Om skadestånd enligt GB 1 kap. 3 § 1 st. Stadganden om ekonomisk gottgörelse åt kvinna, som blivit rådd med barn av sin trolovade, återfinnas som bekant i giftermålsbalken 1 kap. 3 § 1 st. och 6 § av samma kapitel. I processrättsligt och bevistekniskt avseende stå dessa bestämmelser i en klass för sig, om man jämför dem med vad som gäller såväl i fråga om äktenskapsmål som vid processer enligt lagarna om äktenskaplig börd och om barn utomäktenskap.
    Av stort principiellt intresse är att kvinna, som blivit rådd med barn av sin trolovade, under givna förutsättningar tillerkännes en självständig talerätt mot mannen i eget intresse, grundad på det påstådda faderskapet till barn av en upplöst förbindelse.¹ De anspråk hon kan göra gällande för egen del enligt giftermålsbalken 1 kap. äro artskilda från dem hon i egenskap av vårdnadshavare och representant för sitt barn kan framställa i fråga om fastställande av faderskap, barnets förklarande för trolovningsbarn och underhåll till detsamma. De lyda även andra regler än dem som äro normerande för en hennes talan om underhållsbidrag för egen del enligt 5 § ilagen om barn utom äktenskap.

 

¹ Jfr WINROTH Svensk civilrätt III s. 16 not 3. UNDÉN, Föräldrar och barn, 2:a uppl. s. 30 BJÖRLING, SvJT 1922 s. 185. 

    En rättegång, anhängiggjord enligt giftermålsbalken 1 kap., torde icke vara att hänföra till äktenskapsmål. Ej heller lyder den samma regler som en statusprocess enligt lagen om äktenskaplig börd eller en talan enligt lagen om barn utom äktenskap. De särskilda regler om bevisning, avsedda att inskränka parternas förfoganderätt över föremålet för rättegången, vilka givits för sistnämnda slag av mål, torde icke vara tillämpliga i fråga om talan enligt giftermålsbalkens 1 kap. Här synes dispositionsprincipen enligt allmänna regler komma att bli gällande och domstolen äga att enligt vanliga regler pröva de bevis som framläggas i målet. Rätten torde med andra ord icke vara bunden av de presumtioner och övriga speciella regler angående bevisningen, som gälla i fråga om barns status och vid prövning av talan i övrigt enligt lagen om barn utom äktenskap.
    På grund av denna skiljaktighet skulle samma rättsfaktum kunna komma att bli föremål för bevisning enligt olika bevisregler allt eftersom det lägges till grund för det ena eller andra rättsanspråket.
    Vad närmast beträffar skadestånd på grund av havandeskap i trolovning kan det sålunda tänkas inträffa, att faderskapet resp. barnets egenskap av trolovningsbarn fastställes och underhållsbidrag utdömes till såväl barnet som modern enligt bestämmelserna i lagen om barn utom äktenskap på grund av en bevisning, som befinnes icke vara tillfyllest att ådagalägga ens de rent fysiologiska förutsättningarna för ett bifall till skadeståndsanspråk på grund av bruten trolovning. Det torde nämligen vara tvivel underkastat, huruvida de bevispresumtioner, som gälla i faderskapsprocessen, kunna åberopas vid prövning av skadeståndsanspråk av här ifrågavarande slag. I flera avseenden fordras enligt giftermålsbalken 1 kap. 3 § 1 st. tvärt om enmera ingående bevisning. Bl. a. skall ju visas, att konceptionen ägt rum under trolovningen, vilket exempelvis icke är nödvändig förutsättning för att ett barn av förbindelsen skall förklaras för trolovningsbarn.
    Å andra sidan utgör ett bifall till en talan om skadestånd enligt giftermålsbalken 1 kap. 3 § 1 st. icke någon garanti för att den imålet framlagda bevisningen fyller måttet för den som erfordras förfastställande av faderskapet till ett barn av den upplösta förbindelsen mellan de trolovade eller för barnets förklarande för trolovningsbarn. Ett erkännande, som av domstolen i ett visst fall kunnat läggas till grund för utdömande av skadestånd på grund av bruten trolovning, kan exempelvis tänkas icke uppfylla de formella fordringar, som uppställas i lagen om barn utom äktenskap för att erkännandet skall bli gällande¹ såsom konstituerande för barnets rättsliga status. Anmärkas bör dock, att enligt en vid underrätterna tillsynes tämligen utbredd praxis faderskap fastställes utan vidare bevisning på grund av erkännande inför rätta.
    Kvinnas anspråk på skadestånd på grund av havandeskap i trolovning kommer givetvis i många fall att behandlas helt fristående

 

¹ Lagen om barn utom äktenskap, § 20, andra stycket.

 

från krav enligt lagen om barn utom äktenskap. Möjligheten att på ett bindande sätt få faderskapet fastställt och underhållsfrågan ordnad genom avtal resp. erkännande minskar nämligen avsevärt antalet av de fall, där faderskapstalan över huvud behöver anställas.
    Med särskild pregnans framstår självständigheten av kvinnans rättsanspråk för egen del i sådana fall då barnet ej kommer tillvärlden med liv. Medan erkännande av faderskap resp. barns egenskap av trolovningsbarn kan med bindande verkan avgivas före barnets födelse, får däremot faderskapstalan väl anhänggiggöras men får icke slutligen prövas förrän barnet kommit till världen. Visar det sig, att barnet icke födes med liv, måste rättegången nedläggas i vad den rör faderskap och underhåll till barnet, medan däremot talan om skadestånd på grund av bruten trolovning, som anhänggiggjorts före barnets födelse, får fullföljas utan hinder av att barnet ej kommer till världen med liv. Anspråk på skadestånd enligt giftermålsbalken 1 kap. 3 § 1 st. är nämligen helt oberoende av denna omständighet.
    Det materiella sambandet mellan de rättsligt och principiellt skilda anspråk, som kunna framställas efter giftermålsbalkens 1 kap. och enligt lagen om barn utom äktenskap, är i många fall i praktiken så intimt, att man osökt ställes inför frågan om möjligheten av en kumulation av dylika mål. Till stora delar kommer ju utredningen att avse samma rättsförhållanden, till grund för de särskilda rättsanspråken ligga till dels samma rättsfakta och det processmaterial, som framlägges i det ena målet, kan vara av omedelbar relevans även i det andra. Särskilt i de fall där kvinnan för talan emot sin trolovade uteslutande för egen del om skadestånd enligt giftermålsbalken 1 kap. 3 § 1 st. och om underhåll jämlikt bestämmelserna i 5 § av lagen om barn utom äktenskap och det således blir fråga om objektiv kumulation, kan ett sammanförande av de olika kraven inom ramen av en gemensam rättegång framstå som synnerligen väl motiverat.
    Gällande forumregler torde icke lägga hinder i vägen för ett gemensamt processuellt förfarande i detta avseende. I en rättegång oms kadestånd på grund av bruten trolovning är ju kvinnan kärandepart och för dylika fall föreligger valrätt mellan hennes eget och mannens personliga forum,¹ medan talan enligt lagen om barn utom äktenskap regelrätt instämmes till sistnämnda forum med möjlighet dock att välja forum loci.²
    Emellertid torde den ovan framhållna omständigheten, att här ifrågavarande olika slag av mål icke äro underkastade ensartade processuella regler, kunna anses utgöra ett hinder för deras sammanförande till gemensam handläggning. Talan enligt giftermålsbalken1 kap. 3 § 1 st. föres nämligen enligt den ordinära processens regler och fullföljes efter vad, medan såväl för äktenskapsmål som i frågaom talan enligt lagen om barn utom äktenskap tillämpas ett extra-

 

¹ Rättegångsbalken 10 kap. 8 §.

² Lagen om barn utom äktenskap 21 §.

 

ordinärt processförfarande, där rättsmedlet är besvär. Om flera på detta sätt skilda anspråk sammanförts i en gemensam stämning, kunde det alltså tänkas, att domstolen funne sig föranlåten att före handläggningen skilja dem åt och i fortsättningen behandla dem såsomskilda mål.
Märta Björnbom.