Apokryfiska balkar. Under denna rubrik riktades, i SvJT 1934 s. 582en försynt vädjan till den svenska juristvärlden att verka för tillvaratagandet av sådana kulturminnen som med större eller mindre fog kunna hänföras till das Recht im Humor. Denna vädjan har haft den glädjande effekten att flera vänliga meddelanden kommit mig till handa, och jag har börjat hoppas att kunna hopbringa en liten samling, värdig att förvaras i HD:s arkiv. För varje ytterligare bidrag till en sådan samling tackar jag på förhand hjärtligen.
    Till de apokryfiska balkar, som angivas i den tidigare artikeln, kunna läggas åtminstone tre: Kärleksbalk, Spelarebalk, Jägarbalk.
    Den i Paris under sina sista femton levnadsår bysatte förre diplomaten och hovmannen Carl Gustaf Cederhielm (1693—1740) — »släktens begåvade odåga»

 

LITTERATURNOTISER. 469(G. Carlquist) — lät där år 1740 från trycket utkomma en på svenska skriven men med franska typer satt Kärleksbalk (»Kærleks balck»). Jämte en tillägnan, Till Sveriges värda fruntimmer, består den av tre sånger, allt på alexandrinsk vers. Över författarskapet till denna dikt vilar som bekant ett mystiskt dunkel; den säger sig vara översatt från franskan, men mycket talar för att den är av Cederhielms egen originella tillverkning. I varje fall kan dedikationens ingress med sin kritik av balkindelningen i 1734 års lag icke äga någon närstående utländsk förebild. Kritiken kan sammanfattas så:innan mannen begär kvinnans hand bör han ha vunnit hennes hjärta, och ämnet för lagens första balk skall alltså rätteligen vara kärlek, ej giftermål.Verbotim lyder kritiken: Till första lagens balk med undran finner jag man skrivit hur en man skall bygga hjonelag, när i den kedjan dock, som alla vetat para, man märker slikt med skäl den andra länken vara. Om man vill leva säll, till livets sista slut, för giftermålet bör ren kärlek gå förut. Han vinnes ej därmed, vad lagen ock må lära, att först av giftoman en fästemö begära. Hans enda syssla är att se vad val hon gör, men valet henne själv och ingen ann tillhör. Hur kärlek i dess bröst må sås och sen bli mogen, det fordrar då en balk, som främst bör stå i bogen.

 

    Om tillvaron av en Spelarebalk har hovrättsrådet Gustaf Ribbing upplyst mig. Såsom skolgosse hörde han mera försigkomna kamrater recitera denna balk, en travesti på Tegnérs Vikingabalk. »Förebildens misogyna paragraf », skriver G. R., »hade här fått följande utgestaltning: Knackar jungfru på dörr, må man öppna, hon bär kanske håvor från krögaredisk, och man vet ju att sprit är den starkaste dryck och att sill är den saltaste fisk».

 

    År 1924 utgav Svenska Jägarförbundet från trycket en Jägarbalk för Sveriges jaktskyttar. Denna balk, vars författare är en av HD:s nuvarande ledamöter, innehåller två kapitel, det första — Jägaren och människan — om 10 paragrafer, det andra — Jägaren och villebrådet — om 8. Den vill emellertid varken parodiera lagstil eller eljes väcka löje; den har det allvarliga och behjärtansvärda syftet att hos jaktskytten inskärpa vissa goda förhållningsregler, t. ex. denna (Kap. II § 6): Skjut aldrig bort modern från ungar, som ej kunna reda sig själva.
    Rimmade lagparagrafer om lotterispel innefattas i en tryckt Allmän Kungörelse i Societeten, den 23 Dec. 1845. Av de 18 paragraferna må några härav tryckas till prov:§ 1. Tyst förmånsrätt ej här i spelet gälla får; varen har rättighet till vinst bäst han förmår. § 5. Den vilken anar svek må, efter spelets slut, vid domstol, om han vill, sin talan föra ut. § 8. Eho tror spelknep ske, till men för spelets kunder, skärskåde bordet fritt så ovan som inunder. § 9. Och må han, om han vill, ett ombud välja ut, som sitter där på vakt tills spelet tagit slut.

 

470 LITTERATURNOTISER.    Måhända har en och annan av SvJT:s läsare i sin ägo ett litet 8-sidigt häfte med titel Om middags-mål enligt svensk sedvanerätt. Författare till detta ganska lyckade skämt med juridiska termer, vilket i två upplagor trycktes anonymt i Karlstad år 1902, var v. häradshövdingen, auditören John Henrik Rundgren (1855 — 1924, son till biskopen).

B. W.