Lagberedningen m. m. K. M:t har d. 1 febr. 1935, på därom gjorda framställningar, fr. o. m. d. 1 mars 1935 entledigat dels f. d. presidenten, juris doktorn friherre Erik Marks von Würtemberg från förordnande att tills vidarevara ordförande i lagberedningen dels ock professorn vid universitetet i Lund Ragnar Bergendal från förordnande att tills vidare vara ledamot i beredningen.
    I ett anförande till statsrådsprotokollet s. d. har chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter — efter erinran om att enligt den plan för lagberedningens verksamhet som den 30 april 1931 vann K. M:ts bifall skulle frågan angående avvecklingen av bestående fideikommiss då det lämpligen kunde skegöras till föremål för fortsatt övervägande inom beredningen — upptagit frågan om lagberedningens närmaste arbetsuppgifter och därvid uttalat bl. a.:
    »Frågan om avvecklingen av bestående fideikommiss har ännu icke upptagits till närmare behandling inom lagberedningen. För egen del finner jagd et angeläget att denna sedan flera år vilande lagstiftningsuppgift med det snaraste vinner sin lösning. Redan vid anmälan av årets statsverksproposition uttalade jag emellertid att det kunde ifrågasättas, huruvida lagberedningen vidare borde taga befattning härmed. Vid de ytterligare överväganden som jag nu ägnat detta spörsmål har jag funnit lämpligast att lagberedningen befrias från ifrågavarande uppgift och att denna i stället överlämnas till en eller flera särskilt tillkallade sakkunniga. Härtill torde jag sedermera i dag få återkomma.
    Beträffande frågan vilket eller vilka ämnen närmast böra bliva föremål förbehandling av lagberedningen kunna naturligen tänkas olika lösningar. Sålunda föreligga för närvarande flera angelägna och vitt omfattande lagstiftningsuppgifter på centrala områden, vilka härvidlag kunna ifrågakomma. Uppenbarligen skulle det ligga nära till hands att lagberedningen, i direkt anslutning till sin nu snart avslutade arbetsuppgift, finge upptaga frågan om erforderlig revision av vissa skuldebrevslagstiftningen närstående institut såsom exempelvis pant och borgen. För egen del håller jag dock före, att den förnärvarande mest trängande lagstiftningsuppgiften är en reform av jordabalken. Under de tjugufem år som förflutit, sedan lagberedningen avgav sitt slutliga förslag till ny jordabalk, har behovet av en allmän lagrevision på detta område blivit alltmera kännbart, ett förhållande som bl. a. vid skilda tillfällen framhållits av lagrådet. Då de vidlyftiga förberedelserna för inrättande av nya fastighetsböcker numera blivit slutförda och själva uppläggandet av dessa böcker kommit i full gång, synes tidpunkten vara inne att lagberedningen skrider till erforderlig överarbetning av nyssnämnda jordabalksförslag. Härav följer dock icke med nödvändighet att lagberedningens arbetskrafter böra från början helt ägna sig åt berörda uppgift. Med hänsyn till den utveckling som ägt rum under senare år och de nya erfarenheter som kunna hämtas från modern lagstiftning i främmande länder torde vissa specialundersökningar lämpligen böra utföras såsom ett förberedande arbete. Dessa undersökningar synas — under ordförandens ledning — böra utföras av en eller möjligen två av beredningens ledamöter. Med tillgång till de rön som inhämtats vid det

 

förberedande arbetet lärer ett av lagberedningen i dess helhet sedermera påbörjat, mera koncentrerat arbete på utformning av lagtext och motiv kunna väsentligen underlättas.
    Vad nu anförts lärer giva vid handen, att lagberedningen lämpligen under någon tid framåt kan ägna sitt huvudsakliga arbete åt annan lagstiftningsuppgift. Vid sådant förhållande synes ur olika synpunkter lämpligast att åt lagberedningen uppdrages att fullfölja den sedan hösten 1933 pågående utredningen av frågan om en reform av aktiebolagslagstiftningen. Detta arbete omhänderhaves för närvarande av en kommitté med f. d. justitierådet Stenbeck såsom ordförande. Ett skäl som talar för att åt lagberedningen uppdraga ifrågavarande arbetsuppgift ligger i svårigheten att med tillgängliga medel vid sidan av varandra uppehålla såväl lagberedningen som en särskild kommitté för aktiebolagslagstiftningen. Men även ur andra synpunkter synes den föreslagna anordningen vara att förorda. Med hänsyn till de förarbeten som blivit gjorda torde aktiebolagslagstiftningen kunna beräknas vara fullbordad vid den tidpunkt, då de förberedande undersökningarna i fråga om jordabalken fortskridit så långt att arbetet med denna balks utformning på allvar kan taga sin början. Det maktpåliggande uppdraget att omarbeta aktiebolagslagstiftningen — med dess nära anknytning till andra centrala delar av förmögenhetsrätten — torde även i och för sig vara väl ägnat såsom arbetsuppgift för lagberedningen. Erinras kan jämväl att denna lagstiftning, liksom fallet varit med flertalet av lagberedningens tidigare arbetsuppgifter, är avsedd att i fortsättningen göras till föremål för överläggningar med representanter för våra nordiska grannländer, ett förhållande som även i sin mån talar förlämpligheten att beredningen övertager behandlingen av ifrågavarande ämne.
    En anordning i enlighet med vad nu förordats torde böra genomföras på det sätt att aktiebolagskommittén upplöses och de två av kommitténs ledamöter vilka jämte ordföranden utgjort kommitténs arbetsutskott förordnas att, under den tid beredningen är sysselsatt med aktiebolagslagstiftningen, vara ledamöter i beredningen. Övriga ledamöter i aktiebolagskommittén ävensom en såsom särskild sakkunnig tillkallad person synas böra förordnas att i egenskap av sakkunniga biträda lagberedningen vid nämnda lagstiftningsarbete. Till frågan om dessa förordnanden torde jag senare få återkomma.»
    I enlighet med departementschefens hemställan beslöt K. M:t härefter, att lagberedningen skulle befrias från befattningen med den hos beredningen vilande frågan angående avveckling av bestående fideikommiss; att lagberedningen fr. o. m. d. 1 mars 1935 skulle hava att övertaga den av aktiebolagskommittén omhänderhavda utredningen av frågan om en revision av aktiebolagslagstiftningen; att berörda kommitté fr. o. m. nämnda dag skulle vara upplöst; att en eller, efter chefens för justitiedepartementet bestämmande, två av beredningens ledamöter skulle, så snart omständigheterna det medgåve, hava att under ordförandens ledning utföra erforderliga förberedande arbeten för revision av jordabalken; samt att lagberedningen, sedan utredningen angående revision av aktiebolagslagstiftningen slutförts, skulle övergå till behandling av frågan om en reform av jordabalken.
    Vidare förordnade K. M:t
    dels ordföranden i aktiebolagskommittén, f. d. justitierådet Einar Stenbeck att fr. o. m. d. 1 mars 1935 tills vidare vara ordförande i lagberedningen,

 

    dels byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet, assessorn vid hovrätten över Skåne och Blekinge Einar Anderberg att fr. o. m. d. 1 maj 1935 tills vidare vara ledamot i lagberedningen,
    dels hovrättsrådet i Svea hovrätt Mauritz Wijnbladh och docenten, jurisdoktorn Håkan Nial att fr. o. m. d. 1 mars 1935 tills vidare under den tid lagberedningen är sysselsatt med utredning rörande omarbetning av aktiebolagslagstiftningen vara ledamöter i beredningen,
    dels ock direktören i Kooperativa förbundet Albin Johansson, ordföranden i Sveriges advokatsamfund advokaten Axel Forssman, direktören i Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund Martin Waldenström och byråchefen i patent och registreringsverket Wilhelm Bergenstråhle att i egenskap av sakkunniga biträda lagberedningen vid sistnämnda utredning.
    Samma dag, d. 1 febr. 1935, har K. M:t förordnat f. d. justitierådet Emil Sandström att verkställa utredning och avgiva förslag i frågan om avvecklingen av bestående fideikommiss.