En tysk civilprocessnovell har promulgerats den 27 oktober 1933 och trätt i kraft vid årsskiftet. Lagen inledes med följande principuttalande:
    »En folklig rättsskipning är möjlig endast i ett förfarande, som är förståeligt för folket och borgar för ett lika säkert som snabbt verkande rättsskydd.
    Parterna och deras ställföreträdare måste vara medvetna om att rättsskipningen tjänar icke blott dem utan tillika och framför allt hela folkets rättssäkerhet.
    Ingen part kan tillåtas att genom osanningar vilseleda domstolen eller att missbruka dess arbetskraft genom uppsåtlig eller försumlig förhalning av processerna. Det rättsskydd, vartill var och en är berättigad, motsvaras av skyldigheten att genom redlig och omsorgsfull processföring underlätta för domaren att träffa ett rättvist avgörande.
    Domaren tillkommer att genom fast ledning av förfarandet och i nära kontakt med parterna verka för att varje tvistemål efter grundlig förberedelse utredes och avgöres vid en enda förhandling, om så är möjligt. Han skall undvika uppskov, som icke på grund av sakliga skäl äro ofrånkomliga, samt förhindra, att rättegången förhalas genom försenad utredning.
    Endast på detta sätt kan man uppnå ett levande domstolsförfarande med full muntlighet och omedelbarhet, vilket underlättar domarens sökande efter sanningen och vars förlopp parterna med förståelse och förtroende kunna följa.
    För att förstärka de lagliga hjälpmedlen för detta måls uppnående och tillika införa andra nödvändiga förbättringar av förfarandet, har Riksregeringen beslutat följande lag, som härmed utfärdas.»
    Några av domstolsförfarandets svåraste brister har man genom den nya lagen sökt avhjälpa, medan exekutionsväsendet denna gång icke blivit föremål för reform (om 1933 års lagändringar i sistnämnda avseende, se SvJT 1933 s. 473 f.). I flera punkter stöder sig novellen på 1931 års stora förslag till helt ny civilprocesslag, och då detta tidigare refererats för tidskriftens läsare (se SvJT 1933 s. 370 f.), kunna vi nu helt kort omnämna de viktigaste nyheterna i de nu gällande reglerna. Processens så ofta omvittnade långsamhet motarbetas genom regler om förstärkt koncentration i förfarandet; beträffande första instansens domstol givas nu regler om avvisande av partsinlaga i det förberedande skriftliga förfarandet när stadgade frister icke iakttagits, och i rättsmedelsinstansen begränsas i ungefärlig överensstämmelse med 1931 års förslag parts rätt att förebringa nytt material (jfr a. st. s. 372 f.).
    Till omedelbarhetens befrämjande givas regler om bevisningens upptagande av den dömande domstolen, medan praxis urartat därhän att domarkollegiet endast i få fall omhänderhade denna viktiga funktion, vilken i stället utövades av »der beauftragte Richter».
    I övrigt söker novellen nya utvägar för allsidig utredning av fakta i processen genom reform av partseden (jfr a. st. s. 376) och vittnesbeviset. Den normerade partseden har ersatts med parts avhörande, i första hand utan ed men i andra hand med edsplikt efter domstolens gottfinnande. Bevismedlet

 

86 MEDDELANDEN FRÅN FRÄMMANDE RÄTT.är subsidiärt, men dess användning kan påkallas såväl av motparten som av den bevisningsskyldige själv, om motparten samtycker därtill, ävensom om rätten ex officio förordnar om parts avhörande med eller utan ed för supplerande av övrig bevisning i målet Värdet av partens utsaga skall bedömas efter domstolens fria prövning.
    I anslutning till dessa nya bevisregler stadgar lagen uttryckligen parts sanningsplikt, men regeln har icke garanterats av någon sanktion (jfr a. st. s. 376).
    Vissa stadganden ha införts beträffande skiljeförfarandet i syfte att förhindra att en part under utnyttjande av en faktisk eller ekonomisk maktställning påtvingar en annan ett uttryckligt eller s. k. tyst skiljeavtal. Reformen är värd att observeras.
    Processnovellen har väl i huvudsak provisorisk karaktär, men betecknar säkerligen ett steg i riktning mot en snabbare och effektivare civilprocess änden hittills praktiserade.
    I detta sammanhang bör ock nämnas, att genom en särskild förordning av den 17 juni 1933 vissa förenklingar genomförts beträffande civilprocessens delgivningsväsen.

I. A.