Juristutbildningen i Tyskland. Den 22 juli innevarande år har i Tyskland utfärdats en förordning angående juristutbildningen i riket. Förordningen, som trädde i kraft den 1 oktober 1934, erbjuder intresse ur flera synpunkter. Den är en fortsättning på de strävanden till centralisering av undervisningsväsendet, som tagit sig uttryck i bl. a. kungörelsen den 30 april 1934 om upprättandet av ett riksministerium för vetenskap, uppfostran och folkbildning. De nya föreskrifterna betraktas dessutom som ett betydelsefullt steg mot en mer enhetlig rättstillämpning. För många stater medföra de en omläggning av den juridiska undervisningen, för andra åter, såsom Preussen, äro förändringarna relativt få. I de flesta fall torde utbildningstiden ha förkortats.
    I likhet med vissa tidigare författningar under den nationalsocialistiska regimen har i förordningen inryckts motiv och allmänna principer. Sålunda framhålles i ingressen, att juristutbildningens mål är att skapa en i sitt fack grundligt bildad, till karaktären otadlig rättens tjänare, som lever bland och med folket och är dess omutliga och målmedvetna hjälpare och ledare. Utbildningen måste därför omfatta hela människan, bringa kropp och själ i harmoni, stärka karaktär och vilja, inpränta känslan av samhörighet med folket och skänka en omfattande bildning för att på denna grundval bibringa gedigna fackkunskaper.
    Utbildningens allmänna gång är den, att vederbörande efter en första juridisk examen, den s. k. referendarexamen, erhåller praktiskutbildning och därefter undergår den slutliga prövningen, den s. k.stora statsexamen eller assessorsexamen.
    För referendarexamen erfordras, att man i minst sex, högst tio terminer bedrivit universitetsstudier i juridik och därvid bevistatföreläsningar och övningar i samtliga till examen hörande ämnen.Utom studiet av dessa har examinanden att inhämta kunskap om nationens andliga liv. Han skall således känna det tyska folkets historia och de folks historia, som bidragit till den tyska kulturens utveckling, särskilt grekernas och romarnas. Dessutom skall han göra sig förtrogen med den nationalsocialistiska världsåskådningen och rasteorierna (». . . mit dem Nationalsozialismus und seinen weltanschaulichen Grundlagen, mit dem Gedanken der Verbindung vonBlut und Boden, von Rasse und Volkstum . . .»).
    Efter tre terminers studier äger i minst sex veckor under ferierna tjänstgöring rum vid underdomstol för att examinanden skall vinna inblick i fastighetsböckerna och övriga där förekommande handlingar samt bevista rättegångsförhandlingarna. Tjänstgöringen avslutas, innan föreläsningarna i processrätt taga sin början.

 

608 BRYNOLF ENG.    Föreskriven arbetstjänst skall vidare vara fullgjord, vilket vid anmälan till examen styrkes med arbetspass. Härifrån kan undantag blott beviljas, därest sökanden genom läkarintyg visar, att han icke kan fullgöra densamma av hälsoskäl. Vederbörande skall även förete bevis över den fysiska utbildning, han i övrigt undergått. Före examen skall han avgiva förklaring om sin och sin hustrus ariska ras.
    Examen avlägges inför en särskild prövningskommission. Dylik finnes vid varje Oberlandesgericht. Dess medlemmar utnämnas av riksjustitieministern. Ordföranden skall vara domare eller statsadvokat.
    Provet börjar med ett skriftligt hemarbete, vars syfte är att visa huruvida examinanden på grundval av de handlingar, som förelagts honom, äger förmåga att enligt lag och praxis logiskt lösa ett rättsfall. Arbetet skall fullbordas inom tre veckor. Därefter anställes under kommissionens uppsikt ytterligare fem skriftliga prov. Dessa omfatta dels vissa juridiska ämnen, dels ock en historisk uppgift. Beträffande de förra må såsom hjälpmedel endast användas lagtext och, därest ordföranden i riksprövningskommissionen så bestämmer, kommentar till lagtexten. Uppgifterna till hemarbetet utväljas av ordföranden i riksprövningskommissionen och fördelas därefter av ordförandena i de lokala prövningskommissionerna på examinanderna. För övriga prov, vilka ske samtidigt över hela riket, givas för de olika prövningsdistrikten gemensamma ämnen.
    Slutligen vidtager ett muntligt förhör på fyra timmar, vilket äger rum inför ett femmannautskott. I detta sitta två universitetslärare i juridik. Högst fyra personer må förhöras samtidigt. Före provet skall utskottets ordförande genom samtal med var och en av examinanderna söka bilda sig en uppfattning om deras personliga egenskaper. Ordföranden ensam fattar beslut över prövningen.
    Av särskilt intresse med hänsyn till de strävanden, som i Sverige gjort sig gällande att begränsa tillströmningen till den juridiska banan, är föreskriften, att den som underkänts, endast en gång, tidigast efter sex månader, äger undergå ny examen. Denna skall äga rum inför samma prövningskommission som tidigare. Ordföranden kan vägra förnyad prövning, om han finner sådan meningslös.I dylikt fall äger emellertid ordföranden i riksprövningskommissionen upphäva beslutet, där särskilda omständigheter äro för handen. Även beträffande övriga beslut i samband med examen har denne sista ordet.
    Den juridiska undervisningen har i Tyskland ofta varit ensidigt teoretisk. I den nya förordningen har man reagerat häremot. I minst tre år skall sålunda den studerande efter referendarexamen ägna sig åt praktisk tjänstgöring Denna är under åtta månader förlagd till en Amtsgericht med högst fyra domare och under lika långtid till en Landgericht. Vid denna fördelas tjänstgöringen på de civil- och straffrättsliga avdelningarna. Under utbildningen på de senare skall vederbörande i minst tre månader tjänstgöra hos statsadvokat. Han skall dessutom skaffa sig praktisk kännedom om straffexekutionen. Efter fem månaders anställning hos en av rätten god-

 

JURISTUTBILDNINGEN I TYSKLAND. 609känd advokat följer så utbildning i fyra månader vid en Oberlandesgericht och under lika lång tid vid en Amtsregicht med mer än fyra medlemmar. Viss tid av tjänstgöringen skall förläggas till arbetsdomstol. En föreskrift, som i tysk press särskilt uppmärksammats, är slutligen, att den studerande i minst sju månader skall tjänstgöra vid den statliga eller kommunala förvaltningen.
    Syftet med den praktiska utbildningen angives vara att genom ökad självständig ämbetsutövning giva den blivande juristen färdighet i domarens, statsadvokatens och den praktiserande advokatens uppgifter samt sätta honom in i den offentliga förvaltningens gång. Det betonas, att han icke i främsta rummet får användas såsom arbetskraft. Undervisning är huvudsaken. Under den sista tiden av utbildningen skall referendaren genom rättsfallsövningar sättas i tillfälle att rekapitulera sina kunskaper i samtliga ämnen.
    Vid sidan av den individuella praktiken skola referendarerna undergå gemenskapsutbildning. De böra därvid uppdelas i grupper om tjugo till tjugofem personer, vilka ledas av en domare eller statsadvokat. Under hans uppsikt skola de fördjupa sina juridiska kunskaper och sin allmänbildning samt intränga i den nationalsocialistiska statsuppfattningen.
    Var och en, som haft referendarens utbildning sig anförtrodd, har att avgiva yttrande över hans teoretiska och praktiska kunskaper samt personliga egenskaper. Dessutom skall ett allmänt omdöme avgivas om honom. Dessa intyg översändas sedermera till den under riksjustitieministern direkt stående riksprövningskommissionen, inför vilken slutlig prövning företages. Denna skall fastslå, huruvida vederbörande med hänsyn till sina juridiska kunskaper, sin allmänbildning, sin praktiska duglighet och sina personliga egenskaper må kunna i domareämbete nyttjas. Provet sker efter regler, som motsvara de för referendarexamen gällande. I samband med det muntliga provet skall examinanden på grundval av handlingar, som två dagar i förväg lämnats honom, föredraga ett rättsfall.
    Särskild vikt lägges vid att vederbörande mellan det skriftliga och muntliga provet håller sig vid andlig och kroppslig vigör. De kunna efter riksjustitieministerns tillstånd i sådant syfte för längre eller kortare tid sammanföras i gemenskapsläger.
    Underkännes examinanden, gälla regler motsvarande de för referendarexamen givna. I förevarande fall är riksjustitieministern den myndighet, hos vilken klagan må ske.

Brynolf Eng.