John Tjerneld †. Den 6 november 1935 avled advokaten John Tjerneldi Stockholm vid en ålder av 66 år.
    Tjernelds advokatbana tog sin början blott några år efter det Sveriges Advokatsamfund stiftats. Det blev honom förunnat, icke blott att bevittna men att verksamt bidraga till samfundets snabba och lyckosamma utveckling till vad det för närvarande är. Han började sin advokatverksamhet redan år 1893 som biträde hos advokaten C. A. Nycander, var sedan delägare i firman Nycander & Tjerneld (1896—1902) samt från år 1903 i firman Tjerneld & Morssing.
    Högt uppskattad som skicklig och energisk affärsjurist, fann dock Tjerneldsin egentliga livsuppgift i ett aldrig vilande arbete inom advokatsamfundet.
    Han var dess förste och »ständige» sekreterare under några och tjugo år (1897—1920). Såsom sådan blev han, tack vare sin varma idealitet, rastlösa arbetsiver och outtröttliga inriktning på praktiska mål, av allra största betydelse för det unga samfundets inre uppbyggande och dess sega kamp för erkännande utåt.
    Advokatsamfundets årsredogörelser bära vittnesbörd om den mängd initiativ, som Tjerneld tagit och fullföljt inom skilda lagstiftnings- och förvaltningsområden. De äga samtliga två drag gemensamt: ämnet gäller advokatyrkets uppgifter och den rättssökande allmänhetens intresse; syftet är att omedelbart vinna vissa praktiska fördelar, utan att avvakta de »stora» reformerna.
    Varje ledsam erfarenhet i praktiken av onödig formalism eller andra olämpor blommade för Tjerneld ut i ett nytt reformförslag. Med sitt livliga temperament och sin drastiska stil kunde det hända, att han, som andra, gjorde sig skyldig till ett misstag eller ett överord. Men hans sakliga patos var alltid omisskännligt, han var i grunden lika försynt som oförskräckt; och han var rik på idéer utan att lida av uppfinnarfåfänga.
    Bland de insatser av bestående värde, som Tjerneld gjort inom lagstiftningen, skall blott nämnas hans skilda uppslag inom den nya jordlagstiftningen. Han torde ock ha varit den förste, som i tal, skrift och tidningsartiklar propagerat för ett grundbokssystem och inteckningsrättens omläggning. I aktiebolags- och bokföringslagstiftningen deltog Tjerneld jämväl i det officiella utredningsarbetet.
    Men mest ihärdigt har Tjerneld verkat för partiella reformer inom processrätten. Kritiken väckte icke alltid gehör, såsom när stämnings- och fullföljdslagarna antogos utan att advokaterna vare sig tillfrågades eller vunno beaktande för sina opåminta anmärkningar. Men i vissa fall blev det dock något resultat. Så har advokatsamfundet, med Tjerneld i främsta ledet, lämnat sitt bidrag till frågan om Stockholms rådhusrätts arbetsordning och har icke varit utan inflytande på justitierevisionens omorganisation.

 

    Under den ideliga bearbetningen av myndigheter och riksdag har det ofta hört till sekreterarens uppgift att taga de mera direkta stötarna. Den icke minst betydelsefulla följden av denna bearbetning har blivit att så småningom kontakten mellan regeringen, speciellt justitiedepartementet, och advokatsamfundet blivit närmare och mera givande. Tidigare var det officiella lagstiftningsarbetet, innan det remitterades till högsta domstol eller lagråd, en förseglad bok för alla utanför den innersta kretsen. Det friare tankeutbytet mellan de styrande och de styrda är också det en frukt av de fria närings och yrkesorganisationernas frammarsch, vari för advokatsamfundets del Tjerneld haft en mycket betydande förtjänst.

E—l L—n.