Några inskrivningsspörsmål. 1. Det har stundom påtalats, att lagfartsförordningen saknar bestämmelse, som förhindrar att en lagfartsansökning, vilken ej omedelbart kunnat beviljas utan förklarats vilande, kan få vila i obegränsad tid. Man har ansett denna möjlighet kunna föranleda missbruk. Å andra sidan har det mött betänkligheter att införa en allmän preskriptionstid i dylika fall. På frågan i hela dess vidd skall jag ej ingå här. (Jfr Lagberedningens förslag till Jordabalk 1909 kap. 15 § 14 med motiv.) Jag skall blott påpeka ett fall, då lagfartssökandens intresse synes böra få vika för andras.
    Enligt 12 § inteckningsförordningen må inteckning ej beviljas, utan att fastighetsägaren fått lagfart å sitt fång. Om man antager, att fastighetsägaren (A) sålt ett område att avstyckas från fastigheten, att köparen (B) sökt lagfart å detta område och att denna lagfartsansökan förklarats vilande i avbidan på avstyckningens fastställande, torde enligt grunderna för berörda lagrum en inteckning, som därefter sökes i stamfastigheten på grund av A:s medgivande, ej böra beviljas. A har ju ej längre ensam lagfart därå. Inskränkes inteckningsansökningen till att avse stamfastigheten med undantag av det försålda området, kan ansökningen ändå ej beviljas, förr än avstyckningen fastställts. I båda fallen torde inteckningsansökningen, därest den ej avslås, böra förklaras vilande i avbidan å fastställelsen. En sådan vilandeförklarad inteckning belånas ej av alla banker. För min del har jag ej sett exempel på annat än att belåning vägras. Ibland innebär väl nämnda förhållande icke någon större olägenhet, om nämligen avstyckningsfastställelsen ej låter vänta på sig alltför länge. När avstyckningsområde säljes för att sammanläggas med annan fastighet, förekommer emellertid ej sällan dröjsmål. Då för sammanläggning erfordras att inteckningsförhållandena i de områden, som skola sammanläggas, äro ordnade på visst sätt och även i övrigt att vissa villkor uppfyllas, samt dessa förutsättningar ej alltid genast äro för handen, kan det ofta taga lång tid (ett halvår, ett år eller mera) innan en ansökan om sammanläggning avgöres. Då avstyckningen i detta

 

1 Såsom ganska typiska må här angivas de ungefärliga inkomsterna, inberäknat rörligt tillägg, under vart och ett av åren 1925—1933 för en i början av år 1925 inskriven, förut tingsmeriterad e. o. notarie, som nu står i tur att befordras till ordinarie: 1,200—2,000—4,000—5,200—6,000—6,200—6,400—6,400—6,700. — Begynnelseavlöningen för ordinarie andre assessor utgör 7,200 kr.+ 16% = 8,352 kr. 

492 NILS EDLING.fall ej kan fastställas förr än beslut om sammanläggning meddelas, blir under mellantiden stamfastighetens ägare ur stånd att belåna sin fastighet. Denna olägenhet kan, enligt vad erfarenheten från min domsaga visar, vara ganska kännbar, men någon bot häremot torde ej finnas utan säljaren får väl slå sitt kast. Går man emellertid ytterligare ett steg och antar, att ansökningen om sammanläggning därefter avslås, har man nått det fall jag här vill komma till. Frågan om avstyckningens fastställande har då tillsvidare förfallit1 men B:s lagfartsansökning kvarstår och hindrar A att belåna stamfastigheten. Är det, såsom ej sällan händer, fråga om område sålt från ett flertal fastigheter (gemensam mark), kunna följderna härav bliva vittgående. Kommer så därtill att området är relativt obetydligt, framstår det orimliga i situationen i än skarpare dager.
    Olägenheten torde möjligen kunna avhjälpas därest stadgande infördes av innehåll att, när en lagfartsansökan å sammanläggningsområde förklarats vilande och ansökningen om sammanläggning därefter avslås, lagfartsansökningen skall anses förfallen, därest ej stamfastighetens ägare medgiver att lagfartsansökningen får kvarstå. Huruvida en föreskrift i denna riktning borde erhålla en generellare giltighet och omfatta även andra fall, då en vilandeförklarad lagfartsansökning å avstyckningslott länge kvarstår, må lämnas därhän. Jag har med avsikt inskränkt mig till ett specialfall, emedan detta specialfall är av stor praktisk betydelse. Visserligen kunna invändningar resas mot den framkastade lösningen, men det kan ifrågasättas om den ej vore att föredraga framför den nuvarande ordningen.
    2. Enligt ett rättsfall av år 1933 är som bekant i fråga om avstyckat områdes ansvar för inteckning i stamfastighet dagen för avstyckningens fastställande avgörande. Är lagfart sökt före fastställelsen torde väl emellertid lagfartsansökningens dag vara den avgörande. Så är ju ofta fallet vid avstyckningar för sammanläggning, i det att ägodelningsdomarens beslut om avstyckningens fastställande meddelas samtidigt med beslut om sammanläggningen och detta senare vanligen föregås av lagfartsansökningen. Ligger sammanläggningsmarken inom sådant område, där avstyckningar fastställas av länsstyrelsen, inträffar visserligen stundom, att denna myndighets beslut om fastställelse föregår lagfartsansökningen. Nämnda beslut meddelas ju dock under villkor om sammanläggning och torde väl, ehuru saken kan synas tveksam, knappast ha avskärande verkan i fråga om ansvaret för inteckningar i stamfastigheten. (Jfr SvJT 1934, s. 58.)
    3. Vid uppläggandet av de nya fastighetsböckerna har jag gjort följande anteckningar:
    a) Böckerna äro byggda på principen: ett upplägg för varje fastighet. Uppläggen hava icke såsom i de gamla böckerna egna beteckningar (nummer på band och blad) utan betecknas med och ordnas

 

1 Jfr om denna fråga lantmäteristyrelsens skrivelse d. 14 maj 1934 till överlantmätaren i Västerbottens län. 

NÅGRA INSKRIVNINGSSPÖRSMÅL. 493efter fastigheternas namn. Vid gemensam inteckning sker således den anteckning i anmärkningskolumnen på första fastighetens (A:s) upplägg, som skall göras angående gemenskapen, icke såsom hittills med angivande av de band, blad och rum, varå inteckningen i övrigt är uppförd, utan med uppräkning av de övriga fastigheter, vari den är fastställd. Detta kan medföra olägenheter. Under det att i de gamla inteckningsböckerna en inteckning bibehåller sitt rum, även om fastigheten delas eller sammanlägges med annan, är så ej förhållandet med de nya böckerna. Om en av de ovannämnda övriga fastigheterna, B, uppdelas genom laga skifte eller sammanlägges med annan fastighet, kommer dess registersiffra att upphöra. Uppräkningen å A:s upplägg blir då ej längre adekvat. Nya fastigheter med nya registerbeteckningar hava inträtt i stället för B och dessas upplägg hava måhända fått helt annan plats i fastighetsboken. Att ändra uppräkningen å A:s upplägg är åtminstone i domsagor med livlig nybildning knappast tillrådligt. Ett annat förfaringssätt måste tillgripas. Antingen kan man härvid gå tillväga så att första bladet av B-fastighetens upplägg bibehålles på sin plats men alla inskrivningar överkorsas och rubriken förses med hänvisning till den eller de nybildade fastigheterna (inteckningsbladet kan helt överflyttas till det första av de nya uppläggen) eller ock kan man förfara så att hela upplägget användes för en av de nya fastigheterna med ändrad rubrik och plats. Hänvisningen kan då antecknas på närmast efterföljande blad eller ock insättes ett tomt blad varå hänvisningen antecknas. Det första av de tre alternativen torde måhända vara ur tydlighetssynpunkt att föredraga. Tomma blad för enbart hänvisningar kunde emellertid komma till användning även i andra fall. Beträffande by eller hemman som undergått talrika delningsförrättningar, särskilt vid mantalssättning i samband med avskiljande av områden för vilka stadsägo- och tomtbok skola föras från övrig mark, är det nämligen synnerligen önskvärt att å ett blad antecknas en tabellarisk översikt över före fastighetsböckernas uppläggande inträffande jorddelningar, inberäknat mantalssättningen. I visst fall skall ju ock enligt laga föreskrift register till fastighetsbok föras. Måhända vore särskilda blanketter önskvärda, som kunde användas för angivna båda ändamål.
    b) Den fastighetsbokföraren författningsenligt medgivna lättnaden att vid införing av gemensamma inteckningar göra fullständig anteckning allenast på ett upplägg och hänvisa dit från övriga torde — när den anses böra komma till tillämpning — innebära befogenhet att inskränka hänvisningen från de övriga uppläggen till allenast en förstagångsanteckning. Senare tillkomna data på huvudupplägget torde icke behöva antecknas även på de övriga uppläggen, icke ens om inteckningen dödas. Men det gäller då att tillse att hänvisningen blir sådan att någon otydlighet icke uppkommer. I det avseendet vill jag ifrågasätta om det verkligen är lämpligast att hänvisningen sker enbart till visst rum å huvudupplägget. Detta senare kan, exempelvis genom sammanläggning, undergå sådana förändringar att det måste helt

 

494 NÅGRA INSKRIVNINGSSPÖRSMÅL.omskrivas. Dödade inteckningar försvinna då alldeles och nya få deras nummer. En hänvisning till visst rum kan bli vilseledande. Säkrast synes därför att därjämte ifylla kolumnen för datum då inteckningen söktes och beviljades. Då kan ej misstag ske. Detta förfaringssätt vållar visserligen något ökat besvär vid uppläggandet av fastighetsböckerna och måhända ibland även vid deras användning, men säkerheten synes mig större.
    c) Å fastighetsspalten skola antecknas från fastigheten gjorda avsöndringar och avstyckningar. Meningen härmed är väl att möjliggöra ett konstaterande av vilka avsöndringar eller avstyckningar som besväras av en å fastighetens inteckningsspalt uppförd inteckning. För detta ändamål synes det tillräckligt att vid de nya fastighetsböckernas uppläggande — jag bortser här från stadsägo- och tomtböcker — överföra anteckning om allenast sådana då befintliga avsöndringar eller avstyckningar, som fastställts eller, i fråga om ej fastställda avsöndringar, första gången lagfarits efter den äldsta gällande inteckningen. En fullständigare överföring av anteckningar om avsöndringar och avstyckningar blir, ehuru kanske mest författningsenlig, dock tämligen meningslös. Den som vill i annat syfte än nyss sagts vinna upplysning om alla sådana äldre jorddelningar bör väl kunna hänvisas till jordregistret.
    Jag är livligt medveten om att praxis vid de nya fastighetsböckernas uppläggande på goda skäl kan variera. Måhända kunna dock ovanstående rader passera som ett diskussionsinlägg.


Nils Edling.