Förslag till lag om arbetsavtal. De av chefen för socialdepartementet tillkallade sakkunniga för utredning av frågan om rättslig reglering av de i enskild tjänst anställdas arbetsavtal och därmed sammanhängande spörsmål, prof. M. Fehr, ordf., m. fl. med hovrättsassessorn H. F. Km Karlsson som sekr. (se SvJT 1931 s. 640) ha d. 15 april 1935 avlämnat betänkande med förslag till lag om arbetsavtal (statens offentl. utr. 1935: 18).
    Genom den föreslagna lagen regleras vissa spörsmål rörande det enskilda arbetsavtalet, däribland frågorna om rätt till uppsägningstid, sjuklön och semester. Förslaget avser principiellt alla arbetsavtal utan hänsyn till det åtagna arbetets art. Från lagens tillämpning hava endast undantagits arbetstagare i statens eller riksdagens tjänst, sådana kommunala befattningshavare, vilka tillsättas i kraft av särskild författning, samt sjöfolk. Lagen är principiellt av dispositiv natur men i vissa väsentliga punkter hava de föreslagna bestämmelserna givits tvingande natur. Dessa tvingande bestämmelser skola dock icke äga tillämpning, i den mån arbetsavtalets innehåll är reglerat genom sådant kollektivavtal, som avses i lagen den 22 juni 1928 om kollektivavtal.
    Vid frågorna om rätt till uppsägningstid, sjuklön och semester skiljes mellan tre olika grupper av arbetstagare, den första omfattande företagsledare och andra s. k. anställda med särskilt kvalificerat arbete, den andra flertalet övriga anställda och den tredje huvudsakligen kroppsarbetare och därmed jämställda.

 

    Uppsägningsbestämmelserna äro byggda på ett system med tvingande minimiuppsägningstider för uppsägning från arbetsgivarens sida, vilka förlängas med anställningstiden, och tvingande maximiuppsägningstider för uppsägning från arbetstagarens sida. Rätt till lön vid arbetsoförmåga på grund av sjukdom eller olycksfall har fastslagits för första och andra grupperna samt anknutits till de föreslagna minimiuppsägningstiderna, så att i det särskilda fallet arbetstagaren skall vara berättigad till sjuklön under tid, motsvarande den minimiuppsägningstid, som är föreskriven för avtalet eller för liknande avtal på obestämd tid. I regel är det hela lönen, som skall utgå under sjuklönstiden, dock ej sådan lön, som utgöres av provision. Parterna äga emellertid överenskomma, att lönen under sjukdom skall reduceras med en femtedel. Beträffande rätten till semester föreslås, att arbetstagare efter ett års anställning hos arbetsgivaren eller företaget skall vara berättigad till årlig semester av viss längd. Genom överenskommelse må ej bestämmas kortare semester än två veckor för de två första grupperna och en vecka för den tredjegruppen.
    Förslaget upptager vidare en del allmänna bestämmelser om lön, däribland bestämmelser om rätt för arbetstagaren till särskild ersättning vid försenad lönebetalning, om begränsning av arbetsgivarens kvittningsrätt och om rätt fö rarbetstagare med eget hushåll att kvarbo i upplåten tjänstebostad viss tid efter arbetsavtalets upphörande. I en avdelning av förslaget regleras frågorna om parts hävningsrätt vid avtalsbrott av den andra parten samt om rätt för part att under vissa andra omständigheter såsom permittering, force majeure, konkurs, sjukdom o. s. v. bringa avtalet till upphörande före den överenskomna avtalstidens utgång. Vidare upptager förslaget bestämmelser om betyg, skadestånd och preskription m. m.