THORE ENGSTRÖMER. Några anmärkningar rörande de processuella rättsmedlen. Upps. 1935. Lundequistska bokh. 22 s. Kr. 0.75. — Upps. univ. årsskr.1935: 1. Program.
Det torde kunna påstås, att få områden av den svenska rätten vinna mera på en historisk studiemetod än processrätten. Vår på många punkter ålderdomliga rättegångsbalk kräver för full förståelse ett oavlåtligt och stundom ganska ingående studium av äldre rätt, särskilt 1600-talets omfångsrika lagstiftning på processrättens fält. Denna lagstiftning står åter i intimaste beroende av svensk och tysk-romersk doktrin på samma område. Ofta kan genom studier av antydda art ett nytt ljus kastas över egendomligheter i 1734 års lag och den därpå baserade rättsutvecklingen till fromma icke blott för jurisprudensen utan ock för reformarbete och praxis. Den skrift, somhär med några rader anmäles, belyser genom sin historiska metod de egendomligheter, som vidlåda anordningen av våra rättsmedel i vissa avseenden. Särskilt instruktivt klarlägges grunden för uppdelningen på två etapper — inför judex a quo och judex ad quem — av vade- och revisionsförfarandet. Detta förhållande sättes i sammanhang bl. a. med rättsmedlens suspensiva och devolutiva effekt. Förf. visar också, huru utvecklingen av formerna förrevisions sökande gått i viss mån parallellt med att samma rättsmedel förlorat sin ursprungliga karaktär och förvandlats till ett ordinärt rättsmedel, som öppnat möjlighet för parterna att ännu hos K. M:t komma med nytt processmaterial. På såväl nu antydda som ett flertal andra punkter lägges alltså i den föreliggande skriften en historisk grund för aktuella lagstiftningsproblem. I. A.
SAMUEL E. BRING. Bibliografisk handbok till Sveriges historia. Sthm 1934. Norstedt. XX + 780 s. Kr. 12.00.
Genom detta arbete har förf. skapat ett verk, som otvivelaktigt bland alla historiker, således även rättshistoriker, inom kort kommer att bära epitetet oumbärligt. Det fyller otvivelaktigt en hittills högst kännbar lucka i vår bibliografiska litteratur. Inom en jämförelsevis begränsad ram har förf. funnit utrymme, icke blott för ett angivande av den viktigaste litteraturen, utan även för en snabbteckning av en mängd viktigare problem och frågeställningar. Av särskilt värde är dessutom den relativt utförliga avdelning, som behandlar våra viktigare arkiv, bibliotek och enskilda handskriftsamlingar samt de hjälpmedel, som underlätta deras effektiva utnyttjande. Var och en, som sysslat med arkivarbete, torde till fullo uppskatta denna redogörelse. Likaså må framhållas det relativt utförliga angivandet av käll- och urkundspublikationer av rättshistoriskt intresse samt därmed närbesläktade publikationer. Att fackmannen på ett speciellt gebit saknar en hel del arbeten, är naturligtvis ofta självfallet, men tyvärr säkerligen omöjligt att undvika. Beträffande rättshistoria kan dock t. ex. anmärkas att intet verk av C. G. BERGMAN finnes upptaget, liksom att ÅKE HOLMBÄCKS rika produktion endast är företrädd med