverige — måste anses vara mycket mer utbredd än i Sverige, synes man under inga förhållanden för vårt land behöva räkna med mer än 20 verkliga aborter på 100 barnsbörder, eller med högst 20,000 aborter.»

M. H.