Juristutbildningen i Ryssland. Den juridiska fackutbildningen i Sovjetunionen reorganiserades år 1931 på ny grundval. Hela det juridiska utbildningsväsendet ställdes då under justitiekommissariatets överinseende, och de dittills bestående fakulteterna för sovjeträtt vid universiteten i Moskva, Leningrad, Kasan, Saratov och Irkutsk förvandlades till självständiga institut för sovjeträtt. Enligt Moskvainstitutets reglemente äro dess huvuduppgifter bl. a. följande: a) utbildande och fortbildande av skolade krafter inom sovjeträttens område på grundval av en revolutionär marxism och leninism och med beaktande av det socialistiska uppbyggnadsarbetets behov; b) förberedande av arbetare och småbönder till inträde i rättshögskolorna och framtvingande av teoretiskt skolade krafter; c) utbredande av vetenskapliga och praktiska rättskunskaper bland de arbetande massorna. Institutet, vars organisation synes ha blivit förebildlig för de övriga instituten, är uppdelat på fyra sektioner: för domstols-, polis- och åklagarväsen, för straffverkställighet, för ekonomisk rätt och för folkrätt; under det att de två första sektionerna tjäna rekryteringsbehovet inom det egentliga rättsväsendet, är den tredje avsedd att utbilda juridiskt kunniga tjänstemän för industrikommissariaten och näringslivsorganisationerna samt den fjärde motsvarande funktionärer för utrikeshandeln.
    Utbildningstiden vid instituten är tre år. Vid sidan av de vanliga kurserna anordnas emellertid särskilda arbetarkurser med fyra års studietid. Bland deltagarna i dessa kurser måste 70 % vara industriarbetare och 90 % medlemmar av kommunistpartiet eller dess ungdomsorganisation. På anordnandet av aftonkurser för personer, som vilja bedriva sitt dittillsvarande yrke vidsidan av studierna, nedlägges särskilt intresse. Tillträdet är icke generellt beroende av viss uppnådd bildningsnivå, utan utväljandet av de studerande sker mera fritt genom särskilda nämnder, först lokalt i huvudstaden för varje större förvaltningsområde och sedan vid de olika instituten.
    Instituten anordna jämte den ordinära juridiska undervisningen ett slags undervisning per korrespondens. Denna tjänar såväl syftet att utbilda nya jurister som ändamålet att låta redan praktiserande dylika kvalificera sig för högre uppgifter. Denna form av juristutbildning säges på sistone hava varit föremål för stort intresse från ledande håll, och det har utfärdats bestämmelser om extra fridagar och andra förmåner för dem, som deltaga i korrespondensundervisningen.
    Resultatet av utbildningen i de före 1931 verksamma fakulteterna för sovjeträtt uppgives hava blott i ringa mån motsvarat juristtjänstens praktiska krav. Av de 215 personer, som 1928 genomgått slutprövningarna i Moskvafakulteten, kunde blott 52 vinna sysselsättning inom rättsväsendet och av de 1930 utexaminerade blott 70 %. Av första årskullen från sektionen för domstolsväsen m. m. vid Moskvainstitutet — vilken visserligen bör hava tillbringat blott ett år vid själva institutet — 150 personer, sändes 133 på tjänstgöring till avlägsna provinser och autonoma republiker, men en avsevärd procent av dessa lära på grund av skilda orsaker ej hava kommit att tillträda sina tjänster. I detta sammanhang förtjänar anmärkas, att ehuru juridisk utbildning anses önskvärd både för beklädande av domare- och åklagarsysslor och för verksamhet såsom advokat samt juridisk rådgivare åt offentliga företag, en sådan utbildning dock icke synes vara någon oundgänglig förutsättning för utövandet av dessa yrken.

 

    I betraktande av att man omedelbart efter oktoberrevolutionen 1917 på allvar trodde sig kunna undvara skolade jurister och att juristutbildningen under 1920-talet tvivelsutan varit mycket ojämn, är det naturligt, att de redan färdiga juristernas utbildning ofta är ganska bristfällig. På grund härav har justitiekommissariatet alltsedan 1922 anordnat ett stort antal juridiska fortbildningskurser, såväl högre sådana i Moskva som mera elementära kurser i de olika jurisdiktionsområdena. Enligt senast tillgängliga uppgifter äro de årliga högre kurserna beräknade för 175 personer åt gången samt en tid av ett och ett halvt år.
    Ovanstående korta uppgifter torde giva vid handen, att Sovjetryssland vid mitten av 1930-talet kommit långt från det revolutionsstadium, då både skriven lag och skolade jurister ansågos umbärliga. Tvärtom torde — såsom BLUMENFELD påpekar i den rikt dokumenterade och efter allt att döma fullt objektiva skildring av den ryska juristvärlden,¹ varpå denna notis i huvudsak grundar sig — behovet av skolade jurister bliva allt större, ju mera omfångsrika och detaljerade de lagar, förordningar och påbud bliva, med vars hjälp planhushållningen realiseras. Den sovjetjurist, som sålunda styrkt sitt existensberättigande, blir, säger Blumenfeld, i varje fall ingen »Formaljurist»utan en rättskunnig med full förståelse för ekonomiska och tekniska sammanhang.

K. H.