Tillströmningen till juristbanan i Tyskland. I anslutning till attachén Engs artikel i SvJT 1934 s. 607—609 om juristutbildningen i Tyskland kan det vara av intresse att ta del av de siffror rörande referendarprövningen år 1934, som lämnas i Deutsche Juristenzeitung 1935 s. 621—623. — Tendensen till en betydlig minskning av antalet nyutbildade jurister är påtaglig. Medan 4,312 personer godkändes i referendarexamen år 1931, hade siffran sjunkit till 3,218 år 1933 och ända ned till 2,602 året därpå. Kuggningsprocenten, som år 1929 var 34.82 %, hade år 1934 gått ned till 22.4 %.
    Det heter i notisen, att den skisserade utvecklingen är mycket önskvärd. Tillgången på jurister säges fortfarande vara större än efterfrågan. Då antalet immatrikulerade vid universiteten blivit mindre de sista åren, kan man vänta sig, att den påtalade tendensen ytterligare markeras under den närmastetiden.

S. D—k.

 

    Ny straffprocesslag i Schweiz. Den 1 januari 1935 har den av schweiziska förbundsförsamlingen den 15 juni 1934 antagna förbundsstraffprocesslagen (Bundesgesetz über die Bundesstrafrechtspflege) trätt i kraft. Denna lag reglerar de för schweiziska edsförbundet gemensamma brottmålsdomstolarnas organisation och förfarandet vid desamma. Till dessa domstolar höra företrädesvis mål angående förbrytelser av politisk art såsom förbrytelser mot statens yttre och inre säkerhet och mot främmande stater, vidare mål angående vissa brott, som förövas medelst användande av sprängämnen, samt en del andra, smärre förbrytelser. I övrigt utövas i Schweiz rättsskipningen i brottmål alltjämt av de kantonala domstolarna och beröres icke av ifrågavarande lagstiftning.
    Med den nya lagen, vars tillämpningsområde sålunda är tämligen begränsat, har åsyftats att sammanföra de tidigare i flera olika lagar upptagna bestämmelserna om förfarandet i nämnda mål till en enhetlig lag, att inskränka användandet av jury samt att åstadkomma en tidsenlig reform av förfarandet.
    Rättsskipningen i första instans utövas dels av »Kriminalkammer», beståendeav tre ledamöter i förbundsdomstolen, eller av »Bundesassisen», som består av Kriminalkammer jämte en jury på tolv medlemmar, dels av »Bundesstrafgericht», som utgöres av de tre ledamöterna i Kriminalkammer jämte två

 

andra ledamöter av förbundsdomstolen. Till Bundesassisen höra mål om högförräderi mot edsförbundet, förbrytelser mot förbundsmyndigheterna, förbrytelser mot främmande stater samt vissa andra politiska brott, medan övriga mål, som falla inom lagens tillämpningsområde, upptagas av Bundesstrafgericht. Om i mål, som hör till Bundesassisen, den tilltalade erkänt brottet, avdömes målet, såvida den tilltalade begär det, av Kriminalkammer, alltså utan jury.
    Förundersökningen ledes av en undersökningsdomare och äger rum utan medverkan av åklagaren. En av de väsentligaste nyheterna i lagen är förbättrandet av den misstänktes rättsliga ställning under förundersökningen. Medan enligt vad tidigare gällde den misstänkte hade ytterst ringa möjligheter att därunder tillvarataga sina intressen, ger den nya lagen honom rätt att på vilket stadium av förfarandet som helst anlita försvarare, att även om han är häktad meddela sig muntligen eller skriftligen med denne och att taga del av förundersökningsprotokollet. Såväl den misstänkte som försvararen kunna jämväl få närvara vid förhör med vittnen och andra. Sedan förundersökningen avslutats, tillställas handlingarna förbundsåklagaren, som har att avgöra om åtal skall anställas eller ej. I förra fallet översänder han åtalsskrift jämte förundersökningsakten till den s. k. Anklagekammer, som består av tre ledamöter i förbundsdomstolen och som har att pröva, huruvida resultatet av förundersökningen motiverar ett åtal. Tillåter Anklagekammer ej åtal, inställes allt vidare förfarande; i annat fall överlämnas handlingarna till den domstol, som har att upptaga målet.
    Huvudförhandlingen är, liksom även tidigare var fallet, inför såväl Bundesassisen som Bundesstrafgericht anordnad enligt principerna om omedelbarhet, muntlighet och offentlighet. Vittnen och sakkunniga förhöras av rätten, icke såsom enligt äldre lag av parterna. Före huvudförhandlingen cirkulera handlingarna i målet mellan ledamöterna i Kriminalkammer eller i Bundesstrafgericht. Domen bestämmes genom enkel majoritet; denna regel gäller också vid juryns avgörande av skuldfrågan. Juryn kan vid sin överläggning kalla domstolens ordförande att närvara för att lämna upplysningar rörande rättsliga spörsmål; han äger dock icke närvara vid juryns omröstning.
    Mot första instansens domar är appell icke tillåten. Däremot kan på vissa formella grunder talan fullföljas genom »Nichtigkeitsbeschwerde»; sådan talan upptages av »Kassationshof», som utgöres av fem ledamöter i förbundsdomstolen. Förfarandet är här skriftligt, men på begäran av part kan muntlig förhandling anordnas. Kassationshof har också att pröva ansökningar om resning (i lagen kallad Revision), som är medgiven i vidsträcktare omfattning än förut.
    Den nya lagens betydelse för rättsskipningen i Schweiz ligger, såsom en schweizisk granskare uttalat, mindre på det praktiska området — den kommer ju icke ofta till användning — än på det teoretiska, i det den otvivelaktigt kommer att tjäna som förebild för kommande kantonala straffprocesslagar.

T. S.