De viktigaste internationella straffrättssammanslutningarna angivas efterföljande översikt.

 

    I. COMMISSION INTERNATIONALE PÉNALE ET PÉNITENTIAIRE. Kommissionen är en sammanslutning av delegerade från olika regeringar, vilka vilja samarbeta till

förverkligande av kommissionens syfte att »samla dokument och upplysningar av betydelse för brottslighetens förebyggande och undertryckande även som för fångvården». Kommissionen innefattar delegerade från nästan alla europeiska stater och åtskilliga utomeuropeiska. Beteckningen »pénale» i kommissionens namn tillfogades 1929 för att markera, att kommissionens intressesfär omfattade även straffrätten i allmänhet.
    Kommissionens verkställande organ är en bureau med säte i Bern, bestående av ordförande, vice ordförande, skattmästare och generalsekreterare. Varje år avgiver byrån en förvaltningsberättelse, vilken tillika med protokollen från kommissionens under året avhållna sammanträden skall tillställas alla intresserade regeringar. Generalsekreterarebefattningen beklädes för närvarande av holländaren J. Simon van der Aa, förut professor i straffrätt vid universitetet i Groningen.
    Själva kommissionen skall enligt stadgarna sammanträda vartannat år i något av de länder som deltaga i dess arbete. Senast sammanträdde densamma i Bern i augusti 1934. Svensk representant i kommissionen är överdirektör Gustaf Masreliez. Under lång tid har från svensk sida till kommissionen utgått ett årligt anslag.
    Kommissionen tillkom vid en internationell straffrätts- och fångvårdskongress i London 1872, och en av dess främsta uppgifter har sedermera blivit att — med minst fem års mellanrum — anordna dylika kongresser (congrès pénaux et pénitentiaires internationaux). Sådana hava bl. a. avhållits i Stockholm 1878 samt efter världskriget i London 1925) (SvJT s. 233 o. 386) och Prag 1930 (SvJT s. 408 o. 602). Nästa kongress skall sammanträda i Berlind. 19—24 aug. 1935 (SvJT s. 314).
    Kommissionen utgiver sedan 1931 en tidskrift med titel »Recueil de documents en matiére pénale et pénitentiaire. Bulletin de la commission pénale et pénitentiaire» (SvJT 1934 s. 48), vilken utgör en fortsättning av en tidigare »Bulletin». Tidskriften utkommer ej i årsföljd utan i band, varje band om fyra häften (intill januari 1935 tre band). Innehållet utgöres huvudsakligen av redogörelser för pågående lagstiftningsarbete i olika länder, vanligen i form av referat av innehållet i nytillkomna lagar och lagförslag. I regel insändes ett komplett exemplar av originaltexten till en refererad författning till byrån för att där finnas tillgängligt vid behov av ytterligare upplysningar i ämnet. Tidskriften innehåller däremot icke några egentliga uppsatser. Dess redaktör är generalsekreteraren.
    Kommissionen utgiver vidare såsom särskilda publikationer handlingarna från de internationella straffrätts- och fångvårdskongresserna.
    II. UNION INTERNATIONALE DE DROIT PÉNAL (Internationale Kriminalistische

 

NOTISER. 401Vereinigung). Denna sammanslutning, stiftad 1889 av professorerna von Liszt (Berlin), Prins (Bryssel) och van Hamel (Amsterdam), med syfte att främja ett vetenskapligt utforskande av brotten, deras orsaker och medlen för deras bekämpande, var före världskriget den otvivelaktigt mest betydande av de internationella straffrättssammanslutningarna. Genom världskriget avbröts emellertid dess verksamhet och försök att sedermera återupptaga densamma på internationell basis (gjorda bl. a. av Ferri, schweizarna Hafter och Zürchersamt ledande män inom Commission internationale pénale et pénitentiaire) strandade länge på motsättningarna mellan Tyskland och de forna ententestaterna,v ilkas kriminalister medverkade till bildande av Association internationale dedroit pénal (se nedan). I samband med besvarandet av en rundfråga från Nationernas Förbund till såväl unionen och associationen som vissa andra straffrättssammanslutningar lyckades man emellertid vid en konferens i Genève1932 komma till en överenskommelse, som syntes göra det möjligt för unionen att åter träda i verksamhet. Denna överenskommelse innebar i huvudsak följande: Unionen och associationen skulle alltjämt bestå såsom särskilda internationella straffrättssammanslutningar. Kriminalistgrupper i olika länder, vilka stodo utanför både unionen och associationen, skulle uppmanas att snarast ansluta sig till någondera. Unionen och associationen skulle för framtiden samarbeta, dels genom att sända representanter till varandras kongresser o. s. v., dels och framför allt inom Bureau international pour l'unification du droit pénal (se nedan), som samtidigt skulle reorganiseras för att i fortsättningen utgöra en s. a. s. neutral ramorganisation för både unionen, associationen och övriga internationella straffrättssammanslutningar.1 Denna överenskommelse blev sedermera ratificerad av både unionen, associationen och de övriga vid konferensen företrädda organisationerna. Flera landsgrupper i f. d. neutrala länder bekräftade även sitt medlemskap i unionen (dock icke Svenska kriminalistföreningen, som i november 1932 beslöt avböja en hänvändelse i sådan riktning). Av skilda orsaker synes unionen emellertid ännu ej hava kommit att i större utsträckning återupptaga sin internationella verksamhet.
    Unionen, som före världskriget ägde över tusentalet medlemmar i alla världsdelar, stundom organiserade i landsgrupper (i Sverige Svenska Kriminalistföreningen) och då anordnade en rad kongresser (assemblées generales), verkar numera huvudsakligen endast genom den tyska landsgruppen, som i viss utsträckning samarbetat med vissa tysktalande eller under kriget neutrala länder (ett gemensamt årsmöte med den österrikiska landsgruppen, schweiziska och skandinaviska gäster vid åtskilliga årsmöten). Vid den tyska landsgruppensårsmöte i Frankfurt am Main i september 1932, då den ovannämnda i Genèveavslutade överenskommelsen ratificerades, utsågs visserligen en ny styrelse förhela unionen med dåv. professorn i straffrätt vid universitetet i Hamburg Delaquis (numera i Schweiz) såsom ordförande och även icke-tyskar såsom medlemmar (bl. a. Goll och Skeie), men denna styrelse har icke kommit att utöva någon livligare verksamhet.
    Före världskriget utgav sammanslutningen en serie årsböcker om sammanlagt 21 band (Bulletin de l'union internationale de droit pénal). År 1926 återupptogs denna serie under namnet »Mitteilungen der internationalen krimi-

 

1 Närmare härom i rapport av DELAQUIS i Mitteilungen der Internationalen Kriminalistischen Vereinigung, Neue Folge, 6. Band s. 127 ff. 

26 — Svensk Juristlidning 1935.

 

402 NOTISER.nalistischen Vereinigung (t. o. m. 1933 6 bd), vilka huvudsakligen innehålla redogörelser för den tyska landsgruppens möten.

 

    III. ASSOCIATION INTERNATIONALE DE DROIT PÉNAL. Denna organisation stiftades 1924 med den franska Société génerale des prisons som kärna och i uppgivet syfte att återupptaga den tidigare av Union internationale de droit pénal bedrivna verksamheten. Den har vunnit anslutning huvudsakligen från romanska och under världskriget med ententemakterna lierade länder. Dess medlemmar äro dels enskilda personer och dels kollektiva organisationer.
    Associationens ledning handhaves av en »Conseil de direction» på tolv medlemmar och en »bureau». Byråns medlemmar äro en president, tre vicepresidenter och en generalsekreterare, vilken sistnämnde enligt stadgarna måste vara fransman. Generalsekreterare är sedan början av associationens tillvaroledamoten av franska kassationsdomstolen J.-A. Roux. Associationens säte är Paris.
    Associationen har särskilda landsgrupper(groupes nationaux) i ett flertal länder.
    Associationen verkar bl. a. genom anordnande av kongresser (congrès internationaux de droit pénal), hittills i Bryssel (1926, SvJT s. 167), Bukarest (1929, SvJT 1930 s. 212) och Palermo (se nästa häfte). Dessutom har på associationens initiativ i Warschau 1927 och i Rom 1928 anordnats två konferenser för överläggningar rörande straffrättens kodifiering. Vid den sistnämnda av dessa konferenser konstituerades Bureau international pour l'unification du droit pénal (se nedan), som övertagit anordnandet av dessa speciella kodifikationskonferenser. Associationens nästa kongress skall äga rum i Athén 1936.
    På dagordningen för 1936 års kongress stå följande ämnen: Utbytandet av upplysningar olika stater emellan rörande åtalade personers antecedentia; grundsatsen »nullum crimen sine lege»; garantier åt den anklagade under den förberedande undersökningen; domstols behörighet att ingripa i verkställighet av straff och skyddsåtgärder.
    Associationen utgiver allt sedan 1924 en »Revue internationale de droit pénal», innehållande — förutom redogörelser för associationens verksamhet —straffrättsteoretiska uppsatser, översikter över lagstiftningsnyheter i olika länder o. s. v. Associationen utgiver också serien »Bibliothèque internationale de droit pénal», som dock hittills synes ha kommit att omfatta endast översättningar till franska av enstaka nyare strafflagar. Såsom särskilda publikationer hava vidare utkommit handlingarna från de av associationen anordnade kongresserna.

 

    IV. BUREAU INTERNATIONAL POUR L'UNIFICATION DU DROIT PÉNAL. Denna institution tillkom 1928 såsom ett resultat av de av Association internationale de droitpénal anordnade conférences internationales de codification pénale och med huvudsakligt syfte att övertaga anordnandet av dessa konferenser. I stadgarna angives byråns syfte vidare vara bl. a. att studera från stater, N. F. och internationella institutioner härrörande förslag av intresse för straffrättens unifiering samt att undersöka vilka straffrättsliga frågor, som kunna vara ägnade att göras till föremål för en unifierad lagstiftning. På grundval av en 1932 i Genève träffad överenskommelse mellan företrädare för bl. a. Commission internationale pénale et pénitentiaire, Union internationale de droit pénal och Association internationale de droit pénal har byrån, såsom ovan nämnts, i viss mån reorganiserats för att i fortsättningen tjäna såsom ramorganisation

 

NOTISER. 403för nämnda tre samt vissa andra internationella straffrättssammanslutningar. Byrån samarbetar nära med Nationernas Förbund.
    Varje stat, som deltager i konferenserna för straffrättens kodifiering, har en representant i byrån. Svensk representant är statsrådet Schlyter. Självskrivna medlemmar av byrån äro vidare sedan 1932 följande organisationer: Association internationale de droit pénal, Commission internationale pénale et pénitentiaire, Commission internationale de police criminelle, Howard League for Penal Reform, International Law Association och Union internationale de droit pénal. Envar av nämnda organisationer ha två representanter i byrån. Dennas assemblée pléniére utser för en tid av sex år byråns president, fyra—åtta vice presidenter, en generalsekreterare och en skattmästare. Nämnda personer utgöra tillsammans byråns styrelse (comité). Dess sekretariat är förlagt till Genève. Generalsekreterare är rumänen Vespasien Pella, professor vid universitetet i Jassy.
    Byrån har fortsatt de av Association internationale de droit pénal i Warschau 1927 och Rom 1928 anordnade conférences internationales de codification pénale (senare kallade c. i. »d'unification pénale» eller »pour l'unification du droit pénal») genom nya dylika konferenser i Bryssel 1930, i Paris 1931 och i Madrid1933 (Sverige för första gången representerat). Nästa konferens hålles i Köpenhamn d. 30 aug.—3 sept. 1935. Berättigade att deltaga i dessa konferenser äro i första hand endast regeringsdelegerade och medlemmar av byrån. Konferenserna utarbeta bl. a. normaltexter till strafflagsbestämmelser i olika ämnen, som kunna tänkas vara ägnade att göras till föremål för en uniform reglering.

 

    V. THE HOWARD LEAGUE FOR PENAL REFORM. Organisationen är en väsentligen engelsk sammanslutning, bildad 1907, med syfte att »främja en riktig behandling av brottslingarna samt verka för brottslighetens förebyggande». I sin verksamhet inskränker sig organisationen icke till fångvårdsfrågor utan arbetar fören humanisering av straffrätten och straffprocessen i stort. På sistone har denej minst inriktat sin verksamhet på att förmå Nationernas Förbund att antaga en konvention beträffande fångars vård.
    Ledningen handhaves av en engelsk »executive committee» i London. Dess sekreterare är miss Cicely M. Craven. Organisationen har dotterföreningar och platsombud i flera engelska dominions och åtskilliga andra länder (ej Sverige). Årliga kongresser avhållas i England.
    Organisationen utgiver — förutom smärre skrifter — årligen »Howard Journal», ett slags årsbok över straffrättsreformfrågor, samt kvartalsvis tidskriften »The Penal reformer». Den har ett stort bibliotek i London.

 

    VI. COMMISSION INTERNATIONALE DE POLICE CRIMINELLE (Internationale Kriminalpolizeiliche Kommission). Kommissionen, som tillkom 1923, är en sammanslutning av delegerade från olika regeringar med syfte att främja samarbetet mellan skilda staters polismyndigheter samt att inrätta och uppehålla institutioner till brottslighetens bekämpande. Svensk delegerad är polismästare E. Hallgren.
    Kommissionens verkställande organ är ett förvaltningsutskott, bestående av kommissionens president, ett antal referenter och en generalsekreterare. Generalsekreterare är österrikaren dr Oskar Dressler. Kommissionens säte är

 

404 NOTISER.Wien, där kommissionen även i anslutning till Bundespolizeidirektion in Wien» har en internationell byrå med diverse polistekniska uppgifter.
    Kommissionen sammanträder minst en gång om året. Senaste sammanträde hölls i Wien i september 1934. Nästa sammanträde skall äga rum i Köpenhamn sommaren 1935.
    Kommissionen tillkom vid en internationell poliskongress i Wien 1923. Därefter har kommissionen anordnat ytterligare sådana kongresser i Berlin 1926 och i Antwerpen 1930.
    Kommissionen utger tidskriften »Sûreté publique internationale» (även tysk, engelsk och italiensk upplaga). Dessutom har kommissionen utgivit en »Internationales kriminaltechnisches Wörterbuch» och en handbok kallad »Die internationale Zusammenarbeit auf kriminalpolizeilichen gebiete» (2 uppl. Wien 1934). 

K. H.