Utsträckt tillämpning av tysk rätt i mål om äktenskapsskillnad i Tyskland. Enligt 1896 års tyska lag om införande av civillagen, art. 17, är vid äktenskapsskillnad lagen i den stat mannen tillhör tillämplig. Skillnad på grund av utländsk lag får dock i Tyskland blott äga rum, därest orsak därtill är för handen även enligt tysk lag, och under förutsättning tillika, att såväl den i mannens hemland gällande som ock den tyska lagen överhuvud medger sådan skillnad varom fråga är. Har mannen tidigare varit tysk medborgare men vid målets anhängiggörande förlorat sitt tyska medborgarskap, under det att hustrun fortfarande är tysk medborgare, tillämpas dock endast tysk lag.
    Haagkonventionen av d. 12 juni 1902 ang. äktenskapsskillnad och ständigskillnad till säng och säte har uppsagts av Tyskland och i förhållande mellan Tyska Riket och de övriga kontrahenterna trätt ur kraft d. 1 juni 1934.
    Genom lag av den 24 januari 1935 har följande utvidgning av de dittills gällande bestämmelserna införts. Är blott hustrun men icke mannen tysk medborgare och väcker hustrun talan om äktenskapsskillnad, tillämpas allenast tysk rätt, dock under förutsättning att rätten i den stat mannen tillhör principiellt icke tillåter sådan äktenskapsskillnad varom fråga är. (En liknande, men i viss mån betydligt längre gående bestämmelse har genom lagav d. 23 mars 1934 införts i den svenska lagen om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap m. m. 6 kap. 2 §.) Bliva makarna på grund av denna bestämmelse skilda i äktenskapet, har domstolen att på yrkande av mannen fastställa, att även hustrun bär skulden till skillnaden, om detta yrkande är materiellt berättigat enligt tysk lag. Rättens beslut rörande skuldfrågan — sådant beslut skall, därest fråga ej är om sinnessjukdom, alltid meddelas enligt tysk rätt — är nämligen av största betydelse för skilsmässans rättsverkningar, framför allt med avseende å underhållsfrågan och vårdnaden om barn.
    Även i processrättsligt hänseende har den dittills gällande rätten utvidgats genom nämnda lag. Den tyska civilprocesslagen 606 § bestämmer, att äktenskapsmål skall instämmas till rätten (»Landgericht») i den ort, där mannen har sitt hemvist. Har han ej hemvist inom Tyskland, kan målet instämmas till rätten i den ort där han senast haft hemvist, om han är eller varit tysk medborgare och hustrun fortfarande äger tyskt medborgarskap eller om båda makarna ha förlorat detsamma och mannen icke förvärvat medborgarskap i annan stat.
    Däremot spelade hustruns hemvist dittills blott i sällsynta undantagsfall någon roll vid bestämmandet av laga forum. Icke sällan förekom det sålunda, att en tysk hustru överhuvud icke hade någon möjlighet att vinna skilsmässa i Tyskland. Denna olägenhet har numera undanröjts, så att en hustru, som är tysk medborgare, i alla de fall, där enligt civilprocesslagen

 

MEDDELANDEN FRÅN FRÄMMANDE RÄTT. 309dittills något laga forum för ett mål om äktenskapsskillnad i Tyskland icke var för handen, kan väcka talan inför rätten (»Landgericht») i den ort där hon själv har sitt hemvist eller sin stadigvarande vistelse (jfr även i detta avseende den nya lydelsen av den ovannämnda svenska lagen).
    Denna bestämmelse kompletteras genom ett stadgande av följande innebörd. Enligt civilprocesslagen 328 § erkännes utländsk dom principiellt blott under förutsättning av ömsesidighet. Utan hänsyn till ömsesidighet kan utländsk dom dock vara gällande i Tyskland, om densamma rör ett icke förmögenhetsrättsligt anspråk och något forum i Tyskland enligt tysk lag icke var för handen. Den ovannämnda utvidgningen av de tyska domstolarnas behörighet påkallade den nya bestämmelsen, att erkännandet av utländsk dom i nämnda fall icke är beroende av ömsesidighet, trots att talan kunnat väckas även i Tyskland.

Josef Fischler.