Juristutbildningen i Frankrike.2 Vid de juridiska fakulteterna i Frankrike kunna tre olika examina avläggas: capacité, licence och doctorat en droit. Capacitén, som är den lägsta graden, är avsedd för sådana studerande, vilka icke avlagt studentexamen vid läroanstalt av typen enseignement secondaire, d. v. s. för dem, vilkas skolutbildning avslutats vid något som närmast är att jämföra med svenska folk- och fortsättningsskolor. Denna grad tar en tid av två år och för dess vinnande undergås tvenne examina, en i slutet av resp. år. Varje sådan examen börjar med ett skriftligt prov på en timme rörande civilrättens elementer, och om examinanden i detta prov erhåller en poängsumma av minst 10 — juryn består av två personer, vilka värdesätta det skriftliga provet med en siffra mellan 0 och 20 — tillåtes han genomgå ett muntligt prov, vilket det första
året omfattar förhör i civilrätt, straffrätt och stats- och förvaltningsrätt och det andra året civilrätt, processrätt och kommersiell rätt. De muntliga proven äga rum inför en jury på tre man, där var och en värdesätter examinandernas prestationer efter samma system som i det skriftliga provet.
Denna lägsta grad, som givetvis endast kan bibringa rätt summariska kunskaper, kan knappast sägas vara av någon större betydelse. Den berättigar emellertid till utbildning som bl. a. notaire och avoué.1 Det torde icke vara riktigt att jämställa capacitén med den svenska kansliexamen i dennas nuvarande form, utan de som vilja göra enämbetsmannakarriär genomgå i regel École libre des sciences politiquesi Paris, där för inträde fordras motsvarighet till vår studentexamen. Det stora flertalet franska — och även åtskilliga utländska — diplomater och politiker ha grundlagt sin talekonst och sitt politiska kunnande i denna läroanstalts utrikespolitiska seminarier. Studietiden varierar här mellan två och tre år.
Den vanliga juridiska graden är licence en droit, som kan jämföras med svensk juris kandidatexamen. Denna grad, som beräknas ta en tid av tre år, avlägges i tre etapper, en i slutet av vartdera året. Efter det andra året erhålles titeln bachelier en droit. Varje delexamen består av två skriftliga prov om vartdera tre timmar och av ett muntligt förhör, som det sista året är uppdelat i två avdelningar. Det ena skriftliga provet är alla åren ägnat åt civilrätten, medan det andra omfattar ett ämne, som utses genom lottning tio dagar före examen bland de ämnen, som behandlats i föreläsningar under det året. I det skriftliga provet förefinnes valrätt mellan två olika uppgifter, som utses av fakultetens dekanus. Som alltid äro de skriftliga proven eliminatoriska. De bedömas av en jury på tre personer, vilka utses av dekanus, och bland dem skall åtminstone en vara professor eller agrégé (ung. docent hos oss). Varje skriftligt prov bedömes av en jurymedlem, men om denne enligt det ovanför capacitén nämnda poängsystemet föreslår ett lägre betyg än 10, d. v. s. om han underkänner provet, går bedömningen vidare till nästa medlem, och om denne kommer till samma resultat måste även den tredje jurymedlemmens uppfattning inhämtas. Ett underkännande kan meddelas endast efter överläggning mellan juryns samtliga ledamöter. Det muntliga förhöret är framför allt det sista året rätt krävande och upptar då frågor i sex olika ämnen, de två första åren i fyra ämnen.
Examensperioderna äro till antalet två, en i juni — juli och en i oktober—november. Varje årsexamen skall regelmässigt undergås i första perioden, såvida icke dekanus medger undantag härifrån. Ett godkänt skriftligt prov under första perioden gäller till nästa session, men om det skriftliga provet fullgjorts med lyckligt resultat först iden andra perioden, måste det muntliga förhöret äga rum samtidigt.
Den student, som icke blivit godkänd i sin årsexamen under sessionen oktober—november, äger icke taga några »inskriptioner» under påföljande läsår, vilket innebär, att han måste göra om det gamla årets arbete och icke äger undergå nya prov förrän i julisessionen efter misslyckandet.
Den högsta examen är doctorat, vilken beräknas ta en tid av två år. Denna grad förvärvas av ett relativt mindertal bland licenciés, men om man betänker, att endast i Paris de juris studerandes antal är tiotusen, så förstår man, att doktorsgraden är en vanligare företeelse än i de nordiska länderna. För att erhålla denna grad fordras i första rummet att ha undergått en godkänd muntlig examen infören fyramannajury under en timmes tid i vartdera av två ämnen, vilka av doktoranden få utväljas bland grupperna romersk rätt och rättshistoria, privaträtt, offentlig rätt och »économie politique». Att observera är att i gruppen privaträtt inräknas icke endast civilrätten i vidsträckt bemärkelse utan även straff- och processrätt samt internationell privaträtt. Gruppen économie politique innefattar nationalekonomi, finansrätt och statistik. Särskilda regler äro utfärdade beträffande kraven inom varje ämnesgrupp. Om en kandidat till ett av dessa s. k. diplömes d'études supérieures misslyckats i förhöret, äger han icke göra ett nytt försök förrän efter tre månaders uppehåll.
Utöver dessa två diplômes fordras för doktorsgrads vinnande att vederbörande författat och under en och en halv timma försvaraten thèse inom någon av de ämnesgrupper, som doktoranden valt. Innan denne äger försvara sin avhandling, måste han ha tagit de två diplomen. Doktoranderna skola underställa ämnesvalet för avhandlingen den professor, vilken åtager sig att presidera den tremannajury som skall bedöma avhandlingen, och dessutom måste de före påbörjandet av sitt arbete erhålla dekanus' skriftliga godkännande av ämnesvalet. Beträffande förhållandet mellan de två delar, som konstituera doktorsgraden, torde i allmänhet kunna sägas, att de muntliga proven är kärnan. Avhandlingen är endast undantagsvis av större vetenskapligt värde. Den meriterar icke heller till agrégation, utan härför fordras deltagande i speciella concours.
Beträffande studerande till alla graderna gäller att en inskription förfaller, om den icke åtföljes av något prov inom en tid av två år, såvida icke fakulteten finner det motiverat att förlänga inskriptionens giltighetstid. Ett annat led i strävandena att åstadkomma en viss utgallring är, att den som tre år i rad misslyckats med att avlägga en delexamen blir avkopplad från studierna. Till de nämnda fristerna lägges den tid, som studenten tillbringat »sous les drapeaux».
För avläggande av de olika examina erfordras ingen praktisk tjänstgöring. Väl förhåller det sig så, att studenterna icke så sällan före licencegraden och nästan alltid före doktoratet arbeta någon tid hos en avoué eller avocat, men detta är en frivillig sak och medför inga lättnader i avseende å de prov, som skola avläggas. Utöver de normala föreläsningarna, de s. k. cours, äro såväl för licence som för doctorat anordnade conférences och exercices pratiques,
vilka äro organiserade ungefär på samma sätt som seminarierna hos oss, varjämte vid dessa övningar smärre förhör kunna äga rum. Understundom arrangeras låtsade rättegångsförhandlingar. Dessa praktiska lektioner äro icke obligatoriska. Åtminstone i Paris erbjuda ett flertal olika institut goda möjligheter för doktoranderna på åtskilliga områden att vid ofta mycket intima och givande seminarier ventilera delar av sina avhandlingar.
Sigurd Dennemark.