ALBERT WARREN STEARNS. The Personality of Criminals. Boston 1931. American Unitarian Association. 136 s. Dollars 2.00.

 

    Det lilla men innehållsrika arbetet inledes med ett motto av ROGER BACON: »För nära nog varje människa finnes det fyra väsentliga hinder att fatta sanningen: auktoritetstro; rutintänkande; godtagande av allmän opinion; döljande av okunnighet under föregiven kunskap.»
    Liksom amerikanska sociologer i allmänhet sysselsätter sig förf. mycket med det kanske mest fundamentala av alla sociala problem: moralbildningen. Första kapitlet i arbetet handlar också om det normala uppförandets determinanter. Med »normalt uppförande» menar förf. ett »naturligt» uppförande som är modifierat till att motsvara de fordringar som uppställas av den situation vari individerna leva. Utbildningen av sociala handlingsmönster sker bl. a. genom anpassning efter seden, efter det sociala ritualet, vilket användes till att uttrycka känslor. Särskilt upplysande för moralbildningen är studiet av primitiva folks samhällsliv. Ju mera vi veta härom dess bättre förstå vi våra egna seder, drivfjädrar och handlingsimpulser. Seden, ritualet, är en genväg för att uttrycka känsloreller ideal. »Vid ett bröllop är det lättare att åt bruden skaffa en vit klänning än kyskhet; det är bekvämare att köpa svarta handskar till en begravning än att uttrycka sorg och visa hjälpsamhet mot den dödes närmaste.»
    Studiet av barnpsykologin har öppnat en ny aera för vår kunskap om de vuxnas uppförande. Om vi med utgångspunkt från psykologisk erfarenhet av alla slag söka finna roten till utbildningen av män

 

niskors handlingsmönster skola vi finna att benägenheten att anpassa sig efter de seder och handlingssätt som äro dominerande inom den egna sociala gruppen utgör den kraftigaste drivfjädern. Däremotär det uppenbart att respekten för lagarnas helgd har endast ringa inflytande på människors uppförande.
    I ett kapitel om Non-Conformists (socialt missanpassade) framhåller förf. att under medeltiden de sociala problemen hänförde sig till sjuka, fattiga och »dåliga» (bad). Bland dessa intaga de »dåliga» en särställning: de irritera och såra oss. Vår naturliga böjelse är därför att straffa eller utrota dem. Detta är förmodligen anledningen till att förbättringen i omvårdnaden om de »dåliga» icke hållit jämna steg med vården av de sjuka och fattiga. Men på senaste tiden har man börjat studera de »dåliga». Man har då funnit att samtliga tillhöra gruppen handikappade och utgöra samma slags sociala problem.
    Bland de faktorer som åstadkomma social missanpassning nämner dr Stearns först åldern och framhåller att kriminaliteten väsentligen är ett ungdomsfenomen. Ju mera brottet är inställt på byte dess yngre är brottslingen. De mera flagranta och intensiva brottslingarna ha en benägenhet att försvinna från domstolar och fängelser från och med 30-årsgruppen. I fråga om de höga åldrarna riktas uppmärksamheten på de gamlas förändrade ställning i de nutida samhällen av europeisk typ. För icke länge sedan var vår civilisation grundad på familjen. Till varje hem hörde en eller flera gamla personer. Åldringarna kunde göra sig nyttiga i hemmet och familjebanden medförde en osjälvisk attityd mot dem. Genom urbaniseringen och uppluckrandet av familjen har de gamlas ställning blivit mer och mer farlig.
    Med avseende på de oligofrena (av naturen underbegåvade) framhåller Stearns att vi icke längre anse dem med nödvändighet antisociala-amoraliska. Det är i regel den försummade imbecille som hamnar bland de kriminella.
    Bland orsakerna till social missanpassning betonar Stearns, förutom de ovannämnda samt sinnessjukdom och konstitutionella rubbningar i känslo- och viljeliv (»constitutional inferiority»), samt psykopatiska sjukdomstillstånd (neuroser, psykologisk missanpassning), även fysiska svaghets- och sjukdomstillstånd. Förvärvssvårigheter såsom följd av fysisk undermålighet medföra lätt sociala urspåringar.
    Vid grupperingen av brottslingarna använder Stearns ett fåtal stora rubriker, såsom stridslystnad, förvärvsbegär, sexualdrift och förseelser mot ordningsföreskrifter som reglera människors handel och vandel (»statutory crimes»).
    En undersökning i 100 fall av mord i Massachusetts visar en stark övervikt för individer av främmande ras (41 italienare, 10 negrer,3 polacker, 1 syrier, 1 finne och 1 född på Cap Verdeöarna). I allmänhet visa mördarna en lägre kulturnivå, men ett mindre framträdande moraliskt förfall än tjuvar och sexualförbrytare. Kallblodigt

 

överlagt mord är ytterst ovanligt och väcker i sig själv frågan om sinnessjukdom eller själslig undermålighet.
    Redogörelsen för förvärvsbrottslingarna innehåller i det hela en på talrika konkreta fall stödd illustration till den fullständiga ändamålslösheten i den nuvarande praktiska behandlingen av den kroniska egendomsbrottsligheten. Samhällets hittillsvarande försök att reagera på denna kategori av lagstridigt handlande visa ännu ingenting som ens påminner om vetenskaplig empirisk metod.
    Bland Stearns 100 sexualförbrytare voro 76 av främmande härstamning (framför allt italienare, irländare, portugiser, kanadensare). Sexualbrottslingarna utgjorde tillsammans omkring 25 % av alla grövre brottslingar å Charlestowns State Prison. Vid incestbrottsligheten framträder också den låga kulturnivån. Även i fråga om sexualförbrytarna är gängse behandling den mest oändamålsenliga.
    Bland de otaliga förseelserna mot ordningsföreskrifter uppehåller sig Stearns särskilt vid trafikförseelserna, framför allt under bilåkning, och rekommenderar såsom den enda utvägen mot dessa att söka upptäcka opålitliga bilförare och avlägsna dem från vägarna.
    I ett kapitel om åtgärder mot brott tolkar Stearns den allegoriska framställningen av rättvisan såsom en person som med förbundna ögon handhaver rättvisans våg så, att »hon inte får bringas att vackla vare sig genom vädjan till hennes känslor eller genom ett förnuftigt tänkande». Behandlingen bestämdes utan hänsyn till någon adekvat diagnos, ty för den abstrakta rättvisan var diagnosen farlig. Rättvisan var en formel som skulle kunna tillämpas på varje individ och varje situation.
    Likväl fungerade den tämligen bra under den romerska tiden. Människolivet var billigt, staten allsmäktig och dess ledare av hög kvalitet.
    Under medeltiden florerade trolleri, vidskepelse och förföljelser. En av de mest fruktansvärda vidskepelserna var den som tog sig uttryck i teorin om straffets avskräckningsverkan. Alla skulle skrämmas till underkastelse genom de grymmaste straff. Samma anda lever ännu i brottmålsprocessen. Ehuru i teorin grymhet och tortyr äro avskaffade, så äro människor i praktiken alltjämt en hop barbarer. »Civilisationen är en fernissa som täcker de yttre manifestationerna av primitiviteten, men bevista en rannsakning, hör på vad som säges i korridorerna eller i advokaternas rum, och du skall finna hämndlystnad och illvilliga uttryck av ondska vara regeln».
    Diagnosen på brottet var spekulativ. Man antog att brottet varen logisk, överlagd handling och att straffets spöke skulle förmå dem som stodo i begrepp att begå ett brott att reflektera och sålunda låta sig avskräcka. De frånstötande gräsligheter vartill den praktiska tillämpningen av denna teori ledde, gjorde straffet till en enbart emotionell reaktion.
    När Konstantin ville utrota prostitutionen i Konstantinopel befallde han att syndarna skulle straffas först med prygel, när detta inte hjälpte, med hängning och slutligen genom att man hällde smält bly

 

i deras strupar. GIBBON berättar att dessa straff knappast tillämpades, ty när straffen framkalla mer fasa i människornas hjärtan än brottet självt, då tillämpas lagen endast slappt.
    Såsom en reaktion på övermåttet av kroppsliga bestraffningar kom så, för ett par tre hundra år sedan, frihetsstraffen. Men ännu engång har samhället kommit till insikt om det futila i sitt sätt att värja sig mot brott. Fängelserna frambragte brottslingar och de bestraffades lidanden hade föga inflytande på de brottslingar som lyckades undgå att bli fast.
    Även förbättringstanken i dess nuvarande tillämpning betraktar Stearns såsom en terapi utan diagnos, ett försök att behandla sjukdomen med grötar, utan att veta var dessa skola appliceras.
    I regel äro våra hittillsvarande metoder att bekämpa brottsligheten verkningslösa därför att de komma för sent. Däremot är varje öre, använt på en effektiv handledning av barn som hotas av asocial utveckling, ett bidrag till förebyggande av brott. Brottslighetsproblemet måste studeras vetenskapligt. När en person begår ett brott måste vi fråga oss: »Vad är det som fattas honom och vad är det som fattas samhället?» Vi skola icke hysa någon tilltro till lagbestämmelser, ritualistiska processregler, arkitekturala anordningar eller stränga bestraffningar. Vetenskapen knackar på dörren. Låt oss tillämpa hennes lärdomar på brottet så skall hon visa oss vägen, liksom hon gjort på så många andra områden av arbete för människornas välfärd.
    Stearns bok är ett förträffligt specimen på den friska, optimistiska och företagsamma anda som är karakteristisk för det bästa av amerikansk samhällsvetenskap. Den är skriven på det konkreta, empiriska sätt som kännetecknar anglosachsarnas tankevanor och är genom sin rapida, livliga stil en både nöjsam, instruktiv och suggestiv läsning.

Olof Kinberg.