Naturaliserade utlänningars advokatverksamhet i Frankrike. Genomen lag den 19 juli 1934 rörande naturaliserade utlänningars behörighet till vissa funktioner (införd i Journal officiel för den 20 juli 1934) har i 1927 års franska medborgarskapslag vidtagits en ändring med syfte att förhindra en begynnande invasion av främmande element på den franska advokatbanan.

 

¹ Detta uttryck synes komma den svenska lagens uttryck »djup och varaktig söndring» mycket nära. 

Den nya lagen föreskriver bl. a., att en naturaliserad utlänning icke under de första tio åren efter naturalisationen kan inskrivas vid en barreau, d. v. s. den korporation, till vilken avocats inom varje domstolsoin råde äro sammanslutna, och därmed vinna behörighet att utöva verksamheth såsom avocat. I en intervju i »Le Journal» med Paris-barreauns avgångne bâtonnier DE SAINT-AUBAN, vilken uppgives vara den nya lagens främste tillskyndare, betecknade denne lagens utfärdande såsom »en åtgärd, vilken länge varit av behovet påkallad och utan vilken justitiepalatset inom kort skulle hava blivit hemsökt av tyska advokater». I anslutning till detta uttalande framhåller »Le Journal», att under den hittillsvarande ordningen, enligt vilken — utom förvärvet av franskt medborgarskap ¹ — avläggandet av fransk juridisk examen och innehav av »un domicile décent» varit tillräckliga kvalifikationsgrunder för rätten att gå advokateden, personer med alldeles otillfredsställande kunskaper i franska språket kommit att uppträda inför domstolarna, något varpå givetvis vederbörande parters intressen blivit lidande. Såsom ett andra — förmodligen icke mindre tungt vägande — skäl för den vidtagna lagändringen åberopas, att det blivit nödvändigt att skydda det franska advokatståndets privilegier mot en oupphörligt växande invasion. ²

K. H.